Slytherins skam

Kapitel 27

De hade stigit ut på ett öppet fält, gräset var vått och man kunde se genomskinliga regndroppar vila på de höga grässtråna. Runt omkring fältet växte de buskar, vissa var bara klädda i löv, men Leia kunde också se buskar med piggar och taggar som såg farligt giftiga ut.

De öppna utrymmet tillät vinden att röra på sig, vilket var anledningen till att de tappat bort den tidigare så starka doften. Leia såg sig omkring, det växte inga träd här. Bara gräs, där vissa strån hade vita små knoppar i slutet på sig. Leia funderade på om de var någon form av blomma eller grönsak, men Polly fångade kvickt hennes uppmärksamhet.

Hon viftade med handen för att signalera åt Leia att komma till henne. Leia gick lydigt bort mot henne och ställde sig på hennes högra sida. Polly såg allvarligt på henne en sekund, sedan pekade hon ner i gräset. Framför flickorna var gräset nedtrampat till marken, av flera olika skor antagligen, tänkte Leia. De vita knopparna hade blivit krossade, och i gräset låg det även en gul geggamoja, Leia tyckte inte att den såg speciellt inbjudande ut.

"Det är en cirkel" viskade Polly, det första ord någon av dem yttrat sedan de kommit in i skogen, och mycket riktigt stämde Pollys observation. Framför dem var gräset ojämnt nedtrampat, men i mitten växte de gröna fortfarande fint, i en perfekt rund cirkel. Instinktiv tog Leia ett steg bakåt, och Polly ett framåt.

Även fast Leia helst ville rymma tillbaka till sina böcker nu följde hon efter Polly som började gå mot cirkeln. Cirkelns gräs vajade stillsamt i den lätta brisen, och Leia kände hur kroppen frös och hur hon gåshuden fick hårstråna på hennes kropp att resa sig. Polly hade redan stannat och såg ner i gräset, Leia gick några snabba steg för att komma ikapp och beskådade sedan samma sak som sin vän.

Mitt i cirkeln fanns ett märke efter något som legat där, det var en rektangulär form. Leia böjde på knäna för att se bättre, men klev absolut inte in i cirkeln, hennes magkänsla sade att det var ingen bra ide, alls.

"Vi tappade dem" sade Polly med en suck.

"Japp..." svarade Leia uppgivet. Det blev tyst mellan paret för en sekund.

"Vad tror du att det här är?" frågade sedan Polly.

Leia ryckte på axlarna "Ingen aning faktiskt, det är en rektangulär form men det finns ju massvis av saker som de skulle kunna vara, en väska, en kudde, ett sittunderlag, en bok..." Leia tystnade när hon sade ordet bok och såg upp på Polly. Polly blickade allvarsamt ner på Leia, en stark vind svepte genom fältet och fick båda flickorna att börja frysa.

Polly nickade "Vi tar reda på det, det kan inte vara vad som helst. Men nu måste vi tillbaka" Leia nickade tacksam och de båda flickorna började slå sig fram genom terrängen.

Nu brydde de sig inte om att vara lika försiktiga eller ljudlösa, vilket gjorde att hela färden tillbaka gick mycket snabbare. Visst hade de istället dragit på sig ett skrubbsår och kanske lite kvistar i håret och kläderna, men Leia tyckte det var bättre än att stanna kvar här ute bland allt farligt, giftiga växter och alla skrämmande djur som fanns.

De skyndade in genom slottet, Leia tyckte att det kändes som om de bara varit iväg i tio minuter men magens kurrande och de tomma korridorerna fick henne att förstå att hon inte bara hade missat lunchen utan också Snapes lektion. Det kändes som om någon släppt en flera kilo tung tyngd i hennes mage när faktumet slog henne.

Leia sloknade med huvudet, oroligt lade Polly en hand på hennes axel "Vad är det?" undrade hon med oro i rösten.

"Det du, Ms Dawkins, vet nog Lincoln mycket väl själv" sade Snapes släpiga röst.