Slytherins skam

Kapitel 10

Hans långa och spinkiga gestalt såg avslappnad ut där han stod i skuggan, solen hade börjat skina lagom till att matchen började. Han var djupt försjunken i en bok vars omslag låg utanför Leias synfält.

"Hector" Leia viskade då biblioteket var helt öde, det kändes fel att tala i vanlig ton. Hector ryckte till och smällde ljudligt igen boken. Först stirrade han bara på Leia, och hon stirrade bara på honom, det låg en märklig känsla i luften som Leia aldrig tidigare upplevt. Båda eleverna ville säga något till varandra, men ingen vågade ta steget. Därför fastnade de i ett evigt stirrande, gröna ögon mot bruna ögon.

Tiden gick, tillslut lät Leia höra ett svagt "Hej..."

"Hej..." svarade Hector, osäkerheten speglades tydligt i hans ansikte. De vände och vred på sig, ingen som vågade ta steget. Vad som kändes som en evighetstystnad igen, avbröts av Hector.

"Förlåt" Hector viskade också, men ordet och dess innebörd släppte löst någonting inom Leia som hon aldrig trodde hon skulle göra. Hon tog tre snabba steg, och omfamnade honom. Hector blev uppenbart förvånad och stelnade till i en sekund, men sedan slappnade hans muskler av och han omfamnade Leia tillbaka.

De släppte varandra, och Leias ansikte började lätt färgas rött. De tillfälliga mod hon känt hade lika snabbt som det kommit försvunnit och nu stod hon, fortfarande nära Hector, men med armarna längs med sidorna samtidigt som hon skruvade besvärat på sig.

Hector tog till orda "Leia..." började han, uppenbart förvirrad men ändå lugn. "Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag vet inte vad som flög i mig. Det hela.... Ja... Vad ska man säga? Jag var inte mig själv just där och då. Jag är väldigt ledsen för hur jag betedde mig" Ett tafatt leende lekte på hans ansikte samtidigt som han sökte Leias ögonkontakt.

"Hector" Leia började försiktig, hon hade aldrig tidigare befunnit sig i en sådana här situation och visste inte hur hon skulle agera. Hon harklade sig "Det är lugnt..." hon nickade samtidigt som hon sade det, fortfarande med en blossande rodnad längs med halsen och kinderna.

Hector blev uppenbarligen lättad, och Leia blev förvånad. Inte trodde hon att han var så bekymrad över deras relation, att han ens brydde sig särskilt mycket. Med glädje trängde hon undan dessa tankar, kanske Hector ändå var en riktig vän? frågade hon sig själv.

"Du" Hector strök Leia längs med högerarmen. "Jag betedde mig verkligen inte bra, du finns ju alltid där för mig..." han pausade och kliade sig i håret, uppenbarligen obekväm i den djupa och allvarlig situation han försatt dem själva i. "Och du sa att du behövde hjälp med det där brevet och någon fjäder?" Han tittade frågande på Leia som nickade till svar. Så fortsatte han "Och med tanke på att du alltid ställer upp för mig skulle jag väll vara ett helt ruttet ägg om jag inte för en gångs skull skulle göra något för dig"

Leia tuggade på sin läpp, stod helt stilla och bara såg på honom. Han hade ju rätt, men hon hade inte en blekaste aning hur hon skulle acceptera denna utsträckta hand. "Så... vad var det för brev?" frågade Hector, vars kroppsspråk fortfarande var stelt, men han hade en antyda till ett leende i ansiktet, och den där speciella glimten i de bruna ögonen var tillbaka.

"Okej" Leia drog ett djupt andetag, hon skulle lita på Hector hade hon bestämt sig för. "Jag har en hel del att förklara, så vi borde sätta oss" hon gestikulerade med handen mot ett runt litet bord med tre stolar.

De slog sig ner, Leia tog ännu ett djupt andetag och drog igång. "För ett par dagar sedan hittade jag ett brev i min sovsal. Det låg i min säng." Hon försökte var saklig, talade som om hon satt på ett muntligt prov. "Brevet löd "Han är inte den ni tror Han är, du måste göra något", en dag senare hittade jag även en fjäder i min säng. Jag antar att den och brevet hör ihop" Leia pausade när Hectors ansikte antog en förvirrad min. Fjädrar var ett väldigt vanligt ting på Hogwarts nämligen, antagligen var det därför han blev förvirrad. Så Leia fortsatte.

"Det var inte vilken fjäder som helst, den var... Ja, väldigt lång och kraftig, i rött och blått och liknade ingenting jag tidigare sett. Jag hade tänkt och fråga dig när ja... Ah det spelar ingen roll." Hon fortsatte snabbt, ville inte diskutera deras tjafs. "Du läser ju Vård av magiska djur så jag tänkte att du säkert skulle känna igen den" här pausade Leia för att låta Hector ta in allt.

Hector såg på henne, han hade lagt händerna till att vila på bordet och sättet han kisade med ögonen bevittnade om att han var fokuserad och tänkte mycket. "Det skulle jag säkert... Har du den med dig?" frågade han. "Nej" svarade Leia kort, "Men jag kan ta med den imorgon" tillade hon snabbt. Hector nickade, med blicken spänd i bordet.

"Jag tror jag har kommit på vem Han är också" Leia sade detta väldigt snabbt, ivrig över att då ur sig det. Hector höjde på ögonbrynen och såg tvivelaktigt på henne. "Det är William Rumbolt, han i Gryffindor" Leia vågade sig på att tala lite högre, och lite ivrigare.

"Rumbolt?" var Hectors ända svar på detta påståendet. "Vem skulle skicka brev till dig om Rumbolt?" Leia suckade, "Ja.. Det har jag inte riktigt lyckats lista ut än... men" "Men att ha en misstänkt är ändå en början" fortsatte Hector. "Vi måste ju börja någonstans"

"Vi?" frågade Leia hoppfullt. "Så du är med på det?" Hennes ansikte sprack upp i ett leende. "Såklart jag är med på det" sade Hector. "Jag vill ju hjälpa dig" Han log. "Me-me-men vad bra" Leia började stamma av ren förvåning. "Möter du mig här imorgon, vid 6-tiden för att lägga upp en plan då?" "Absolut" svarade Hector. "Vad bra!" sa Leia igen. "Då syns vid då"

Hon skyndade iväg längs med korridorerna i slottet, ivriga att få gå och lägga sig så att nästa dag kunde börja.