Slytherins skam

Kapitel 24

“Förlåt” snörvlade Polly och torkade sig i ögonen efter att hon och Leia hade suttit tyst ett tag. “Det var inte meningen att-” Leia avbröt henne. 

“Glöm det. Jag vet hur det är” Hon kramade Pollys hand innan hon slog ner sig i sin fåtölj igen. “Det viktiga är nu att vi inte låter det hända igen istället” sade Leia beslutsamt. Polly nickade och såg på henne, fortfarande snörvlandes. 

“Men hur ska vi göra det?” hennes röst var hes och man kunde fortfarande höra gråten. 

Leia tog till orda “Jag och Hector” hon tystnade för en sekund “Hade en ide att vi skulle ta oss in i Gryffindorssamlingsrum” Leia pausade, nu kom den galna biten. “Genom att antingen brygga en Polyjuice potion, eller omvandla oss till varsin animagus” 
Polly skrattade åt henne, fortfarande med tårblanka ögon.

“Du är verkligen ambitiös, och det var ju det du behövde hårstråna till också” Leia log åt tanken. “Men är det inte jättekomplicerat?”

“Jo, det är det verkligen…” Leia tystnade och tänkte, båda metoderna hade hon och Hector valt i syftet att kunna ta sig in i Gryffindorssamlingsrum, men det kanske var bättre att hålla ett öga på Rumbolt när han var i den Förbjudna Skogen, om han nu kom tillbaka dit. 

“Men vet du vad, jag tycker att vi kan skrota den planen Leia. Om vi behöver kunna följa efter honom in i samlingsrummet kan jag göra det, och resten sköter du och jag ihop” sade Polly. 

Leia såg upp på Polly med ett strålande leende “Skulle du verkligen kunna göra det?” frågade hon. 

“Såklart” svarade Polly och log tillbaka mot Slytherinflickan. “Varför inte?” 

“Ja… Det känns bara som om allting har skett så snabbt” Polly såg plötsligt sårad ut. “Men” skyndade sig Leia att tillägga “Jag känner verkligen att jag kan lita på dig och… Jag bara… Jag bara undrar ifall du förstår allting” En del av Leia var fortfarande osäker, det kändes som om Polly hade varit lite för nära att spåra ut när de hade pratat, men samtidigt sade hennes instinkter att hon kunde lita på henne fullt ut. 

“Såklart jag förstår allting” svarade Polly. “Du har fått ett brev där det står-” Leia avbröt henne.

“Hysscchh!!” Polly himlade med ögonen men flinade fortfarande åt Leia. 

“Du har fått ett brev där det står att Han är inte den ni tror han är, du måste göra något, du tror att Han är Rumbolt, vilket jag också gör. Du tror att det handlar om hans mobbning, jag tror att det handlar om…” Polly tystnade och viftade lätt med handen för att markera att hon inte var helt övertygade om att det bara var mobbningen som var problemet. “Hur som helst måste du, och även nu jag sätta stopp för det” Polly såg beslutsamt Leia i ögonen. “Plus att du har fått en fjäder, en fenixfjäder” Polly suckade efter att hon avslutats sin utläggning. Leia nickade för att markera att allting hon sade var korrekt. 

“Jag gissar att vi borde verkligen ta tag i detta nu” sade Polly och såg frågande på Leia. 

“Absolut” sade hon. “Och jag tror att du har redan snappat upp vår första ledtråd”

Polly nog nöjt “Den Förbjudna Skogen?” frågade hon. Leia nickade bara till svar, och ett leende klädde hennes ansikte. 

“Vi får följa efter honom så ofta, men diskret, som vi kan. Förhoppningsvis ger han sig iväg ut någon gång då. Om inte…”

“Så tar vi det då” Polly avslutade Leias mening åt henne. Leia nickade igen, och hoppades verkligen att det inte skulle behöva ta det då. Hon ville att allting skulle gå vägen nu. 

“Ses vi utanför Stora Salen innan frukosten imorgon?” frågade hon Polly. 

“Ja” svarade Polly. “Tills dess håller jag ett öga på vår… misstänkt” hon flinade när hon sade det. “Vi borde komma på ett kodnamn för honom” skrattade Polly. 

“Vi har på oss till imorgon, den som kommer på det bästa vinner 5 galleoner” sade Leia utmanande. Polly bara skrattade. 

“Det kör vi på” Flickorna reste på sig, samlade sina grejer och begav sig iväg till sina olika sovsalar. 
Den stora tunga biblioteksdörren stängdes bakom dem, en dov duns hördes när den hamnade till rätta i dörrkarmen.

“Då syns vi imorgon” sade Polly “Sköt om dig” Hon omfamnade Leia som blev alldeles förvånad. För en sekund var hon som fastfrusen, fast sedan kramade hon också om sin nyfunna vän.