Slytherins skam

Kapitel 22

DEN FÖRBJUDNA SKOGEN, tänkte Leia för sig själv, även fast hon skrek inombords. En ledtråd, yes äntligen. Hector hade fått henne av banan, hon hade nästan glömt bort Rumbolt otroligt nog. Men nu var hon tillbaka och det här var precis det hon behövde.

Leia var helt överexalterad över den nya informationen. Snabbt krafsade hon ner några krumelurer på läxorna som hon egentligen planerat att spenderat timmar på, sedan sköt hon undan alla skolböcker och bar istället dit varenda bok som verkade någorlunda vettig och som handlade om den Förbjudna Skogen.

Klockan hade slagit elva på kvällen när Leia begav sig tillbaka till sovsalen med en hög med pergamentrullar som innehöll anteckningar om skumma saker Rumbolt hade kunnat tänkas sig hålla på med där ute. I väskan hade hon också stoppat ner de böcker hon ännu inte hunnit igenom, men som hon fortfarande ville läsa, bara för att vara på den säkra sidan.

Väl framme i sovsalen hade hon stupat i säng, det var knappt så att hon orkade byta om till pyjamaskläder. För Leia hade det varit skönt att inte ha en massa oroliga tankar som höll henne vaken och funderande, och som ibland fick henne att gråta. Nej på detta viset var det mycket lättare och skönare.

Dagen därpå hade hon vaknat i lagom tid. Hon kände sig pigg och utvilad, men trots det kunde hon inte hålla tankarna i schack. För första gången på vad som kändes länge var det inte Hector som fick henne att fundera, utan det var Rumbolt och vad han kunde tänkas göra där ute i skogen. Leia försökte strukturera upp sina egna tankar på väg till frukost, vad var mer trovärdigt och vad var mindre? Vad var logisk och vad var inte det?

Kunde det vara något med testralerna? Djuren Leia själv aldrig sett men fortfarande fann väldigt fascinerande, eller kunde det vara någon växt? Leia hade läst om massvis olika arter som var extremt giftig, men också jättesvåra att finna och var Rumbolt egentligen så smart? Eller var det vad han hade sitt gäng till? Eller så kanske han var intresserad av varulvarna, eller enhörningarna? Leia suckade för sig själv, alternativen var ändlösa.

Frukosten, förmiddagslektionerna, lunchen och eftermiddagens lektioner hade Leia spenderat grubblandes. Hon hade fokuserat så gott som hon kunde under lektionerna och svarat på de frågor hon kunde, men faktumet kvarstod att hon inte var i samma form som hon tidigare hade varit. Den enda gången hon faktiskt riktigt vaknat och lämnat sina tankebanor var när Hector hade promenerat in på lektionen. Leia hade totalt glömt bort att de hade trollkonsthistoria tillsammans med Ravenclaw.

Leia hade blivit helt ställd av att se den bekanta ryggtavlan. Hans bruna hår hade hunnit bli ännu längre och började nu te sig i mjuka lockar, och Hector verkade tycka om det. Han slängde lätt med huvudet för att rätta till håret och gick med målmedvetna steg till den högra sidan av klassrummet. Nu slog det Leia att det var första gången hon hade lektion med Hector, även fast de hade många fler inplanerade i schemat. Hur kunde jag ha missat det? frågade Leia sig själv.

Professor Binns började prata som vanligt, knappt någon ur Leias elevhem brydde sig ens om att lyssna, men Leia försökte så gott som hon kunde hålla fokuset på den monotona rösten. Det gick inte bra. I sitt anteckningsblock hade hon kilat fast sina anteckningar från kvällen inom om den Förbjudna Skogen utifall att hon skulle få tid över någon gång, och detta kändes som det perfekta läget. Men Leia kunde fortfarande se Hector, hans rygg och de solkyssta ansiktet i profil, den raka långa näsan och den bekymrade minen när han antecknade professor Binns ord.

På ett sätt kändes allting bekant, men på ett annat sätt helt främmande och ärligt talat var det inte speciellt konstigt med tanke på att Hector tydligen inte var den hon trodde. Leia hade kastat en sista - ilsken - blick åt Hectors håll innan hon doppade fjäderpennan i bläcket och fortsatte anteckna.

Vid kvällsmaten hade hon slagit sig ner för sig själv, tagit upp den senaste boken om den Förbjudna Skogen som hon plöjde igenom och börjat läsa. Kapitlet hon läste just nu verkade inte vara någon lyckoträff, det handlade om svampar, och inte vilka svampar som helst utan världens mest värdelösa. De var varken goda eller nyttiga, äckliga eller giftiga. Varken bu eller bä, bara blankt. Leia suckadeoch läste vidare.

Hon hade kunnat se Polly ur ögonvrån under hela middagen, och nu reste hon på sig och började gå mot Leias håll. Några slytherinare kastade undrande blickar på henne, men hon totalt ignorerade dem och fortsatte framåt. Leia kände märkligt nog att det spratt till i magen på henne när Pollys hjärtformade ansiktet slog sig ner mittemot henne.

"Hej" sade Polly vänligt. "Vad läser du?" hon placerade händerna på bordet och la den vänstra ovanpå på den högra. Väluppfostrad poppade upp i Leias huvud.

"Nja.. Jag läser på lite om den Förbjudna Skogen bara" svarade Leia och hoppades att hon fattade hinten. Hon vill inte diskutera detta i matsalen.

"Okej" sade Polly och studerade Leia ett kort ögonblick, sedan log hon. "Skulle du vilja möta mig i biblioteket om en halvtimme?" frågade hon.

"Absolut" svarade Leia och blev själv förvånad över hur glad hon blivit.

"Toppen" sade Polly. "Då syns vi då" hon reste på sig och gick iväg mot utgången.