Slytherins skam

Kapitel 11

Leia kunde inte vänta tills kvällen, hon och Hector skulle ses i biblioteket (såklart) för att analysera brevet och fjädern, och förhoppningsvis göra upp en plan. Leia var full av förväntan, det kändes skönt att ha med någon annan i hela grejen, ensam är ju inte alltid starkast.

Men dagen gick långsamt, väldigt långsamt. Först hade hon vaknat alldeles för tidigt, solen hade knappt hunnit klä landskapet med ljus än, och trots det var Leia full av energi och nyvaken. Eftersom frukost inte skulle bli serverad inom ett bra tag hade hon suttit sig tillrätta i sängen och slagit upp Magical Me av Lockhard. Hon vidhöll vid sin åsikt, mannens bragder var många och hjältemodiga, men någonting kändes snett, som en vacker målning som hängde lite på sniskan.

Irriterad (och lite besviken) av att hon inte kunde hänföras av Lockhard på samma sätt som tjejerna i sovsalen och vad som verkade som resten av hela trollkarlsvärldens häxor klädde sig Leia, knöt håret i en tofs och tog sig bort till den Stora Salen.

Korridorerna var fortfarande kyliga så tidigt på morgonen, och inte ens spökena var framme och konverserade, det var en nästan kuslig stämning vilket fick Leia att genast tänka på Rumbolt. Han om någon var för henne nu ett spöke som hemsökt hennes tankar, vad sjutton hade han i kikaren? Hur skulle hon kunna avslöja det?

Leia kvävde tankarna, det var bättre att prata med Hector så att hon kunde få lite klarhet i det hela. Snart stod den varma maten på de långa borden och Leia högg in på rostade mackor och ljuvt varmt te med smak av pumpa.

Sedan flöt dagen på, ovanligt segt bara. När maten äntligen var serverad och lektionerna avslutade för dagen hade Leia knappt något tålamod kvar. Hon ville prata med Hector nu! Lägligt då drog Dumbledore igång ett långt tal vid middagen.

"Kära elever" började han med sina hesa gamla röst. "Till och börja med måste jag gratulera Gryffindor, för vinsten i Quidditch här om dagen. Båda lagen presterade utmärkt och spelade ärofyllt" Rektorn klappade lätt med händerna, och eleverna samt lärarna följde lydigt hans exempel och Stora Salen fylldes av en häftig applåd, främst tack vare Gryffindorarna.

"Men!" han höjde ett finger för att få tyst på dem. "Jag har också något jag måste informera er om" han gjorde en dramatisk konstpaus. "Min käre vän och skolans egendomsförvaltare, Hagrid, och jag kommer inom kort resa iväg för att uträtta några ärenden" han tystnade, för att låta alla elever ta in informationen. "Under min tid som borta kommer Professor McGonagall stå i mitt ställe, och jag förväntar mig att ni uppför er väl, och inte hittar på några dumheter" det hördes några spridda skratt i Salen, Leia himlade bara med ögonen.

"Men utöver det får jag önska er en god kväll, även fast jag gissar att många av er har en del studerande att ta hand om" Han log ett litet leende på grund av detta faktumet, och nu kom höga stön från alla håll. Det var inte många som var speciellt exalterade för de uppkommande O.W.L:s och N.E.W.T:s. Leia själv var dock väldigt angelägen om att göra bra ifrån sig på de stora examinationerna, men det var fortfarande ett år kvar.

Men nu var tiden äntligen kommen, efter middagen hade Leia kvickt rusat upp till sovsalen för att för en gångs skull lägga ifrån sig ALLA skolböcker och istället varsamt lägga ner brevet och fjädern i väskan, innan hon rusade iväg till biblioteket igen.

Hector var redan där när hon kom fram, Ravenclawarnas sovsalar låg mycket närmare biblioteket än Slytherins, som fanns hela långa vägen bort i fängelsehålorna. "Hej Hector" sade Leia, en aning andfått.

"Hejsan" Hector gäspade efter att han svarat henne och ruskade på huvudet. "Förlåt, jag är lite trött. Matkoma vet du" han skrattade lätt. "Du, vet du varför Dumbledore gjorde en så stor sak av att han skulle iväg?" frågade Hector.

Leia ryckte på axlarna "Kanske sa han det för att påminna oss, har det inte varit lite bråk senaste tiden?" undrade hon.

Hector rynkade på pannan "Tja... Fast jag vet inte... Ah skit samma, nu sätter vi igång!" Leia gav honom brevet, försiktigt vecklade han upp det och läste den korta meningen.

"Han är inte den ni tror Han är, du måste göra något"

Hector hummade, "Det är väldigt kryptiskt, är du säker på att det är Rumbolt?" Leia nickade, "100 procent säker" sade hon självsäkert.

"Okej" Hector såg en aningen bekymrad ut. "Förklara för mig varför" han lät som en lärare när han ställde frågan på det viset, men Leia som var den duktiga elev hon var punktade tydligt upp ett resonemang för honom.

"Okej, till och börja med. Personen i fråga är av manligt kön, följaktligen benämningen "Han". Rumbolt är av manligt kön." hon pausade och Hector öppnade munnen för att avbryta henne men hon fortsatte. "Vi vet också att Rumbolt är en riktig bråkmakare, mobbare, och allmänt avskyvärd person. Dock är inte denna bilden allmänt känd på skolan, som vi också vet. Följaktligen "Han är inte den ni tror han är"" Leia avslutade och tittade granskande på hennes vän framför.

Hector såg inte övertygad ut. "Okej, det du säger stämmer. Men det finns också ett problem. I brevet stod det att "Han är inte den NI tror att han är" Men vi vet ju egentligen vem han är?"

Leia argumenterade för sin sak. "Ja, det stämmer. Vi vet vem han är, men ALLA vet inte vem han är" hon började gestikulera med armarna. "Ni syftar inte på oss, det syftar på hela skolan, lärarna och eleverna."

"Okej fair enough" Hector såg fortfarande inte helt övertygad ut. "Men varför just du? Varför ska just du göra något åt saken?" frågade han.

Leia suckade "Är inte det självklart?" frågade hon Hector. "Nope" svarade han och rast på huvudet. "Jag är ju Slytherins skam!"