Slytherins skam

Kapitel 8

Hon hade krupit ner till sängs direkt efter incidenten i biblioteket och vaknat senare än vanligt. Det var som om hon och Hector hade varit i en fysisk fight, hon var helt slut. Men i själv verket hade Leia egentligen bara blivit avsnäst av Hector, inget mer. Men för Leia spelade det ingen roll, även fast en utomstående kanske skulle säga att hon inte gjort något fel hade hon haft ångest hela natten. En bubblande vulkan inom henne som sög åt sig all energi för att göra sig redo inför den stora smällen. Hon hade också fått grova skuldkänslor, hon dömde sig själv för att vara så uppmärksamhetssökande, påträngande, hos en annan människa som knappt såg henne som en vän. Jag är så himla klantig, viskade hon för sig själv.

Men även fast hon var klantig var hon också övertygad att brevet och fjädern hade en innebörd och att hon måste lista ut vem Han är.

Dagen passerade utan några större incidenter, problemet var att Leia nu inte hade en, utan två bekymmer framför sig. Det första var såklart brevet och fjädern, det andra var Hector. Även fast Leia och Hector inte umgicks regelbundet så störde det henne enormt att inte har Hector där som en trygghet längre. En normal människa hade antagligen inte gjort någon större affär av det, men Leia som totalt saknade social kompetens visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon kunde inte fokusera på något längre, det enda hon önskade var att de skulle bli vänner, eller vad man nu skulle kalla deras relation för, igen.

Leia hade alltid med sig en mindre brun läderryggsäck som hon förvarade alla skolböcker och andra böcker i. En vanlig mugglare hade aldrig fått plats med lika mycket saker som Leia gjorde, men under första året hade hon kvickt lärt sig en trollformel för att utvidga väskan, och nu fick hon plats med så gott som allt. Där i hade hon nu idag stoppade i Gilderoy Lockharts Magical Me och kilat in brevet mellan två sidor, fjädern lämnade hon på rummet gömd i en låda. Nu på rasten satt hon och fingrade på det tjocka kuvertet, Leia vågade inte ta upp brevet det bland alla andra, hon var rädd att folk skulle börja snoka och fråga, även fast de sällan tog någon större notis om henne.

Det var en ovanligt livlig stämning i korridoren, mer än vad Leia tyckte att det brukade vara. Hon föredrog lugn och ro framför stoj och stim, vilket också var en av många anledningar till att hon ständigt drog sig undan till biblioteket, men idag var det tydligt att något extra var på gång. Leia började fundera, det gnagde i bakhuvudet. Någonting skulle ju hända idag.... Juste! Quidditch-matchen, Ravenclaw VS Gryffindor. Ibland brukade hon dyka upp på matcherna, oftast när Slytherin spelade. Det var ett tappert försök från Leias sida att passa in i sitt elevhem, men det var gagnlöst. Hon skulle för evigt bli utstött, hon var Slytherins skam ju.

I vanliga fall hade nog Leia inte valt att gå på denna matchen heller, men eftersom det var Ravenclaw som spelade borde ju Hector vara där, och Leia ville gärna prata med honom. Under hela dagen hade hon letat efter hans spinkiga gestalt i korridorerna och Stora Salen, men inget resultat. Det hade haft en lektion tillsammans vilket var örtlära, som för övrigt var Leias favoritämne, men Hector hade struntat i henne. Han och de resterande Ravenclawarna verkade ha hur roligt som helst i deras del av klassrummet, medans Slytherineleverna stod och tjurade buttert i de andra. Ingen annan i Leias elevhem tyckte om örtlära.

När Leia tagit modet till sig och sökt Hectors ögonkontakt hade han blivit extremt upptagen av sin spade. Den var sprillans ny med ett fint rostfritt blad och ett ergonomisk grepp gjort i björk, ingenting att anmärka på, och den var ju knappt smutsig än. Trots att Leia också visste att hon inte var Hectors favoritperson just nu blev hon ändå förvånad att hon fick nobben, hon brukade se Hector som världens snällaste och det här var inte likt honom. Hon slog ner blicken i bordet, axlarna slokade, Leia såg ut som en växt som precis vissnat.

Det var också just därför hon bestämde sig för att se matchen, hon följde strömmen ner mot planen. Den bestod till mesta dels av Ravenclaw- och Gryffindorelever som alla var exalterade över matchen, här och där kunde man också skymta några Hufflepuffelever i gula halsdukar som också skulle se matchen, dock verkade Leia vara den enda Slytherineleven inom loppet av 100 mil. Det var typiskt hennes elevhem, att inte bry sig om de resterande tre husen utan bara fokusera på sig själva. Ett dåligt drag som de flesta i hennes elevhem besatt, tyckte Leia.

Hon slog sig ner högst upp, skymd av en hel hjord av hurrande Gryffindorelever, men fortfarande med hyfsat bra utsikt. Härifrån borde jag väll ändå kunna få syn på honom, tänkte Leia. När hon började tänka på Hector vandrade tankar direkt vidare till brevet. Vem är Han? en fråga som konstant nu ringt i Leias huvud i flera dagar, hon måste hitta ett svar. I brist på underhållning och eftersom matchen inte skulle börja om en kvart minst började hon göra upp en mental lista av det hon kunde analysera ur informationen.

"Han är inte den ni tror han är, du måste göra något"

Personen i fråga är av manligt kön.

Personen i fråga måste vara någon många ser upp till, har förtroende för. Det måste finnas en allmänt känd bild av den här personen, gissningsvis positiv.

Den allmänt kända bilden är felaktig. Gissningsvis negativ.

Fjädern måste ha någon koppling till avsändaren.

Du:et i texten är jag, Leia.

Jag (Leia) måste göra något, kan detta innebära att avslöja personen i frågas allmänt kända bild, kommer han försöka göra något som någon måste stoppa?

Leia ruskade på huvudet och slöt ögonen, det objektiva konstaterandet började övergå till vilda spekulationer som (om hon inte passade sig) skulle sluta i en ångestattack, vilket var det sista hon behövde just nu.

Hon slog upp ögonen igen, det redan befintliga oväsendet överröstade av något nytt. Ur havet av röda rockar och viftande vimplar fick hon syn på fyra pojkar, som tjöt och stojade i folkmassan. En pojke gick före de andra tre som Leia inte kände igen. Antagligen gick de i en årskurs över henne, men färgen på deras halsdukar och deras breda leende vittnade om att de tillhörde elevhemmet Gryffindor. Någonting som Leia dock visste var vad pojken som gick först hette, det var Gryffindors ledande flickfavorit, lärarnas gullegris, skolans populäraste kille men också den största bråkmakare och mobbaren på skolan, och även sedan början av terminen Gryffindors lagkapten. William Rumbolt.

Åsynen av honom gav Leia en ide, det var som en blixt som sköts ner ur den öppna himlen i henne, "Såklart" viskade hon, och flinade belåtet med det bruna håret svajandes i vinden.