Kapitel 10 - Vadet
Jag pillade rastlöst med änden på shortsen och lät den exalterade blicken svepa över den folkfyllda flygplatsen. Glatt tjatande amerikaner och överdrivet snygga killar. Flygvärdinnor i matchande dräkter och löjliga klackar. Till och med en och annan svensk. Jag övergav suckandes kanten på shortsen och fingrade sakta med det utsläppta håret som hängde ner över axlarna. Dom borde ha landat nu, c’mon. Ett leende sprack ut över mina läppar och ett högt öronbedövande tjut smet ur min mun. Bara några meter bort kom Felix, med en svart resväska dragandes bakom och hans blågröna ögon sökte febrilt efter mina i folkmassan. Tre bekanta ansikten strosade pratandes några meter efter honom med stora leenden på läpparna och glittrande ögon. Felix hade bokstavligtalat tvingat mig titta på flertals av deras intervjuer på youtube, så jag skulle ’lära känna boysen’ ”Felix!” Jag joggade de sista meterna mellan oss och kastade armarna om hans hals. ”Jag har saknat dig” mumlade jag tyst och log svagt när doften av Felix fyllde mina näsborrar. Ett lågt vissel någonstans bakom oss fick mig att generat skaka av mig hans armar. ”Hey!” jag kramade var och en av killarna och presenterade mig för resten av ’crewet’ som kom en bit bakom. Nervositeten om att träffa killarna hade släppt och den oroliga rynkan i pannan hade äntligen försvunnit.
”Jag slår vad om att Bella och Felix kommer vara tillsammans innan vi kommit hem till Sverige”
”Jag chansar på två veckor, den som förlorar det här vadet får vara den andras slav en hel dag”
”Agreed”
Jag sneglade skeptiskt med höjda ögonbryn på Ogge och Oscar som gick vid sidan av mig med hemlighetsfulla blickar fokuserade på mig och Felix. Som om, pfft. Jag skrattade lågt för mig själv och skakade sakta på huvudet med blicken fäst ner på de alldeles för slitna vansen. Jag och Felix? Tillsammans? Det skulle aldrig hända.
”Bella, du får välja bunk först eftersom du är enda tjejen” sa Daff leendes och nickade längre bort i den stora bussen. ”Ah tack!” Jag drog handflatan längst sängarnas kant och pillade försiktigt med änden på en av de lila gardinerna. Aldrig i livet att jag skulle sova längst ner, inte högst upp heller. Jag kastade upp ryggsäcken på en av mitten sängarna och drog försiktigt gardinen åt sidan innan jag hoppade upp.
”Pax en av mitten sängarna!”
”ugh jag ville ha den!”
”Pax den högst upp!”
”Jag vill inte sova under Omar!”
”Och vad menar du med det?!”
”Du ligger aldrig still, du är som en sparkande bebis på nätterna”
”Killar, lugna er”
Tillslut efter många om och men hade killarna bestämt sig för varsin säng i det lilla utrymmet, inget privatliv här inte. Ogge under mig, Felix mitt i mot min, Omar under Felix och Oscar bredvid Felix. Många tankar snurrade runt i huvudet på mig och jag lutade mig tillbaka mot kudden med händerna bakom huvudet. Hur skulle en hel månad tillsammans med fyra tonårskillar gå? Hur ska jag byta om utan att flasha allt för dom? Det här ska bli intressant. ”Hur kommer det sig att du är kompis med en tönt som Felix?” Jag slog skrattandes händerna för ansiktet och höjde handen mot Omar väntandes på en highfive. Felix putade ut underläppen med sura ögon och korsade armarna. ”Mean!”
16.48, Axel;
Pappa undrar om du sover där ikväll eller här?
16.49, Bella;
Här, hälsa pappa att han kan sluta oroa sig för mig och inte va så fjollig om att jag umgås med killar,
”Bells? Är du vaken?” en svag viskning vibrerade genom luften. ”Hmm?” mumlade jag sömnigt och stirrade kisandes på personen som yttrat sig. Felix. Han låg vänd mot gången med några centimeter av gardinen öppen och trötta ögon klistrade vid mig. Håret stod åt alla håll och den bara överkroppen som gjorde hela mig svag stirrade nästintill tillbaka på mig. ”Vad är det Felix?” viskade jag svagt och gäspade stort med huvudet begravt i dunkudden. ”Kan vi gosa? Kan jag sova bredvid dig please?"
______
HEJNI.
Klockan är tio över tolv och jag måste sova för jag är extremt trött. Det är en av anledningarna till varför det här kapitlet är så kort, så sorry. Det är en filler :))
PUSS
- ELVIRA
-> Outfiten
YOU ARE READING
Mine - f.s
FanfictionJag trodde aldrig att något gott skulle komma ur att jag råkade slå någon oskyldig kille i ansiktet, men nu vet jag inte vad som hänt om jag slagit med handen rakt ut i luften istället för att träffa det där perfekta ansiktet. Jag ångrar inte att ja...