Mine - f.s

Kapitel 20 - Singel

Kapitel 20 - Singel

Han reste sig smidigt från fåtöljen och gick med stora, självsäkra steg mot mig. Jag grimaserade frustrerat och backade undan med händerna framför mig i luften. ”Vad fan gör du här?!” Upprepade jag. ”Adam?!” I samma sekund som min rygg slog emot väggen fyllde den starka doften av alkohol mina näsborrar och jag insåg direkt varför han var här. ”Adam, du är full” mumlade jag lågt och skakade febrilt på huvudet. Han placerade flinandes händerna på var sina av mitt huvud och strök mig försiktigt över underläppen. ”Jag ä-älskar dig, Bella” Sluddrande ord träffade mitt ansikte och hans alkohol stinkande andedräkt blandades med min. ”Adam, släpp mig” Morrade jag. ”Vi kan prata men låt mig va!” Jag knuffade honom hårt i bröstet med all min kraft och slank förbi honom och ner i soffan. Adam hade aldrig druckit i sitt liv, aldrig. Hans föräldrar skulle mörda honom om dom fick reda på vad han ställt till med, och att han försökt hoppa på sin ex-flickvän. Det var inte likt honom. ”Ja-jag vet att du har p-pojkvän” Han stirrade sårat på mig med blanka ögon och gnuggade handen igenom håret samtidigt som han muttrade tysta ohörbara ord för sig själv. ”Då vet du att du ska låta mig vara” suckade jag milt och knep hårt ihop ögonen. ”Adam, kom du måste sova” Jag puttade mig tungt av soffan, hasade mig fram till honom och stöttade honom flåsandes upp för trappan och till gästrummet. Väl där lyfte jag upp täcket och bäddade suckandes ner honom. ”God natt Adam”

19.39, Felix;

Tittar du?

Jag skulle precis skriva in ett svar men något stoppade mig, frågan som ställts till killarna på den suddiga dataskärmen. Är ni alla singlar? Jag väntade otåligt på att frågan skulle nå Felix och knep förväntansfullt ihop läpparna. ”Uh yeah I’m single and ready to mingle!” Skrattade han och pressade fram en ful min innan han vände tillbaka blicken till mobilen som låg öppen i knät. ”The girl who came back with us the last time was just a friend, nothing more” fortsatte han leendes, lyfte på kepsen och drog handen igenom håret innan han tryckte ner kepsen över huvudet igen. Jag stirrade sårat på det leende ansiktet och kände hur varma tårar vällde upp i ögonvrån. Inte lyckliga tårar. Det hade känts så verkligt, kyssar och kramar. Visst, det var ingen fråga som ställt om vi var tillsammans för det tog jag förgives som vi behandlade varandra. Hjärnan jobbade på högvarv och tusentals frågor snurrade runt i huvudet på mig. Såg han mig bara som en vän? Och ingen mer? Det gjorde ont, det gjorde riktigt ont. Med tårar strömmandes ner för kinderna lyfte jag mobilen från soffkanten och klickade upp hans sms. Skratten och de engelsktalande rösterna hördes dovt i bakgrunden.

19.51, Bella;

Jag gjorde det, men inte längre.

Jag smällde igen locket på laptopen och lutade suckandes huvudet mot soffkanten. Var de så där han såg mig? Som en kompis? Jag kanske hade tagit det på fel sätt, som att det inte var något mer än bara kärleksfulla utbyten och inget mer. Jag virade filten närmare runt om min kropp och slöt mina tårfyllda ögon med huvudet mot soffkudden.

19.56, Felix;

Varför inte? ):

Är du okej?

Har det hänt något?

_

Jag satte mig sömndrucket upp i soffan och grimaserade när en smärta for igenom min rygg. Det hade känts som en bra idé igår att somna i soffan, men just nu kändes det inte speciellt smart. Jag sträckte gäspandes på mig och sneglade på väggklockan. 07.34. Skolan, skolan började om en halvtimme. Och jag hade inget val än att sjukanmäla mig och stanna hemma. Det kändes fel, väldigt fel. Men att ha en känslig ex-pojkvän i gästrummet som man var tvungen att prata med var inget jag kunde fly ifrån. Jag sköt ifrån mig laptopen, joggade upp för trappan och puttade försiktigt upp dörren till gästrummet. ”Ah hej” muttrade Adam sömnigt och gnuggade stönandes händerna genom håret. Rätt åt honom, han förtjänar den huvudvärken. ”Vi måste prata”

Efter ett fåtal timmar med snackanden hade vi nästintill löst allt som hänt, och diskuterat att det var helt slut mellan oss. Men det var något jag glömt nämna, att jag hade en pojkvän som inte såg mig som hans flickvän? ”Adam, jag har pojkvän” mumlade jag svagt. ”Det är därför jag inte kan göra det här”

11.22, Kian;

Såg dig aldrig idag, sjuk?

12.01, Bella;

Uh något sånt ..

11.49, Oliver;

Sjuk eller skolkar du?

12.01, Bella;

Det är komplicerat okej?

11.52, Felix;

Snälla hör av dig.

______

Hola!

HEEEELG WOOO. Det var Adam som var den mystiska besökaren. 

DRAMAAAA. 

Hoppas iallafall ni gillar det här kapitlet & lämna gärna en vote eller kommentar om ni gör det:)

PUSS

- Elvira