Mine - f.s

Kapitel 30 - Allt kommer bli bra

Kapitel 30 - Allt kommer bli bra

Med suddig blick fäst ner i mobilen snyftade jag högt och torkade frustrerat bort tårarna som rullade ner för kinderna tät efter varandra. Ett bekant nummer, en bekant konversation och en bekant person. Det var något jag konstant gjort sen jag krossade mitt eget hjärta i små, små bitar. Jag visste inte ens varför jag gjorde det, kanske som tröst eller av saknad. "Det bästa för mig själv, det bästa för mig själv" viskade jag svagt ner i dunkudden och gnuggade bort tårarna som gjorde synen ut över rummet suddig innan jag blockade numret och tog bort konversationen. "Hey" Jag blinkade ett flertals gånger tills jag fick syn på det bekanta ansiktet i dörröppningen. "Är du okej?" muttrade Axel mjukt, steg längre in rummet och sjönk ner bredvid mig på sängen med medlidande ögon. "Jag är helt okej, just fine" Muttrade jag sammanbitet och drog upp knäna till hakan med slutna ögon. Jag är fan inte alls fine. "Du är inte okej sis" en stor hand placerades på min axel. Jag skakade av mig hans hand och gled av sängen. "Jag är okej! Jag är helt okej, varför skulle jag inte vara okej?" Morrade jag med ilskna ögon riktade mot honom och korsade armar. Jag är okej, jag är okej, jag är okej. "Bells" han röst var mjuk och svag medans han tveksamt tog små steg mot mig över rummet. Jag skakade frenetiskt på huvudet och mumlade svaga, ohörbara ord för mig själv. Darriga andetag och ett hårt dunkande hjärta, blanka ögon och sönderbitna läppar. "J-jag måste g-gå" viskade jag svagt och lyckades äntligen hitta handtaget under min svettiga hand. Men innan jag hann trycka ner handtaget och smita ut ur huset, ut på gatan så puttades jag åt sidan. "Nej du kan inte fly, inte igen" Jag stirrade med tårfyllda ögon upp på honom innan jag hulkandes sjönk ner längst väggen och begravde huvudet i händerna. Jag är okej, jag är okej, jag är inte okej. Denna gången var det så mycket värre, gjorde så mycket ondare och krossade mig så mycket mer. Men jag gjorde mitt val, och den enda jag kan skylla på är mig själv. Inte Felix, inte fansen, ingenting annat än mig själv. Alla positiva tankar var ersatta med sorgsna, ögonen som glimmade av kärlek och de små röda hjärtan som innan poppade upp så fort hans ansikte kom fram i mina tankar var borta. "Du kan inte fly igen, du kan inte fly från dina problem" Hans röst var låg och bestämd, och någonting sa mig att han aldrig skulle ge upp förens mitt hjärta var helt igen och leendet på mina läppar var tillbaka. "J-jag krossade mig eget hjärta" Grät jag tyst ner i knäna och drog frustrerat händerna genom håret. "Lugna dig Bella, lugn" mumlade han och lyfte min haka med hjälp av pekfingret.

"S-snälla, jag vill b-bort här ifrån"

Mitt sista ord dog långsamt ut över det ovanligt stökiga rummet och tystnaden la sig över oss. Allt som hördes var svaga snyftningar och tunga andetag som lämnade min mun. Han stirrade stint upp på mig, innan han sakta skakade på huvudet med hårt sammanbitna käkar. "Nej, jag låter dig inte fly igen" Hans långa fingrar virades runt min handled och släpade mig bort mot sängen. "Du har klarat det en gång, och du kan klara det igen"

"Jag hoppas du har rätt, annars vet jag inte vad jag gör"

Den röda ringen runt 17 mars lyste mot mig, hånade mig. Jag hade tryckt så hårt med pennan så det syntes igenom till sidan efter. Tårar hade forsat ner för mina kinder när jag gjort det och hjärtat hade gjort ont. Det hade stuckit ut i fingertopparna och det enda som hörts var mina tunga andetag och svaga snyftningar. Jag lät pekfingret följa ringen runt numret, som om det skulle gå att sudda ut det som hänt. Andra ringade in lyckliga dagar, när man blev tillsammans med någon, fyllde år eller något speciellt hände. Jag hade ringat in dagen då jag gjort slut med Felix, och den dagen var igår. 17 mars, bästa vännen Elias födelsedag. Jag hade skrivit grattis till honom på hans facebooksida och samtidigt ändrat min egen relationsstatus till singel. Jag hade också tagit bort Felix som vän, tagit bort varenda bild på oss tillsammans med tårar strömmandes ner för kinderna och gråten i halsen. Flertals kommentarer hade strömmat in efter ändringen. "Vad har hänt?" "Jag finns för dig älskling!" "Gud va jobbigt, jag finns här om du behöver mig!" "Sötnosen då" Hjärtan och ledsna emojis. På något sätt hade flera av fansen fått reda på nyheten och båda möttes av samma skur med frågor. Vissa som var glada, vissa som var ledsna och vissa som bara var glada för att popstjärnan var singel igen.