Mine - f.s

Kapitel 12 - Hur kan man vara så perfekt?

Kapitel 12 - Hur kan man vara så perfekt?

Att vakna upp inklämd i en vägg med ett bekant huvud placerat över sitt bröst kändes på något sätt bra, tryggt. Även om ryggen värkte och svaga snarkningar fyllde mina öron kändes det bra. Felix armar var löst virade runt min midja och hans huvud placerat på min bröstkorg. Hans ansikte var avslappnat och bröstkorgen höjdes och sänktes i djupa andetag samtidigt som små snarkningar smet ur hans mun. Jag log svagt och smekte försiktigt bort en hårlock ur hans ansikte. Hur kan man vara så perfekt? Jag drog mina kalla fingrar längst hans rygg rad och fingrade försiktigt med nackhåret. ”Hmm?” Han kisade sömnigt upp mot mig och log snett. ”Ah god morgon” muttrade jag mjukt.

”Tror ni dom är vakna? … Bella? Felix? .. Ah god morgon”

Jag hukade mig framför resväskan på golvet och rotade frenetiskt runt i den. Tillslut beslöt jag mig för en ljusgrå klänning med halvkorta armar och numret 13 i vitt på. Jag ryckte åt mig nya underkläder och en klocka innan jag hasade mig in i det lilla badrummet längst bort i bussen. Jag ålade mig ur pyjamasen och drog klänningen över huvudet innan jag krånglade på mig klockan. Efter gårdagens fläta låg håret lockigt över mina axlar och för lat för att göra något med det lät jag det hänga. Med en suck puttade jag upp dörren och tassade tillbaka till resväskan och rotade fram ett par vita nike. ”Bella, är du klar?” Katia lutade sig mot dörrkarmen och log snett med korsade armar. Jag nickade. ”Yup”

Resten av dagen satt jag uttråkad i en studio medans killarna spelade in mycket av låtarna till det nya albumet. Vad jag fick höra lät låtarna bra, dock satt mina hörlurar i hälften av tiden och musik på högsta volym fyllde mina öron.

16.34, Pappa;

Vi ska ut och äta ikväll, vi vill gärna att du hänger på.

16.34, Bella;

Sure! Vilken tid & var??

16.36, Pappa;

Kul, klockan sju och här vi huset så tar vi en taxi!

 

”Förlåt att jag är sen!” Jag rusade med andan i halsen in på den nästintill fyllda restaurangen och fram till bordet i hörnet där mina otåliga familjemedlemmar väntar. ”Ah killarna tog lite längre tid på sig än väntat” Flåsade jag och sjönk tungt ner i stolen bredvid Axel. ”Vi har beställt” mumlade Sebastian uttråkat och trummade fingertopparna mot det svarta träbordet. ”Va? Allvarligt? Utan mig?” Jag korsade frustrerat armarna och lutade mig tillbaka i stolen. ”Ah nej, vi beställde kyckling till dig” jag pustade ut och nickade tacksamt. ”Vad har du gjort idag då pumpan?” muttrade pappa och log snett samtidigt som han petade upp glasögonen som kasat ner på näsan. Jag ryckte på axlarna. ”Varit i studion med killarna, och ätit lunch med Felix” Sebastian och Axel flinade roat mot varandra. ”Jasså, så du var på en dejt med Felleboy?” Jag armbågade honom hårt i sidan och himlade irriterat med ögonen. När ska mina irriterande bröder inse att jag inte är tillsammans med Felix, och kommer aldrig bli. ”Vi är dina bröder, du kan berätta allt för oss” Mumlade Sebastian och lutade sig närmare mig över bordet. ”Glöm det idiot” Fnös jag och gnuggade handen belåtet över hans perfekt stylade hår. Med en sur min över ansiktet slog han bort min hand och lutade sig med korsade armar tillbaka i stolen. ”Sover du hos oss i natt?”

21.49, Bella;

Jag går hem själv och det är fett scary, kom och möt mig pls?

21.50, Felix;

Vart är du?

21.50, Bella;

Typ precis vid basketplanen, Venice.

21.52, Felix;

I’m on my way

Gå ingenstans

______

Hiiiiii *vinkar*

Det här kapitlet är inte heller speciellt långt menmen, det är iaf nu bestämt att den här 'boken' kommer gå till kapitel 30. SÅ DONT WORRY DEN ÄR INTE SLUT PÅ LÄNGE. 

Tack så jätte mycket för alla votes, underbara kommentarer och reads! TACKTACKTACK.

PUSS 

- Elvira

-> Outfiten