Mine - f.s

Kapitel 29 - Det är bäst såhär

Kapitel 29 -  Det är bäst såhär

Mitt hjärta svällde i mitt bröst, expanderade och dunkade som fladdrande vingar på en fjäril. Varma tårar brände bakom ögonlocken och hotade att rulla ner för kinderna. Händerna och benen skakade febrilt. Jag andades tungt ner i händerna där jag satt på kakelgolvet inne i badrummet. ”Jag klarar inte det här” viskade jag. ”Jag klarar inte det här” Hela natten hade jag vridit och vänt på mig i sängen med gråten i halsen med huvudet begravt ner i kudden. Hjärnan hade gått på högvarv och hundratals tankar hade snurrat runt i huvudet på mig. Varje gång jag tittat ut genom fönstret med suddig blick hade jag möts av samma kompakta mörker och stjärnorna som stod högt på himmeln. När tårarna inte kunde hållas tillbaka längre hade jag tassat in i badrummet och suttit hulkandes och snyftandes på golvet. Hela natten hade jag vetat vad jag behövde göra. Jag sneglade ner på den upplysta mobilskärmen. 07.38. Jag reste mig sakta upp på ostadiga ben och hasade mig fram till handfaten. När jag mötte min egen blick i spegeln drog jag svagt efter andan och torkade frustrerat bort tårarna som rullade ner för kinderna. Svarta, tunna sträck med en blandning av tårar och maskara låg tungt över mina kinder. Ögonen var blodsprängd och blanka, som att fler tårar när som helst skulle rinna ner för kinderna. Jag klarar det här. Jag tvättade besvärat bort alla tecken på tårar innan jag klistrade på ett leende och puttade upp dörren. Min blick föll över den sovande gestalten i sängen och jag suckade svagt. Hans ögon var slutna och bröstkorgen höjdes och sänktes i djupa andetag. Munnen var en aning öppen och små snarkningar smet ur hans mun, han såg så avslappnad ut. Jag drog fingrarna slarvigt genom mitt rufsiga hår innan jag drog Felixs tröja över huvudet och drog på mig kläderna som låg slängda i en hög på golvet. ”God morgon” muttrade Ogge sömnigt när jag klev in i köket. ”God morgon” Jag sjönk ner i en av stolarna vid bordet med huvudet i händerna och suckade svagt. ”När ska ni åka till flygplatsen?” Jag tittade upp på honom med sorgsna ögon och pillade otåligt med änden på t-shirten. ”Om en timme ungefär” Jag måste göra det här nu. Nu eller aldrig. Jag hasade mig upp för trappan och puttade upp dörren till sovrummet där jag spenderat natten. ”Oh hey babe” Felix log snett från där han stod vid sängens kant och rättade till kepsen på huvudet.

”F-felix, vi måste prata”

Han rynkade skräckslaget pannan och skakade febrilt på huvudet. Han visste vad som skulle komma. ”Vad är det? Är du okej?” Mumlade han oroligt och la huvudet på sned. Jag tog ett djupt, darrigt andetag och öppnade långsamt munnen. ”Jag klarar inte det här längre”

”V-va? Vad menar du?” Med oroliga och bedjande ögon stirrade han stint på mig över rummet. ”Oss, Felix. Jag klarar inte det här längre .. D-det krossar m-mig” Snyftade jag och blinkade frenetiskt i försök att hålla tårarna som brände bakom ögonlocken borta. ”Nej nej nej, vi klarar det här” mumlade han svagt och skakade sakta på huvudet. ”Det har vi alltid gjort” Med tårfyllda ögon skakade jag på huvudet och bet mig hårt i läppen. ”N-nej, jag klarar inte det här” Viskade jag. ”Inte längre” Med tårar sakta rullandes ner för kinderna drog han skräckslaget händerna över ansiktet och andades tungt med uppspärrade ögon. ”V-vi klarar det här” Hans röst var svag och två blodsprängda ögon stirrade bedjande upp på mig. ”D-det är slut Felix” Grät jag och torkade hulkandes bort tårarna som strömmande ner för kinderna. ”Det m-måste det v-vara” Jag knep hårt igen ögonen och försökte lugna den stressade andningen. ”N-nej, nej” Han satt med huvudet i händerna på sängens kant och höga snyftningar smet ur hans mun. ”Felix, d-det här k-krossar mig, jag klarar inte m-mer” Jag sjönk tungt ner på knä framför honom och lyfte försiktigt hans haka med pekfingret. ”Jag kan inte h-hålla dig tillbaka längre” viskade jag med pannan pressad mot hans. ”Visa världen vem Felix Sandman är” Underläppen skakade och det kändes som hjärtat sakta krossades i bröstet på mig. Det kommer bli bra, det kommer bli bra. ”Fel..-” Oscar stannade tvärt i dörröppningen och stirrade stumt ner på oss med chockade ögon. ”Vad-vad är det som händer?” Jag skakade svagt på huvudet med blicken fortfarande fäst på Felix och smekte försiktigt tummen längst hans käke. ”D-det är bäst såhär”

Flygplatsen kryllade av skrikande fans som mer än allt ville få se en glimt av killarna. Jag gick med blicken sänkt och gråten i halsen in på flygplatsen efter killarna. Borde inte tårarna vara slut snart? Det är bäst så här, det är bäst så här. Det var det jag konstant försökte intala mig själv, det kommer bli bra. ”D-det finns ett brev i-i din ryggsäck” viskade jag skört ner i hans nacke och bet mig hårt i läppen med slutna ögon. Det är bäst såhär, det kommer bli bra. ”M-måste det sluta så h-här?” han smekte försiktigt pekfingret under mina ögon och torkade sakta bort tårarna. ”J-jag älskar dig F-felix, glöm inte det” jag ställde mig sakta på tå och pressade mjukt läpparna mot hans. ”Jag älskar dig o-också” Jag såg hur Daff medlidande nickade mot terminalen i ögonvrån och drog mig ifrån kramen. ”Visa världen vem du är” Med det sagt och långa kramar med killarna rusade jag gråtandes ut ur flygplatsen med huvudet sänkt. Det kommer bli bra, det kommer bli okej tillslut.

Felixs perspektiv.

Kära Felix.

Du ska bara veta hur många gånger jag skrivit om det här brevet nu, och varenda en har varit dränkt med färska tårar. Först vill jag bara säga att jag älskar dig så extremt mycket. Men det här är för mycket, för jobbigt och jag klarar inte det här längre. Jag klarar inte saknaden av dig när du åker iväg eller tanken på hur mycket jag egentligen håller dig tillbaka. Felix, jag ger inte upp på dig. Jag ger upp på oss, på vårt förhållande. Jag älskar dig och kommer aldrig glömma dig. Visa världen vem Felix Wilhelm Sandman är. Glöm mig och kontakta mig inte. Det här är för det bästa just nu, och jag hoppas du kan förlåta mig. Lev ditt liv Felix. Jag hoppas att någon gång i framtiden kan vi träffas igen, utan alla sårade känslor och brustna hjärtan. Hälsa killarna att jag älskar dom. Jag älskar dig Felix men det är över. Just let me go.

// Din Bella