Mine - f.s

Kapitel 14 - Min, och bara min

Kapitel 14 - Min, och bara min

”Varför sov du hos Ogge i natt?”

Jag hoppade chockat till och ett svagt tjut smet ur min mun. Felix stod med korsade armar bakom mig och stirrade med mörka, sårade ögon på mig. Jag rynkade på pannan och höjde frågande ögonbrynen. ”Va?” Han frustade lågt och drog frustrerat fingrarna genom håret med blicken fäst ner i golvet. ”Varför sov du bredvid Ogge i natt, i samma säng som honom och under samma täcke som honom?” Jag var så förvirrad, såå förvirrad. Sen när bryr sig Felix om jag sover bredvid hans bästakompis? ”Uh vi låg och pratade? Och jag somnade?” Svarade jag skeptiskt och pillade otåligt med änden på shortsen. ”Varför sov du inte hos mig istället?” Jag himlade irriterat med ögonen och gnuggade frustrerat händerna över ansiktet. ”Sen när är du min pappa Felix?” Väste jag. ”Du svarade fortfarande in på frågan!”

”Och du svarade inte på min heller!”

”Är du kär i Ogge?!”

”Ge dig Felix! Du beter dig som en brat, du äger inte mig!”

”Är du kär i Ogge, ja eller nej?!”

”Nej! Sluta bete dig som min pojkvän, för om du inte insett det, du är inte det!”

”Men jag kanske beter mig så här för att jag vill vara din pojkvän!”

Orden fastnade i halsen och hjärtat dunkade hårt i bröstkorgen. Vänta va? Hjärnan jobbade på högvarv och tankarna snurrade vilt runt i huvudet på mig. Jag stod med öppen mun och uppspärrade ögon och gapade som en förvirrad fisk. Felix vill vara min pojkvän? Felix vill vara min pojkvän. ”V-va?” viskade jag svagt. ”Jag är kär i dig Bella, så fucking kär i dig” mumlade han med blossande kinder och stirrade stint ner i golvet. Jag stirrade chockat på honom med brännande ögon, oförmögen att yttra ett enda ord. Hjärtat svällde i bröstkorgen, expanderade och dunkade som fladdrande vingar samtidigt som tårar brände bakom ögonlocken. Min kropp gallskrek och jublade av glädje. Jag kände mig för första gången på länge hel, och det var han som fick mig att bli hel. Alla bekymmer och tankar var som bortblåsta och hans ord spelades på repeat i minnet. Jag öppnade sakta munnen samtidigt som jag kände hur tårarna återigen vällde upp i ögonen. ”Ä-är du kär i mig?” Felix lyfte sakta blicken med sårbara ögon som mötte mina och nickade frenetiskt. ”Jag är så jävla kär i-” Jag kastade armarna om hans hals och pressade mjukt hans läppar mot mina.

Varför hade jag insett det tidigare? Hur stora och kraftiga känslorna för honom byggdes upp inom mig.

Mina läppar rörde sig desperat mot hans och mina händer fingrade försiktigt med hans sandblonda hår i samma sekund som min rygg slog emot väggen. Hjärtat dunkade vilt i bröstkorgen och fingrarna som drogs genom hans hår skakade. Jag är kär i Felix, jag är kär i Felix Sandman.

 ”Felix, jag-jag är kär i dig också” Jag släppte ut ett darrande andetag och vilade svagt leendes pannan mot hans. Ett stort, glädjefyllt leende sprack ut över hans läppar och de glimmande ögonen mjuknade. ”J-jag älskar dig” Hans varma andetag blandades med mina när han svagt viskade fram dom tre orden som fick hela mig att vilja skrika och tjuta av lycka. Återigen vällde varma tårar fram i ögonen och ett fagert leende spred sig över mina läppar. ”J-jag älskar dig också” Hela min kropp fylldes med så mycket kärlek och glädje att jag lika väl skulle kunna explodera. ”Du är så vacker” viskade han mjukt och pressade en mjuk kyss mot min handflata som vilade mot hans kind. ”Säg det igen” jag kysste mjukt hans mungipa och smekte tummen längst hans käke. ”Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig”

Jag älskar Felix Sandman så mycket att mitt hjärta känns större än vad det någonsin gjort innan, jag älskar honom.

___

HALLOOOOOJ.

Jag har på något sätt hunnit skriva ovanligt många kapitel idag, de är inte speciellt långa men jag hoppas ni gillar dom ändå.

Som jag sa, det här kapitlet blev inte alls lång, men jag var lite osäker på hur jag skulle fortsätta det och fortfarande hålla det på spår & så bra som möjligt. Så jag bestämde mig för att inte skriva något mer på det och lägga upp det som det är. Och som jag sagt tidigare kommer det bli korta kapitel i dem här 'boken' men jag hoppas ni är nöjda men det eftersom det kommer komma fler , många fler. 

TACK SÅ JÄTTEJÄTTEJÄTTE MYCKET FÖR ALLA READS, VOTES & KOMMENTARER. JAG ÄLSKAR ER, TACKTACKTACK.

DET TOG ETT STORT STEG I DETTA KAPITLET, VAD TYCKTE NI?!

Lämna gärna en kommentar eller vote om ni gillade det här kapitlet. 

PUSS 

- Elvira