Emmy | o.e

Kapitel 12

/Utspelas 3/9\

Idag var det dags för mig och Oscar att presentera vårt arbete om Astrid Lindgren.

Vi har knappt pluggat något alls, så jag hoppas att det blir ett godkänt.

Idag, som alla dagar, hinner jag precis till lektionen. Korridoren är näst intill tom, endast några antagligen sena elever och lärare syns där.

Jag smäller igen mitt skåp, och småspringer in i klassrummet som är ca tio meter från mitt skåp.

'Förlåt' säger jag, då jag tvingas avbryta Mats i genomgången av sin lektion.

Som vanligt sätter jag mig på platsen mellan Linn och Fanny, som båda fnissar när jag klumpigt slänger mig ner på stolen så snabbt som möjligt.

Jag blickar ut över klassrummet, i hopp om att möta Oscars blick. Det gör jag inte. Han sitter med ryggen mot med blicken på sin bänk.

'Emmy och Oscar, ni kan börja'
Plötsligt hörs Mats mörka stämma, och jag bokstavligen hoppar till.
Dumt nog frågar jag:
'J..jag?'
Mats skrattar Smått. 'Ja, finns det någon annan Emmy i den här klassen?'

Ett lågt skratt blandat med viskningar uppstår, och Mats ser menande på mig.

Jag reser mig, och går fram till Oscar som antagligen lyssnar på musik, eftersom att han inte reagerat på Mats rop.
Försiktigt pickar jag på hans rygg, och han hoppar till han också, och drar ur lurarna ur öronen.
'Oj..' säger han bara då han märker att alla stirrar på honom, och han följer med mig fram till tavlan.

Vi har just ätit lunch, och sitter nu i väntan på att vår sista lektion ska börja.
Trots att jag går i åttan, slutat jag 14:15 på Måndagar.

Linn och jag sitter på en av många bänkar i korridoren.
Fanny är inte jättenoga med sina betyg, så hon sitter nu med Berit, den suraste lärarna av alla, och gör omprov för kanske tredje gången?
Jag skrattar till, stackars Fanny.

Linn tittar upp på mig med en frågande blick.
Hon får inget svar, och fortsätter prata:
'Vet du vem jag såg vid bion' på sergel i helgen?'

Jag stelnar till och skakar lite för snabbt på huvudet.
'Är du nervös, eller?' frågar hon med rynkad panna.

'Va? Nej, berätta' säger jag vara i hopp om att hon absolut inte såg mig.

'Jag såg ingen mindre än Oscar, på bio, med nån tjej!' Skrattar hon.
'Vilken tjej?' svarar jag.

Hon struntar i att svara på mig fråga och säger istället:
'så du är inte förvånad?'

Åååh, du är sämst Emmy.
'Asså, nej, jag bryr mig inte om vad han gör på fritiden' säger jag för att rädda situationen och skakar på huvudet.

'Pling!'
Mobilen jag har i handen plingar till, och jag drar med tummen över skärmen för att se vad som hänt.

Min och Oscar's sms-konversation syns på skärmen, och min mobil fortsätter att låta.
'Pling!'
'Pling!'
'Pling!'

Jag bläddrar upp en bit för att se vad han har skickat, och spärrar upp ögonen när jag får se resultatet.

Fyra bilder, tagna av: vem? På mig och Oscar bakifrån. På en bild håller jag hans hand, och vi skrattar.
På en annan ser vi in i varandras ögon,

Åh nej, detta ser inte bra ut.
-
GAAAAH NI ÄR AMAZING, ÄLSKAR ER SÅ MKT.
Ja, nu undrar ni antagligen varför jag fangirlar så, men srsly. Det är 1k som har läst min fanfiction. 1000, 1k one thousand. Shit, tack såå mycket<333
Det här är typ det sämsta kapitel jag någonsin skrivit, men jag orkar inte anstränga mig just nu. Tack!!