Emmy | o.e

Kapitel 4

Jag vill börja med att säga tack! För att bara på ett par veckor har antalet läsare ändrats från 0 - till snart 200! Det är jättekul att så många läser, jag blir verkligen SUPER glad.
Sen undrar jag om ni verkligen gillar berättelsen? Jag har ca 190 läsare, men 3 röster och 0 kommentarer. Jag vill ju att ni röstar och kommenterar, för jag vill veta vad ni verkligen tycker! Aja, tack för att ni läser iallafall, nu kommer kapitel 4 :)
-
/Utspelas 14/8\

Efter en ansträngande gårdag, sitter jag nu i soffan och stirrar in i min mobil. Jag scrollar igenom mitt instagram feed, och hittar flera bilder med bilder av Skansen, och killarna på scen. Dem är överallt. Jag bestämmer mig för att ringa Fanny, en av mina bästa vänner.
Signal efter signal gick, och tillslut kom jag till telefonsvararen:
'Hej, du har kommit till Fanny. Skicka inget j*vla meddelande bara. Puss' jag skrattar lågt, typiskt Fanny, hon säger precis vad hon tycker, precis som hon vill. Jag lämnar ett meddelande iallafall.
Ett tjut hörs och jag börjar prata:
'Hej Fanny, det är Emmy. Kan vi ses? Jag måste verkligen träffa dig. Puss på dig' sedan lägger jag på.

Efter fjärde meddelandet ger jag upp.
Ja kastar iväg mobilen i soffan, och just när den länsar på kudden, ger den ifrån sig ett pip, och vibrerar. Jag suckar och släpar mig till andra sidan soffan. Jag tar upp mobilen och trycker på hemknappen. Det är ett mess från Linn:
'Hej babe, vill du ses?'
Jag ler åt hennes meddelande, och svarar kort:
'självklart, kommer till dig om 20'
Sedan trycker jag på låsknappen och springer upp till mitt rum.

Trots att gårdagen var så varm, är det ganska mulet, och inte jätte varmt. jag drar jeansjackan runt mina armar, och ökar stegen mot Linns lägenhet.
Efter 200 meter, ser jag ett stort, vitt putshus på andra sidan gatan, på femte våningen, i fönstret riktat mot mig, har Linn sitt rum. Linn är precis som jag, hon avskyr pojkband, och hon klär sig m något i stil med ''snäll punk''

Jag går över gatan, och stannar framför Linns port. Koden kan jag utantill: 1472. Porten öppnas, och jag kliver in. Jag trycker på hissknappen, och väntar där ett tag. - dörren öppnas, och jag kliver in, och klickar på knappen med en femma på.
Hemma hos Linn är det perfekt. Hennes bror har toppbetyg, och hennes mamma har hand om pengar, och hennes pappa är polis.
Hos Linn är det vitt, överallt. Bortsett från Linns rum.
Jag plingar på dörren, och hör steg som närmar sig.

'Heeej' Linn omfamnar mig och drar in mig i lägenheten.
'Heej'
'Hur äre?' undrar hon.
Jag rycker på axlarna samtidigt som jag tar av mig skorna, 'bra'.
Hon nickar och stänker undan mina skor. Jackan hänger jag på en stol i hallen.
Tillsammans går vi in till vardagsrummet, där vi möter Linns tvillingbror.
'Hej, miss' hälsar han och höjer ögonbrynen.
Jag drar ihop ögonbrynen och känner hur det rycker i mungiporna. Anton, Linns bror, kallar mig alltid för miss, det är enligt mig töntigt, men också ganska sött.
'Men åååååh' utbrister Linn
och himlar med ögonen.
Jag blinkar flörtigt med ena ögat, vilket han besvarar genom att bita sig löst i läppen. Jag vänder mig om och brister ut i skratt, samtidigt som jag med snabba steg trippar in i Linns rum.

'Du gillar honom, va?' säger Linn tveksamt, och biter sig i kinderna.
'HAHAHAH' jag brister ut i skratt ännu en gång, och faller ner på rygg i Linns säng.
'Ne-ej då' skrattar jag fram efter en stund.
Linn som inte alls verkar tycka det är lika kul, lägger sig på mage bredvid mig och slår till mig på min axel.

Ska jag berätta om vad som hände på konserten? Nej, det ska jag inte. Det var ingen stor grej. Jag gillar dem inte ens.
-
Jag vet inte vart jag ville komma med dethär kapitlet, men okej, det får duga för idag. Snälla RÖSTA, och KLMMENTERA, det skulle betyda såhäääär mycket för mig, om inte mer. Puss