Emmy | o.e

Kapitel 18, del 1

Efter många om och men har jag valt ut en passande klädsel till festen. Det blev tillslut ett par tunna svarta tajts, och samma svarta spetsklänning som jag hade då Oscar och jag var på stan.

Håret är plattat och sitter i en hög hästsvans.

I ansiktet har jag foundation, och en tjock linje med eyeliner över ögonfransarna, och ett matt coral-rosa läppstift.

Jag väljer ett par vita klackskor som har formen likt sneakers.

Klockan i köket visar 19:52. Han borde alltså vara här närsomhelst.

Jag vänder och vrider på mig i hallspegeln för att se att allt sitter som det ska. Jag tar ett djupt andetag.

Varför är jag så nervös?

Jag hör mammas ljusa röst ropa mitt namn, och komma närmare hallen.

Fan. Till mamma sa jag att jag skulle till Fanny, men med den här klädseln vet jag inte riktigt om min lögn är särskilt pålitlig.

'Em-' börjar hon och sticker fram huvudet runt hörnet.
'Men vad fin du är!' skriker hon istället och skrattar till glatt.

Hon vrider och vänder på mig som om jag vore en docka.
'John, John kom hit!' ropar hon uppspelt som om hon hade fått reda på att jag snattat eller nåt.

'Mamma, nej!' väser jag tillbaka, och ett leende tvingar sig fram på mina läppar.

Pappa dyker upp han också och granskar mig från topp till tå.
'Min fina ängel' nästan viskar han och kramar om mig.

Sen när blev min pappa så kärleksfull?

Jag ler ett stelt leende och mamma ger pappa konstiga blickar i ryggen, vilket jag förstår.

'Men ska du till Fanny såhär uppklädd?' Frågar pappa och lägger en arm runt mammas midja.

Jorå. där kom den.
'Ja, de-'
Jag hinner påbörja meningen men avbryts när en knackning hörs utifrån, och jag automatiskt vänder mig om mot dörren.

Där står Oscar, i en skjorta och ett par slitna jeans.

Hans ansikte sticker upp i den lilla glasrutan som finns i övre delen av dörren, och min familj ser på honom med förvånade ögon.

'Asså' jag betonar å:et och vänder mig mot mina föräldrar.

'Oscars bro- nej nej, förlåt. Fannys brorsa' säger jag, och svär tar för mig själv.

Eftersom att Oscar har stått där ett tag, klackar han igen, och jag öppnar hastigt dörren.

Innan Oscar har hunnit in, och just ska öppna munnen för att prata, avbryter jag honom.
'Oscar- mina föräldrar, föräldrar- Oscar'
Och gör gester med armarna.
Sen ler jag ett stelt leende och kramar snabbt om både mamma och pappa.

'Oscar, vi drar'

Innan mamma och pappa hinner säga något smäller jag igen dörren och joggar ner för altanen med Oscar hack i häl.

'Oj' säger Oscar förvånat samtidigt som jag öppnar grinden och lämnar tomten bakom mig med snabba steg.

Jag ger honom ett litet fejkat skratt.
Ljudet av Oscars bil som låses upp hörs, och jag drar upp den svarta bildörren.

Samma sak gör Oscar, fast han sätter sig i förarsätet, såklart.

Han sätter in bilnyckeln i nyckelhålet bredvid ratten, och ljudet av motorn hörs.

Oscar styr bilen ut från min gata, och ut på den större vägen. Vi åker någon minut i tystnad, och jag försöker lokalisera varenda meter vi åker, så att jag minns hemvägen.

'Du är fin' Oscars kommentar avbryter mitt tänkande och jag rycker nästan till.

'Va?' Svarar jag, dumt nog och vrider blicken mot honom.

Oscar skrattar till och drar ner sina svarta solglasögon från pannan till näsan. Trots att klockan är åtta, och det snart är höst.

'Du hörde mig' svarar han efter en stund och våra blickar möts i backspegeln.

Well, detta kapitel kommer bli väldigt långt om jag ska skriva det som 'ett riktigt' kapitel, så jag delar upp det i två delar istället.

Del två kommer antagligen ikväll, eller imorgon. Tack för snart 3k!