Emmy | o.e

Kapitel 13

/Utspelas under natten\

Jag ligger sovande i min säng. Min klocka på skrivbordet visar 00.03.

En knackning på min dörr, och jag vaknar till, jag sätter mig upp i sängen och ser en siluett smyga in genom dörren. Jag trycker ihop ögonen och tycks känna igen siluetten. Oscar?

'Vad gör du här?' Viskar jag.
Han svarar inte. Osäkert drar jag undan täcket över mig och reser mig upp. Vi möts i mitten av rummet, och han tittar djupt in i mina ögon. Jag försöker koncentrera mig på hans ögon, men det är svårt då det är så mörkt. Han ler mot mig, och jag känner hur det bubblar i min kropp.

Fanny's ljusa stämma hörs i mitt huvud "herregud, Emmy. Han är Oscar Enestad, är du sjuk i huvudet?" "Han leker bara med dig, gumman. Du förtjänar bättre"
Jag ignorerar Fannys röst, och ser istället Linn bredvid Oscar. Hon skakar långsamt på huvudet och spottar ut sig förnedrande ord till Oscar.
"Linn, sluta!" skriker jag.
"Men han är inte bra för dig"

Oscar säger inte ett ord.
Plötsligt flyttar han sin högra hand till min höft, och jag fnittrar till.

Han blir allvarlig, och flyttar en hårslinga från min kind. Han kramar om mig, och går därefter med säkra men långsamma steg till min säng, med min handled i sin hand.

Mitt rum skiftar färg från svart, till skinande vit. Gardinerna för mitt fönster täcker morgonens sol. Men rummet blir ljusare och ljusare, och tillslut blir det helt vitt. Jag håller för mina ögon, och trevar efter Oscar's hand.
'Oscar!'
Mörka viskningar, likt Oscar's röst hörs i mitt huvud: "jag är här", "kom närmare"

Jag håller för öronen känner Oscar's händer runt min kropp.
'Emmy, du är så fin'
'Så, ska vi?' Hans raspiga röst och kalla beröring för en rysning genom min kropp.
'Göra vad?' viskar jag och kramar om hans hand.

Vad gör jag egentligen?
Jag skrattar inombords, strävar efter något att hålla i, men jag ser ingenting. Det är bäcksvart, men jag blir ändå bländad, mitt i natten. Vi svävar tillsammans någonstans i ingenstans. Han lutar sitt huvud mot mitt så att våra pannor möts. Han kysser mig mjukt och stryker mitt hår. Jag hatar honom, men samtidigt är han det absolut bästa som finns, så underbar, och så jäkla falsk. Usch.

Jag ligger ner i sängen igen, och han stryker min kind.
'Emmy'
'Emmy, du måste vakna'
Jag är vaken.
Oscar's ansikte förändras, och liknar mer och mer en kvinna.

/Utspelas 4/9\

'Emmy!'
Jag rycker till, och spärrar upp ögonen.
Framför mig sitter mamma med sin hand på min kind
'Var det du?' slumrar jag förvirrat
'Va? Älskling, du har bara drömt, kom nu. Det är skoldag'
Mamma pussar min panna, och jag ger ifrån mig ett ljud som visar att jag absolut inte tycker om mornar.
Jag sträcker på mig och tvingar mig upp ur sängen.

Drömmen och tankarna om Oscar försvinner inte, snarare tvärt om. Att drömma om någon man inte gillar, är väll sällan vanligt?

Jag bestämmer mig för att hämta min mobil, och för att få tankarna på annat, loggar jag in på instagram.

Det första jag möts av är en Beyonce som har lagt upp en bild på en swimming pool. Jag dubbelklickar på bilden, eller ja, 'likear bilden'.

Den andra bilden i mitt feed, är en kompis från barndomen, vi brukade ofta vara med varandra, men tappade kontakten. Jag fortsätter att scrolla med mitt finger över skärmen, och stannar tvärt när jag ser en tjej vars namn är Alicia, och hennes profilbild i mitt feed. Hon är en desperat foooer, och jag måste säga att det oroar mig en aning.

Jag läser först hennes kommentar till bilden ho har lagt upp, som lyder: 'min fina skatt'.

Jag bläddrar upp en liten bit, för att titta på bilden. Mer än hälften av bilden är utsuddad. Längre bort i bilden, där det inte är utsuddat, ser man Oscar's rygg, och en liten bit av min svarta kläning bredvid honom. En man som går bakom mig, skymmer min kropp, och det är jag mer än tacksam över.

MEN om den här bilden finns ute på nätet, antar jag att det innebär att det fins fler bilder, kanske med mig synlig.

Jag stampar stressat med foten i golvet, och svor lågt föt mig själv. Om Linn, eller Fanny om några, ser bilden, ligger jag mer än risigt till. Ursäkta mitt språk, men helvete, vad innebär det här?

Så, nu får ni ännu ett kapitel. Det här är nog det längsta jag har skrivit, runt 780 ord, haha. När någon i denna fanfic drömmer, eller tänker tillbaka, kommer alltså texten stå i den stilen som i början. Hoppas ni gillar, och glöm inte att rösta och kommentera. Och tack ännu en gång för 1k läsareee

Och btw, ni kanske vill veta vad jag heter? Ni kan lägga en gissning i kommentarsfältet bara för att.