Emmy | o.e

Kapitel 25

Jag och Oscar satt nu på bussen som skulle ta oss hem till Oscar. Resten av killarna hade åkt hem ifrån studion vilket resulterade att jag och Oscar fick vara ensamma.

En gäll robotröst ropade ut namnen på stationerna vi åkte förbi och helt plötsligt tryckte Oscar på stop-knappen som satt fast på stången framför mig och jag reste mig då jag förstod att vi skulle av här.

Vi ställde oss tillsammans med några andra framför dörrarna i mitten av bussen som öppnades med ett pys och så småningom klev vi av och började vandra längs gatan, jag efter Oscar som kunde vägen.

'Du, är inte det där din kompis?' utbrast plötsligt Oscar och släppte min hand som jag höll för att peka på gestalten som gick med hörlurar i öronen och blicken på mobilen gåendes åt motsatt håll som oss på andra sidan gatan.

Hon som gick där var ingen mindre än Fanny. Jag var fortfarande en stor 'hater' som vi kallades åt The Fooo och att jag nu gick här tillsammans med Oscar skulle minst sagt förvåna henne ifall hon upptäckte oss.

'Är det inte Fanny?' Frågade Oscar och tog ett större andetag för att ropa hennes namn.

'Nej!' Väste jag. Mest för att jag inte ville att Fanny skulle höra Oscar. Trots att hon gick med hörlurar.

Oscar tittade frågande på mig.
'Dårå'?'
'Vi är lite..-' började jag.
'Stelt mellan oss'

Oscar nickade och fortsatte gå som ingenting längs gatan.

Molnen på himmelen hade börjat täcka solen och en kyla spred sig sakta men säkert över stan.

'Är det långt kvar?' Frågade jag och drog jackan tätare kring kroppen.

Oscar tog tag i min hand igen och förde den framför mig i luften så att den hamnade framför ett ljusgult stort lägenhetshus med minst 7 våningar som låg ett par hundra meter framför oss.

'Ser du det gula huset?' Frågade han.
'Mm' nickade jag och han släppte min hand igen.
'Där bor jag'

-

Oscar smällde igen dörren efter sig och gnuggade händerna mot varandra och huttrade till. Jag sparkade av mig mins sneakers och hängde upp min svarta skinn-jacka på en krok i hallen.

'Är det någon hemma?' Frågade jag.
'Nej, det stack för ett par dagar sedan'
Stack? Vart då?

'Vilka stack vart?' Undrade jag och lutade mig mot en av de vita väggarna i hallen.

'Spanien, mina föräldrar. De ville ha lite semester och lämnade mig ensam i längeheten. Helt okej för mig' Oscar log och ställde sig mitt emot mig. Jag vinklade upp mitt huvud i Oscars höjd så att vi kunde titta på varandras ansikten. Sedan lutade han sig fram mot mig och gav mig en kyss på läpparna.

Ett blött märke lämnades kvar och jag kramade om Oscar, han var varm trots att det varit ganska kallt ute och att han huttrat på grund av kylan.
Jag fick redan ångest över att jag varit så kall och haft sånna föraningar över Oscars personlighet. I mitt huvud var han en dryg kändis i jakt på uppmärksamhet, men i verkliga fallet är han en fantastisk människa som alltid har tanken på andra.

'Förlåt' viskade jag i hans öra medan vi kramades.

Jag hörde hur Oscar skrattade lågt och strök mig över håret.
'För vad?'

Jag suckade.
'För att jag varit så kall och orättvis mot dig, du förtjänar det inte'

Oscar svarade inte, men fortsatte att stryka mitt hår med sin hand och även längs ryggen en stund innan han drog ifrån och slängde sin mobil i soffan som stod ca 2 meter bakom oss.

'Jag tar en dusch, du kan göra vad du vill. Känn dig som hemma' sa Oscar och styrde sina steg nåt ett håll där antagligen badrummet låg. När Oscars steg hade upphört hörde jag ett klick och jag slog mig ner i soffan för att sätta på teven, men hindrades av Oscars mobil bredvid mig som plingade till. Jag vände automatiskt huvudet mot dit dör ljudet kom ifrån och eftersom att jag satt bredvid mobilen kunde jag se vad som stod på displayen.

Omar's namn fans som avsändare och i sms:et stod:
'hur blir det med vadet?'

Va? Vilket vad? Med tanke på deras strama och stela relation mellan varandra blev jag nyfiken och jag drog fingret över skärmen för att troligtvis mötas av ett antal siffror som visade att jag behövde slå in en kod för att komma åt informationen som fanns på telefonen, men istället skickades jag redan in i telefonen. Alltså hade Oscar ingen kod.

Jag ville inte snoka, men jag skulle bara läsa igenom lite av deras sms-konversation så att jag kunde förstå vad det såkallade vadet handlade om. Det var troligtvis bara om något litet som inte betydde något.

Jag lyssnade först efter vattenstrålar från duschen som träffade golvet för att vara säker på att Oscar fortfarande var i duschen och sen började jag lösa, ord för ord. Och för varje mening jag läste blev jag mer och mer orolig för vad deras vad verkligen handlade om.

Jag hade misstankar, och om de stämde skulle Oscar inte ligga på min önskelista på ett tag.