Emmy | o.e

Kapitel 14

/Utspelas 4/9\

Med handflatan mot min panna, och med naglarna stressat pickande på frukostbordet, märker min familj att jag inte beter mig som vanligt.

'Emmy, vad stör dig gumman?'
Frågar mamma.

Jag blir chockad över frågan, då jag trodde att jag var diskret i det jag gjorde.

'Vi ska ha test idag bara'
slänger jag ur mig som svar och tar en klunk ut mitt glas med juice.

Alice sitter som vanligt med ögonen klistrade på hennes mobil.
Hon stannar tvärt med tummen, och då rynkar hon ögonbrynen och ryggar tillbaka en aning.

Jag känner hur en kallsvettig känsla pumpar igenom min kropp.
'Vad är det, Alice?' frågar jag så nonchalant som möjligt, men jag misslyckas, och låter intresserad.

'Emmy, är inte det där din klänning?'
Frågar hon fortfarande med mobilen framför sig.

'Nää, det tror jag inte' svarar jag lite för snabbt, och skjuter ut stolen jag sitter på, påväg mot Alice mittemot mig.

Hon vinklar mobilen samtidigt som hon tuggar intensivt på en gurka.

Jo, det är min klänning.
Jag flyttar mobilen närmare mina ögon och granskar bilden noggrant. Ännu en har sett mig och Oscar, hålla handen tillsammans.

'Nej, antagligen nån som har en likadan' svara jag övertygande och ler ett snett leende.

Mina föräldrar tittar på mitt nervösa kroppsspråk. För att bryta tystnaden, tackar jag för frukosten och springer upp på mitt rum.

'Men varför sa du inget!?' Jag stampat intensivt med foten i golvet, samtidigt som jag lyssnar på Oscar's förklaring till varför jag syns på bilder tillsammans med honom.

Svaret är nog ganska självklart, men iallafall.
'Men sunshine, vad hade du väntat dig?' Svarar han skrattretande.

'Ett, jag hade inte väntat mig att hela Sveriges 13-åringar skulle se mig tillsammans med dig på stan. Två, jag heter inte sunshine.'

Svarar jag irriterat med en spydig betoning på sunshine.

'Welcome to reality' svart han istället drygt.
'Vi får snacka om det här i skolan, bye' säger han som avslutning och lägger på.
'Vi ska inte snacka om något i skolan' viskar jag för mig själv.

Någon som absolut inte har med saken att göra, är att jag stör mig enormt på att han blandar Svenska och Engelska i samma meningar.

Jag känner hur allt hat flödar inom mig, och jag stormar ut ur rummet, ner för trappan. För att så snabbt som möjligt bege mig till skolan.

Som varje morgon, trippar jag fram över grusgången på skolgården, påväg mot skolbyggnaden. Eller ja, trippa kanske är att ta i.
Jag snarare springer fram. Grus och damm flyger åt alla håll, och jag tar mig fram i en snabb hastighet.

Som jag hoppas, ser jag Oscar's rygg i korridoren. Han är dock inte ensam.
Bredvid honom sitter tre andra killar. Jag känner igen dem, men jag kan inte namnet på dem.

'Oscar!'
Han vänder sig om på grund av mitt rop, och jag stannar framför honom.

'Här är hon, Emmy' säger Oscar som svar och gör en gest med Ganden mot mig. Killarna bredvid nickar, och jag granskar dem med hat i blicken.

'Oscar, vi måste snacka' säger jag istället och vi får ögonkontakt.
'Nu.'

Han gör nåt slags handslag med killarna bredvid honom, och går motvilligt åt mitt håll. Jag trycker upp porten ut till skolgården, som har börjat fyllas med ungdomar.

Vå fortsätter vidare runt byggnaden, tills vi inte skymtar en människa.

'Oscar, var kommer alla bilder ifrån?' Frågor jag dumt nog.
Han höjer ögonbrynen men svarar på frågan.
'Kameror, fans. Antar jag' han rycker på axlarna och tar ett steg närmare mig.

Jag blir tyst, och ser in i hans ögon, i ett försök till att tolka hans blick.

'Trivs du inte med att ses på bild med mig, eller?' frågar han plötsligt, och jag ryggar till. Vad ska jag svara? "Nej, jag avskyr dig"? Jag håller tyst istället och fuktar mina läppar.

Som reaktion på det, tar han ett löst tag om mitt ansikte, och han närmar sig mig, så att jag känner hans andedräkt, som luktar mint.

Plötsligt trycker han sina läppar mot mina, och han sluter ögonen.
Då jag fattar vad jag håller på med, drar jag genast ifrån och kollar förskräckt på Oscar.

Han biter sig bekymrat i läppen, och lossar greppet från mitt ansikte.

'Eeehm' jag hummar till mig själv med en skrattretande ton, och får ögonkontakt med Oscar ännu en gång.

'Du får bort bilderna.. på något sätt'
Säger jag snabbt med en ljus ton, och sedan lämnar jag Oscar ensam bakom skolbyggnaden.

Nu blev det lite drama, ikr.

Puuuuuss