Emmy | o.e

Kapitel 17

/Utspelas 7/9\

Fredagens lektioner gick ovanligt långsamt.
Under hela engelskan hade Oscar suttit och stirrat på mig. Och jag menar verkligen hela tiden.

Att inte Fanny och Linn fattar vad som pågår stör mig. Jag ger dem menande blickar till dem så for jag och Oscar får ögonkontakt. Och det är ganska ofta.

Oscar går förbi min bänk med blicken mot mitt bakhuvud, Jag ser inte hans ansiktsuttryck, eftersom att jag tittar ner i skrivhäftet på min bänk.

Han stannar till precis vid bänken och lämnar en liten lapp precis framför mitt ansikte, och fortsätter att gå mot sin plats.

Jag drar genast lappen in i min hand i ett försök att gömma den. Dock prasslar det till.
Linn som sitter bredvid mig, vänder huvudet mot mig men vänder lila snabbt tillbaka det igen.

Jag andas ut lättande, och sneglar försiktigt åt Oscars håll.
Aldrig att jag kommer läsa lappen.

Jag väntar till dess att Oscar tittar mot mig, och knölar medvetet ihop lappen till en boll, som jag sedan kastar på marken.

Jg ser en gnutta arghet i hans ögon, och jag ler stolt inom mig.
Som ingenting fortsätter jag att skriva i mitt häfte.

Jag hör någon dra ut stolen, och steg som kommer åt mitt håll.

Inom några sekunder ligger en papperslapp på min bänk igen. Är han seriös?

Än en gång knölar jag ihop lappen och lägger den bredvid mitt sudd.

'Okej, då kan ni börj-' Anna, min mattelärare, börjar prata men hinner inte säga särskilt mycket förrän halva klassen är utanför klassrummet. Ja, jag är en av dem.

Jag rusar ut från klassrummet och tränger mig fram till mitt skåp.

Jag fumlar fram nyckeln ur min väska och låser upp skåpet. Jag trycker in min mattebok, och smäller sedan igen skåpdörren igen.

Jag trycker mig fram bland folkmassan, och blickar vänds mot mitt håll.
'Förlåt' mumlar jag för andra gången då jag krockar in i någon.

Folkmassan minskar ju längre jag kommer ifrån mitten av korridoren, och jag ser den stora ytterdörren.

Jag trycker upp dörren och möts av den friska luften, och solen som bländar mig.

Jag kopplar in mina hörlurar i mobilen, och sätter på låten högst upp på min spellista.

När jag är utanför skolans område sluter jag ögonen och släpar mig långsamt fram längs vägen.

'Elastic Heart' av Sia spelas på högsta volym i mina öron. Vad håller Oscar på med? Röst kysser han mig, och n-..

Plötsligt känner jag ett bestämt grepp om min överarm, och jag sprattlar till av rädsla.
Jag drar ur lurarna ur öronen, och vänder mig hastigt om med uppspärrade ögon.

Framför mig ser jag Oscar med en arg, eller nej, en rasande blick.

'V-vad vill du?' Stammar jag osäkert fram.
'Vad är det som är så svårt?' Fräser han ganska högt, och tittar runt omkring sig.

Jag rycker på axlarna med rynkade ögonbryn och ett försöker på ett självsäkert ansiktsuttryck, vilket inte riktigt lyckas.

Oscar fräser till mig ännu en gång, men den här gången mycket tystare.

'Varför läste du inte lapparna?'

Jag himlar med ögonen, och svarar:
'Ingen tvingar mig, ellerhur?' Lite säkrare.

Han skrattar till, och spänner därefter blicken i mig.
Båda han och jag förväntar oss att han ska säga något kaxigt, med den blicken han har.
Men han suckar istället uppgett och tar ett steg ifrån mig.

Han biter sig i underläppen och höjer armarna som nå slags självförsvar.

'Gör du något ikväll?' säger han istället med en snällare ton, och ett osäkert kroppsspråk.

Vad sa han just?
Jag kan inte hålla mig för skratt.
'Va?' svarar jag så seriöst jag kan.

'Du hörde mig' mumlar han.

'Vadådå?'

'Jag tänkte..'
han stampat nervöst med foten.
'Det är typ en fest, och ja..'
Jag ger honom en blick som menar att han ska fortsätta prata.

'Sååå jag undrar' han kliar sig i nacken, och öppnar munnen. 'omduvillföljamedtillenfestmedmigikväll'

Det sista säger han utan att andas, och jag måste medge att det är lite sött.
Men vad sa han just? Bjöd han ut mig? Nej, nej, nej. Säg nej. Min inre röst säger nej, och jag öppnar minnen för att prata.
Men i sista sekund ändrar jag mig av nån konstig anledning och säger istället

'Ja' alldeles för snabbt.

Vad i helvete håller jag på med?

Osar tittar oförstående på mig, men tvingar fram ett leende.
'Jag hämtar dig vid åtta'

Med självsäkra steg lämnar han mig och jag trampar mig hårt på ena foten. Jag har satt mig själv i trubbel, och nu måste jag fixa det.

Ja det här sög ju sådär ganska jättemycket. Förlåt för min dåliga uppdatering och tråkiga kapitel. Men jag ska bättra mig!