Emmy | o.e

Kapitel 9

/Utspelas 24/8\

Oscar's perspektiv:
'Ey, öppna!' skriker jag och bankar på den glesa trädörren in till studion.
Jag ser Omar's ansikte kika ut genom fönstret, och hör därefter steg som närmar sig.
Ett klick hörs, och jag drar upp dörren.
'Tja Enis' säger Omar och sträcker fram knogen.
Jag ger honom en irriterad blick, sparkar av mig skorna och nuddar löst Omar's knogar med mina egna.

'Oscar, du är sen' hör jag Daff säga så fort jag blir synlig för honom.
Jag kastar mig i soffan och saar med ett enkelt:
'sorry' och ett snett leende.
Ogge som redan sitter i soffan, höjer ögonbrynen och säger:
'Tjaaa, Oscar. Tjejtjusaren'
Med betoning på tjejtjusare.
Jag himlar med ögonen och knuffar till honom i sidan.
'Käften'
'Tjejtjusare? Oscar, vad har vi sagt om relationer just nu?' Halvskriker Daff och ännu en gång hörs hans upprörda röst.
Då han inte får nåt svar, smäller han igen sin pärm med papper & prylar och skjuter ut stolen han sitter på.
Blickarna vrids mot Daff som säger:
'Killar, ni får klara er själva, kör igenom dumbstruck igen och ta paus sen'
Vi, alltså jag och killarna, nickar förstående (tror iallafall Daff), och sitter tysta som aldrig förr tills Daff smäller igen dörren.
'Vad hände?'
'Hur gick det, vad sa du?'
'OSCAR VAD HÄNDE?'
Felix avbryter allt kackel med sin starka röst.
Jag skrattar till och sätter mig i skräddarställning som att jag ska berätta en saga för killarna.
'Kom mina små pojkar' säger jag med tillgjord röst, bara för att retas.
Omar och Ogge suckar, medan Felix spänner käkarna och suckar uttråkat.
'Jaa, som ni vet.. så bjöd jag ut henne..'
'OOOH, så det var en deeejt?'
Fjantar sig Omar och stöter till mig i sidan.
'Käft' svarar jag med en liten rodnad på mina kinder, och fortsätter berätta.

Emmy's perspektiv:
Vinden rufsar till mitt hår, och duggregnet som blåser mot mig fuktar sakta men säkert mina kläder och mitt ej-vattentäta smink förvandlas till en mörk sörja på mitt ansikte. Från att först svettas som en tjur på bussen, till att få regn piskat i ansiktet.
'RIIIING'
Mina tankar avbryts av att min mobil börjar vibrera och ger ifrån sig ett tjutande ljud, alltså ringer den.
'Ja, hallå' säger jag utan att titta vem det är som ringer.
'Tjaa' Fannys ljusa stämma hörs på andra sidan luren.
'Ah, vad vill du?' svarar jag aningen drygt, men det är givetvis på skämt.
Jag hör Fanny skratta lite, men hon fortsätter sedan prata:
'Jag är hos dig om 10, och du skulle vara hemma idag ellerhur? frågor hon.
Eftersom att vi 'hatar' pojkband, så finns inte ens tanken på att jag skulle berätta för henne om dejten. Vänta, nej. Det var INGEN dejt.
'Hallå!'
Jag inser att jag har varit tyst för länge, och jag harklar mig nervöst.
'ehm, mm, eller ja..'
jag låter inte särskilt övertygande direkt.
'Emmy, du har inte någonsin lyckats ljuga för mig sedan lågstadiet, det vet du, så berätta nu, vad sysslar du med?'
Fanny låter aningen upprörd, men jag hör hur hon är smått irriterad.
'Äh, är och fixar en grej till.. eller med mamma bara'
'Emmy, jag vet att du ljuger. Vad du än gör, ha inte för kul utan mig'
Sedan lägger hon på, och det börjar tjuta i mitt öra. Typiskt Fanny, humörsvängningar är hennes andranamn.
-
skrattar åt detta kapitel, det är så dåligt. Men jag hoppas iallafall att ni fortfarande läser mina kapitel trots att de inte är sådär jätte bra ibland.
TACK FÖR 700 LÄSARE, ilyyysm