Emmy | o.e

Kapitel 16

/Utspelas 4/9\

Oscar's perspektiv:

Jag joggar upp för stentrappan, med en vit plastpåse i handen.

Jag puttar bort den svarta mattan framför lägenhetsdörren med min sko, och fiskar fram nyckeln som ligger där.

Jag har varit här ett antal gånger, och därför vet jag vart nyckeln finns. Inte särskilt svårt att lista ut, dock.

Jag drar upp dörren, och en lukt som är blandad med kokos, damm, och en liten gnutta alkohol känns i mina näsborrar.
Lukten som förespår Omar.

'Tja' Omar's hesa röst hörs en bit bort.

'Jag har maaaat' Jag struntar i Omar's hälsning och skriker som svar, med betoning på mat, och som väntat, hör jag raska steg mot mig.

Ett leende syns på mina läppar då Omar's ansikte syns bakom hörnet vid en vägg.

'Tja' säger jag. Då han inte svarar, nickar jag mot kassen med mat i, som en gest för att han får ta med sig maten till köket.

Han ler ett busigt leende, och snappar åt sig kassen med mat i snabbt, och leder sina steg mot köket.

Jag kommer snabbt efter, och hjälper honom att ta ut innehållet i kassen för att ställa det på bordet.

'Hur gick det, förresten?' Säger han plötsligt med en smått ointresserad ton.
Ja, hur gick det? Jag kysste henne, och hon drog sig ur för att sedan lämna mig ensam bakom skolan.

'Assåå...' Börjar jag.
Omar tittar upp mot mig, och jag skrattar till nervöst medan jag kliar mig i bakhuvudet. Inte mitt smartaste drag, med tanke på att Omar vet hur jag gör då jag är nervös. Alltså kliar mig i huvudet och skrattar med en nervös ton.

'Oscar, vad hände?' Börjar han.
'Jag ser att du är nervös'

Jag ger upp, suckar och sätter mig på pinnstolen vid matbordet med en duns.

Omar sätter sig diskret på stolen mittemot mig på andra sidan bordet, och kollar på mig med en nyfiken blick.

'Det..' Jag hejdar mig själv från att berätta sanningen, får han reda på att jag misslyckats är jag snart 500 kronor fattigare.
'Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig' säger jag istället, och Omar höjer ögonbrynen. Det där med "jag vet att du gillar mig" var bara improvisation, annars gick det rätt kasst.

'Jag säger ju det, du kommer aldrig lyckas' skrattar Omar och stoppar in en bit sushi i munnen.

'Jag vet vad jag gör, okej?'
'Okej'

Vi fortsätter att äta under tystnad, bara tre bitar sushi finns kvar, och Omar snappar fort åt sig en av dem.

Han reser sig upp för att slänga den vita påsen, men stannar istället upp och ser på mig granskande.

'Men du Oscar?'
Jag tittar upp mot honom, och särar på läpparna en aning. Sen säger han det jag fruktat hela tiden.
'Har du tänkt på att hon kanske inte är intresserad?'

Tanken slår mig, och jag blir genast osäker. Hon kanske inte är intresserad.
Jag kämpar, och gör allt för att få hålla hennes hand, för att vinna ett vad, och hon kanske inte ens är intresserad.

'Då får jag väll göra henne intresserad'
Meningen låter tunn och osäker, inte alls som jag tänkt mig.

Omar skrattar till ännu en gång med ryggen mot.
'Din tid är snart ute, snart fattar hon väll att du bara leker med henne'

Heej, ganska kort kapitel, men jag ska snart träna, så det får duga för idag.

Snart börjar det hända lite grejer här, då själva handlingen kommer in i berättelsen.
Jaja,
maaaasssooor av kramar till eeeer <333