Emmy | o.e

Kapitel 19

Jag vaknade upp med en otrolig smärta i mitt huvud, och en bitter smak i munnen.

Jag försökte resa mig från sängen, men jag mådde för illa. Så istället la jag mig tillbaka i sängen och andades så gått som möjligt med djupa andetag.

Jag sträckte på mig, och snuddade vid något, eller någon vid mitt lår.

Jag rynkade näsan i en förvånad min och vände på huvudet för att se vem som låg där.

Till min förvåning låg Oscar bredvid mig, i bar överkropp.

Jag skakade på huvudet och gnuggade mig i ögonen. Hur kunde jag smuggla in honom i mitt rum?

Jag tittade mig runt och förstod att det inte var mitt rum vi befann oss i.
Justja, vi festade igår.

Jag tvingade mig upp ur sängen, och såg gårdagens kläder ligga slängda på en stol längre bort.
På mig hade jag ett par mjukisbyxor och en stor t-shirt. Jag hoppas för Guds skull att det var jag som klädde av och på mig.

Jag gick med skakiga ben ut ur rummet, och såg min iPhone ligga på ett bort vid trappan. Jag greppade den och tryckte på min hemknapp.

Shit. Klockan var 12:03, och jag hade 4 missade samtal från mamma, ett sms från pappa, och Lizzy som messat när hon fick mitt nummer.

Pappas sms löd: 'Vart är du? Inte hos Fanny iallafall, hon var här och frågade efter dig. Kom hem, genast!'

Fan, varför kunde Fanny inte bara ha ringt?
Jag bläddrade ner på displayen, och såg att Fanny hade ringt ett antal gånger, och skickat ännu fler sms.

Någon sa mig att jag borde sticka hem så snabbt som möjligt.
Jag joggade ner för trappan och gick in i en dörr jag trodde var toalett, vilket det också var.

Ett paket med huvudvärkstabletter tog jag med mig och släppte en av de små kulorna i ett glas jag snart fyllde med vatten.

Ett antal minuter senare stod jag redo vid ytterdörren för att dra mig hemåt, med höga klackar och mjukisbyxor.

Jag luktade alkohol, och därför bestämde jag mig för att ta en dusch, alltså var mitt ansikte numera fritt från kladdigt smink.

Min mobil började vibrera i byxfickan, och jag tog upp den.
Mammas kontakt syndes på displayen och jag tog ett djupt andetag innan jag svarade.

'Hej, Mamma!' Jag försökte låta glad som om ingenting hänt.

'Äntligen, Emmy. Vart har du varit någonstans?' Fräste hon. 'Och inga fler lögner'

Vad ska jag säga?

'Okej, jag.. var inte hos Fanny, istället åkte jag till en kille som jag har blivit bra vän med genom skolan. Jag ville inte berätta för er för att ni antagligen skulle tro att han var min pojkvän och att det var någon mellan oss, oc-'

Mamma avbröt mig.
'Är detta sant?'

'Ja!' Skrek jag tillbaka, irriterad.
Inte visste jag att jag var så duktig på att ljuga.

'Vi får prata mer hemma, kom genast'

'Jag är påväg' mumlade jag

'Bra'
Vi avslutade samtalet och småningom klev jag in i ytterdörren som stod öppen.

Så fort jag klivit in i huset hördes jag steg komma närmare.

'Emmy, vart har du hållit hus?'
Pappa lät irriterad, men jag struntade i att svara på hans fråga, och sparkade istället av de obekväma skorna jag hade på mig.

Jag undvek ögonkontakt och ledde mina att upp för trappan.

'Emmy!' Pappa röt till, och jag vände mig om hastigt.

'Kan du låta mig vara, jag har huvudvärk?' svarade jag.

'Vi får prata senare' hörde jag pappa mumla och jag sprang sista biten till mitt rum.

Min mobil plingade till och jag tog upp den ut byxfickan.

Sms:et var från Oscar.
'Vart är du? Har du stuckit?'

Jag knappade in ett svar och satte mobilen på stör ej-läget.
'Vi får prata senare'