Don't forget your mine - Steve Rogers

Avengers

New York Oktober 2010 (nutid)

Äntligen hemma igen, jag har varit borta i nästan 8 månader. Efter mitt ögonblick med Steve så lämnade han lägret dagen efter, men har inte tänkt på han alls på 8 månader. Jag väntar på att pappa ska hämta upp mig på flygplatsen. En svart Range Rover kommer rullandes in på vägen, Happy och pappa sitter i den.

- Gumman!

- Pappa!

Jag springer fram till pappa och ger honom en stor kram, jag har saknat honom så mycket. Happy får också en kram eftersom att han står vid förarsidan och ser besviken ut på mig.

- Sluta se så deppig ut Happy, säger jag och skrattar.

Han skrattar och omfamnar mig i en kram. Jag sätter mig i bilen i baksätet med pappa. Allt som har hänt mig under lägrets tid berättar jag och han lyssnar ivrigt. Jag nämnde såklart inte Steve för pappa, tror ändå inte att han vet vem Steve är. 

- Sen du drog iväg på det där lägret så har jag ångrat varenda minut, jag har saknat dig så. Sen finns det några saker som har hänt under tiden också.

- Vadå? säger jag

- Vi har fått nya medlemmar i Avengers teamet, dem har varit där i 7 månader nu, och du kommer bli vår nya.

Jag studsar av glädje, allt jag har kämpat för blev till verklighet. Äntligen så är jag en AVENGER! 

Resten av resan är lugn, jag pratar med pappa som vanligt. När vi är framme i Avengers tornet så tar Happy ut mina väskor. Jag har bara varit här 1 gång tidigare eftersom pappa inte ville att jag skulle veta vilka som var avengers, men självklart vet jag att min pappa är Iron man. Pappa tittar på mig med en exalterad blick, han är glad för min skull. Nu är vi några trappsteg ifrån att göra entre i huset. Jag är lite nervös eftersom jag bara är 18 år och ska träffa massa personer som är erfarna och kan mer grejer än mig. Pappa öppnar dörren och framför mig ser jag ett stort fönster och ett kök till höger, jag har aldrig sett ett sånt stort hus. Ner för trappen kommer Black widow och Thor, jag känner dem för dem har varit med i mitt liv så länge.

- Nat! 

Jag springer fram till Natasha och ger henne en stor kram

- Gud vad du har blivit stor Alex, säger hon och ger mig en klapp på kinden.

- Thor!

Jag ger Thor en bamsekram och gråter nästan ut vid hans axel, jag är så lättad över att se dem.

- Hej Lill tjejen, fast kanske inte så liten längre, säger Thor och ger mig en klapp på axeln.

Ner för trappen kommer det någon jag känner igen, gångstilen, benen. Trappen är en stor spiral trappa så jag ser inte ansiktet än. Men plötsligt så möter dem blåa ögonen mina.

- Steve?