Don't forget your mine - Steve Rogers

Ultron

2 månad senare

Age of ultron

"Stevee" 

2 månad sedan jag och pappa blev attackerad i huset i Malibu. Steve och Tony och Nat åkte till HYDRAs bas i Tyskland och sprängde hela. Vi har inte hört ett ord eller märkt något från dem sedan dess. Och jag har bara varit hemma i avengers byggnaden. Ganska snabbt märket jag att jag inte kommer vara till någon nytta för avengers om jag inte tränar med Nat och får mer kunskap om hur man slåss. Steve har hjälpt mig med att få igång min kondition. Vi sprang i Central Park i nästan 2 veckor. Wanda och Pietro har varit här nu hos oss i några veckor, jag tror dem börja känna sig hemma. Thor kom tillbaka från Asgård igår. Och pappa har förberett en fest ikväll, han brukar göra såna saker. 

"Steve" Jag ropar från köket då jag inte får något svar ifrån han, vi har haft det bra på sistone. Vi båda vet vart vi har varandra och jag är mer kär än någonsin. "Jarvis, kan du leta upp Steve åt mig" 

"Captain Rogers befinner sig just nu i träningsrummet, ms Stark" Den brittiska rösten svarar mig och jag går ner till bottenvåningen för att leta efter min pojkvän. Jag trycker in koden till träningsrummet och går in. Och där står han. Hans rygg är mot mig så han ser inte att jag är där, hörlurarna är i hans öron och jag hör den starka musiken enda ut.

"Steve?" Jag försöker locka hans uppmärksamhet medan jag går mot han. Men får inget svar, han står och boxar säcken ganska hårt och aggressivt. Jag försöker att inte skrämma honom. Min hand rör sig sakta mitt hans axel för att visa att jag är här. Min hand rör sig sakta mot han och jag lägger den tillslut på han. Men hans armbåge flyger bakåt och träffar mig rakt på näsan. Jag flyger bakåt av hans kraft och tar snabbt mina händer för min näsa. Blodet rinner och näsan är öm. Steve rusar fram till mig och sätter sig på knä.

"Älskling, förlåt, jag visste inte att du var där. O herregud vi måste till sjukhuset. Allt är mitt fel" Han lyfter mig i sina armar. Jag kollar upp på han och ler.

"Hörru, vi behöver inte till sjukhuset. Vi behöver papper och plåster." Säger jag till han och visar han att jag har en rinnande näsa med blod och ett öppet sår på näsan.

"Alex, är du säker. Förlåt jag var så arg och märkte inte att du var där. Låt mig"

Han sätter ner mig på en bänk och tar fram första hjälpen låda, plåster, bandage och papper. Jag lyfter upp näsan för att inte blodet ska droppa på mina kläder. Men när jag lyfter så rinner det mer och mer blod. Min näsa är helt blå och jag skriker till när Steve tar aceton på mitt så.

"Steve, det gör ont, ta det försiktigt." Jag rycker bort mig från hans hand när det svider till. 

"Hjärtat, förlåt ska vara försiktig. Jag lovar dig att detta aldrig kommer hända igen. Titta på dig du är helt blå." Steve kollar ner i marken med en ledsen min och med skuld. Jag lyfter hans ansikte med min hand och kysser han.

"Bättre att det var du än någon annan, för om det skulle vara någon annan hade den personen fått stryk." Säger jag och får oss båda att flina. 

-------------

"Men Nat, jag vet inte om den här är passande." Vi är nu uppe på mitt rum och provar klänningar och bestämmer oss för vilken som passar åt festen som börjar om 1 timme. Steve är redan där nere och hjälper Tony. "Alex, du är skit snygg. Steve kommer inte kunna ta ögonen från dig" Wanda är här också. Vi alla ha blivit riktigt tajta nu under senaste tiden. 

Jag provar en ljusblå klänning. Den är verkligen perfekt.

"Dessutom så är alla uppklädda på Tonys fester, jag och Wanda kommer också ha på oss klänningar." Nat tar på sig en vit blus med en svart kjol till. Wanda har en svart spets klänning.