Don't forget your mine - Steve Rogers

Epilog

Hej, förstår nu om det blir ett litet hopp i tiden. Men jag vill göra så att den här bokens slut kopplas samman med min uppföljare.
Här är sista delen på den här boken:(
Och när jag skriver om Tyskland menar jag Civil War.

3 år senare.

"pappa, sluta spring. Vi måste båda prata om det här."
Pappa har inte pratat med Steve på länge. Enda sedan incidenten som hände i Tyskland så har inte pappa velat prata med Steve. Dem har stött på varandra när jag har tagit hem Steve och dem är inte ovänner, dem är inte vänner som dom brukade vara innan.
"Alex, jag bestämde mig för att göra det här, du får inte glömma bort att det är din födelsedag och inte min." Jag fyller 22 nästa onsdag.

Vi är vid en park, samma park som jag och pappa har joggat i nu i några månader varje onsdag. Jag har flyttat ut ur avengers tower och jag och Steve har flyttat in i en lägenhet medan vi letar efter ett hus som vi kan bo i. Ett hus som vi båda vill älska lika mycket, men vi har inte hittat den perfekta känslan för ett hus än. Det kommer väll snart. Steve har även hittat sin barndoms vän, Bucky. Han är en riktigt fin kille. Han hittades av Steve i en av Hydras gamla baser som SHIELD fortfarande använde. Men han räddades av Steve och är nu en del av vårat liv. Och jag har blivit en agent precis som Nat, hon har tränat mig nu i flera år och jag har blivit en bra agent, till och med så att jag blev med i Avengers innan vi alla splittrades.

En ringsignal tar min uppmärksamhet ifrån mina tankar.
Inkommande samtal från Steve.

Steve
Hej, vart är du?

Alex
Är med pappa, vi är vid parken. Var det något speciellt?

Steve
Saknade bara min fästmö.

Alex
Hon är snart hemma, puss vi ses

Steve
Puss.

"Puss vi ses." Pappa hånar mig och skrattar.

Ett ljus kommer framför oss. En slags portal öppnas och ur den kommer en man med en kappa.

"Tony Stark, jag är dr. Stephen Strange. Jag behöver att du ska komma med mig."
Jag och pappa står båda med öppna munnar och kollar på varandra. Jag tar tag i pappas arm.
"Oh, grattis till förlovningen Alex." Pappa tittar på mig och jag tittar ner på min förlovningsring och ler.
" Förlåt, ger du ut biljetter till någonting eller..." Pappa verkar inte glad över att han är här. Han ställer sig framför mig för att skydda mig.

"Vi behöver din hjälp." Stephen tittar på pappa.
"se det inte över att sälja det för att säga att universums öde står på spel"
"Och vilka är vi?" Pappa går längre fram.

"Hej Tony" plötsligt kommer Bruce ut ur portalen, vi har inte sett honom sedan Ultron. Han ser orolig ut.
"Bruce" säger både jag och pappa.
Han ställer sig framför oss både och ger Tony en kram, han ser helt förstörd ut.
"Är du okej?" Frågar pappa.

Både pappa och jag sitter nu i ett slags gammal bibliotek. Bruce, Stephen och en annan man är här. Pappa ber dem att förklara varför vi är här.

"och universums gryning, det fanns ingenting vid banker och 6 elementära kristaller som kramar sig över det jungfruliga universum." Både jag och pappa tittar på varandra med frågande blickar, vi förstår inte ett ord av vad mannen säger.
"dessa oändliga stenar styr var och en en väsentlig aspekt av existensen" mannen visar en slags rörelse med händerna och framför han visas 6 olika stenar, så kallade Infinty Stones. Jag ställer mig upp för att se bättre.

"Rymd, verklighet, makt, själ, sinne och tid." Varje sten lyses upp när Stephen säger dem olika stenarnas namn. Han ställer sig sedan bredvid mig och öppnar sitt halsband han har runt halsen. En Sten börjar lysa grönt.

"Säg hans namn igen" pappa kollar på Bruce om ser orolig ut.
"Thanos" Bruce verkar desperat.
"han är en pest, han invaderar planeter, han tar vad han vill. Han utplånar hälften av befolkningen"
"Det var han som planerade attacken mot New York, inte Loki"

Pappa tittar på mig, han nickar, jag vet att han vet vad han måste göra. Jag nickar tillbaka.
"Vad är vår tidsgräns? "
"Han har redan makt och rymd stenarna, det gör han till den starkaste varelsen i hela universum. Om han får händerna på alla 6 stenar-"

"Så kan han förstöra hela livet på jorden med bara ett knäpp." Dr Strange ser allvarligt på pappa.

Det börjar ringa i min mobil och jag bryter tystnaden. Alla riktar sin uppmärksamhet mot mig och jag tar upp min hand.
"Förlåt"

Alex
Kan inte prata nu, sms mig istället.

Steve
Är du okej? Har det hänt något?

Alex
Förklarar sen, vi ses strax. Jag älskar dig.

Steve
Vi ses strax, älskar dig också.

"Har vi dem andra? Vart är Steve?" Frågar Bruce.

"Vi är inte på ett pratande tillstånd" säger pappa och kollar på din mobil som visar hans nummer, han vet att han behöver hjälp.
"Men jag är" jag räcker upp handen och visar Bruce min ring.

"Grattis Alex." Säger Bruce och ler.

Tystnad. Hela rummet vibrerar. Inget hörs.
"Vad är det som händ-"
Pappa tar upp fingret framför sin mun. Alla står helt blixt stilla. Pappa går mot dörren för att kolla.
Flera skrik hörs, hela staden är precis som när new york hände.

"Nu händer det"

—-——————————-
Gud kan inte förstå all fin respons jag har fått på den här novellen. Som ni vet så är det här slutet på den här boken:(

jag ska börja skriva på uppföljaren nu. Men som sagt så håller jag på att skriva en annan berättelse på engelska så ska försöka lägga tid på min uppföljare också nu. Tack för allt och all fin kärlek och stöd jag fått.

Här är det nya omslaget på uppföljaren.