Don't forget your mine - Steve Rogers

Steve

För två dagar sedan så var det kvällen Steve tröstade mig på balkongen, vi har inte pratat sen dess. Jag försöker få hans uppmärksamhet man han undviker mig. Vad har jag gjort? Han tror säkert att jag är nåt barn som gråter massor. Idag är det i alla fall träning, jag och Nat ska träna ute på fältet idag. Pappa tror fortfarande att jag inte kan kontrollera mina krafter, jag blir lätt ur kontroll när det går dåligt för mig. Igår kom också Peter Parker till Avengers byggnaden, han har studerat på yale. Jag hann inte prata med honom igår men jag får nog göra det idag.

Jag går ner för trappen för att äta frukost med dem andra. Men när jag är nere vid köket ser jag att alla redan sitter och pratar med varandra, Thor, Nat, Pappa, Peter och Bruce. Dem blir tysta när jag närmar mig bordet.

- Hej? störde jag något? säger jag med ett glas vatten i handen.

- Gumman vi har pratat lite om nästa uppdrag, säger pappa och kollar på dem andra runt bordet.

- Okej, ingen konstigt med det, ser fram emot det, säger jag.

Plötsligt så reser sig Thor upp.

- Alex, vi har diskuterat om att du kanske inte ska få följa med, du har fortfarande inte kontroll över dina krafter, säger Thor.

I chock står jag och kollar på dem. Deras blickar tittar ner på bordet.

- Va?! Jag är redo, Nat du vet att jag är redo, säger jag med en nedstämd ton.

- älskling Alex, jag vet, det är dem andra som inte vill att du ska med, säger Nat.

Steve har inte ens mage att titta på mig, det enda han gör är att sitta på stolen och stressigt hålla på med en penna.

- Steve kom med förslaget att du inte skulle följa med, säger Bruce.

Steve? Steve?! Den personen jag trodde var glad för att jag skulle följa med. Han ställer sig upp.

- Jag tror inte du är bra för laget just nu, du är bara ett barn, säger Steve

- Ett barn? Du beter dig som ett barn just nu Steve, jag förstår inte, säger jag och höjer rösten

- Alla kom överens med Steves förslag gumman, säger pappa

-" Alla kom överens om Steves förslag", då förstår jag Steve, jag är inte bra för ert "lag", säger jag

- Alex sluta, du vet fan själv att du inte är redo, du gör oss ännu sämre än vad vi är, säger Steve

Jag kollar på han med en chockerande blick, jag nickar för mig själv.

- Okej tack allihopa för ert stöd, säger jag ironiskt och springer ifrån matbordet.

Steve är en sån idiot, hur fan kan han. Och pappa?