Don't forget your mine - Steve Rogers

Dem är tillbaka

Steves perspektiv

Hela dagen igår var fantastisk, allt var helt perfekt. Den varma och mjuka sängen känns mot min rygg och jag vänder på mig för att se min vackra flickvän ligga bredvid mig. Hennes blonda hår som täcker halva hennes ansikte. Jag tar min hand och tar hennes hår bakom örat. Och där är hon, tjejen jag bara hade kunnat drömma om. Hon ser så fridfull ut när hon ligger där. Långsamt ställer jag mig upp för att inte väcka henne. På golvet ligger min vita t-shirt och ett par gråa mjukis shorts, jag tar på mig dem för att sedan gå till Alex sida av sängen och rätta till täcket. Jag ger henne en puss på pannan för att sedan begära mig till hissen. 

Jag trycker på en knapp som har en boxningsäck på, det ska vara gymmet. Väl på väg ner så kommer Tony in i hissen, han kommer från labbets våning.

- Godmorgon Cap, säger Tony och ställer sig bredvid mig. Jag vet inte hur jag ska bete mig då han inte vet något om mig och Alex. Det är ju ändå min vän som står bredvid mig och jag är en 29 årig man (fast jag låg ju under isen i 70 år, så lite äldre är man ju) som är tillsammans med hans dotter.

- Godmorgon Tony, fått nån mer information från Fury angående HYDRA? Frågar jag och kollar fundersamt på han. Han ser orolig ut när jag frågar han, nästan som att han inte vill säga något till mig. Jag känner på mig att något är fel, annars hade han tittat på mig när jag frågar. 

- Tony? frågar jag en till gång då jag inte fått något svar. 

- Ehm.. uhmm jag har inte fått något än, men jag ska ha ett möte med han ikväll i konferens rummet. Svarar Tony, men jag märker att det är något konstigt som pågår, han är inte sig själv, något har hänt. Jag väljer att inte fråga mer då jag ser att Tony är stressad att komma ut ur hissen. Hissen kommer äntligen till gymmet och jag kliver ut. Jag säger hejdå till Tony och han fortsätter ner med hissen till köket. 

                                                                               ***

Svettet rinner från min rygg då jag har stått och boxat i snart 1 timme. Boxning har alltid varit terapi för mig efter jag legat under isen i 70 år. Alla tankar i huvudet som snurrar hela tiden, allt jag missade. Min första kärlek, alla mina vänner, min familj och såklart Bucky. Bucky som var min bäste vän, om jag bara hade tagit tag i hans hand lite tidigare så hade han kunnat leva sitt fina liv. Om jag inte hade fått i mig det där serumet av Howard Stark, så kanske jag hade levt ett normalt liv under 40-talet. Men sen kommer jag på. Om jag inte hade blivit Captain America så hade jag aldrig träffat min kärlek, personen som jag kommer gå genom döden för, Alex som just nu är det enda i världen som kan få mig att tänka på allt annat än HYDRA just nu. HYDRA som bara förstör mitt liv, som förstör Alex liv, som kommer förstöra våra liv. 

Mina tankar avbryts av den brittiska rösten i högtalarna. 

Mr rogers, Miss Alex letar efter dig på sin våning. Säger Jarvis. Jag tar mina grejer och beger mig upp till Alexs våning, hennes vånings knapp är röd med en gul tulpan på. Hennes favorit blomma var tulpan. När jag väl kommer till våran våning, eller kan jag säga våran våning, det är ju hennes. Men när jag kommer dit så går jag direkt till vardagsrummet för att leta efter den blond håriga tjejen. Men ingenstans kan jag hitta henne. Det är då jag hör ett hjärtskärande skrik ifrån sovrummet, min blick riktas direkt dit när jag hör att det är Alexs röst som hörs. Med panik i hela kroppen springer jag med oro direkt till sovrummet. Det är då jag ser Alex i en av mina t-shirtar som går ner till knäna på henne, hon står där och pekar med panik på något på golvet. Hon vänder blicken till mig och håller handen för munnen medan hon fortsätter peka. En spindel. En spindel är det hon pekar på. Jag kan inte annat än att pusta ut och skratta. 

- SNÄLLA STEVE! TA BORT DEN! hör jag hon säga medan hon ställer sig bakom mig. Hennes varma händer som tar tag i min axel för att skydda henne bakom mig. Det känns skönt att hon känner sig trygg bakom mig, att hon vet att jag kan skydda henne. Jag möter hennes blåa ögon och tar tag i hennes kinder.

- Alex, det är bara en spindel, ta det lugnt. Du borde inte ens vara uppe och gå, och det vet du. Du är inte helt läkt än, säger jag och tar upp en del av hennes t-shirt för att visa henne hennes blåmärken efter explosionen. Jag går fram till den lilla spindeln och kastar ut den från fönstret. 

- Stevieee, du vet att jag är rädd för spindlar, och speciellt om jag är helt ensam. Du sa inte till mig att du skulle till gymmet, inte ens sa du god morgon till mig. Säger hon och står med armarna i kors och visar en sur min. Jag ler mot henne medan jag går fram till henne för att ge henne en kyss. Inte ett ord säger jag och inte hon heller.

- Jag gissar väll att jag inte tänker mer på det nu, säger Alex när jag släpper henne från kyssen och bär henne till sängen, jag tar täcket och lägger det över henne och ger henne fjärrkontrollen till Tv:n.

- Vart ska du? Frågar en fundersam Alex som ser mig gå ut ifrån rummet.

- någon måste väll fixa lite snacks om vi ska titta klart på din favorit film, eller hur? säger jag medan jag ser ett brett leende på hennes läppar. Jag beger mig ner till det stora köket i bygganden för att se om dem har kvar lite pop tarts. Men väl nere så står Fury där och pratar med Tony. Precis när jag har gjort entré i rummet blir dem knäpp tysta. Jag tittar på dem medan Tony hälsar på mig, och detsamma gör Fury.

- Vad är det som pågår mina herrar, något är fel, säger jag när jag lutar mig mot köksbänken.

- Captain, det är något du måste veta, något som inte kommer låta bra. 

- Fury? säger jag

- HYDRA är tillbaka, och dem är efter dig och dem du älskar. Och den här gången kommer dem inte att stoppa sig själva, eller vad som kommer ivägen för att komma åt dig.

HYDRA är alltså tillbaka, för mig. Det enda som rullar tankarna i mitt huvud och att dem är ute efter dem jag älskar. Den jag älskar. 

Alex.