Night Changes ~ 2

Kapitel 2

Nellie Johansson

"Nellie, du behöver inte åka"

Louis stod bakom mig i sovrummet

"Harry var väldigt tydlig med att jag skulle vara borta innan han kom tillbaka"

svarade jag och tittade ner på min blåa handled med sorgsen blick

"Klart att han blir arg när den han älskar mest kysser någon annan"

jag vände mig om

"Jag kysste inte Luke. Luke kysste mig. Okej?"

Jag var trött, sur, irriterad och
förkrossad. Louis gjorde inte saken bättre just nu.
***
Jag lämnade Sverige för ett år sen.

Harry hade fixat utbildning till mig så jag kunde följa med på turnéerna som stylist.

Smilla och jag hade ingen kontakt längre eftersom att hon hittat nya vänner och tyckte att jag inte var tillräckligt bra att vara med längre. Även fast vi delat allt tillsammans i flera år. Men det gjorde mig inte så mycket längre.

Att bo i London hade varit ett äventyr. Alla nya saker jag upplevt och att få stå sida vid sida med Harry och veta att jag var den han älskade mest var obeskrivligt.

Han var en riktig gentleman. Överraskningar kom han med då och då. Han tog hand om mig och skulle kunna riskera sitt liv för mig. Och jag kunde göra detsamma för honom.

***
"Jaha. Det här var väl slutet då..lycka till på turnén"

jag suckade sorgset och stängde sista knappen på kappan.

Killarna kramade om mig och stämningen i rummet låg på minus

"förlåt Nellie.. Jag ska prata med Harry. Jag lovar"

Luke tittade ner i marken. Han skämdes.

Jag sa inget utan tog mina väskor och gick ut genom dörren. Nu skulle jag lämna drömlivet och åka "hem" om man ens kunde kalla det hem.

Harry Styles

Varför händer alla dessa grejer? Jag kunde inte fatta att jag gjorde henne illa igår kväll.
Jag såg blåmärkena runt hennes ärrade lilla handled. Blåmärkena som min hand lämnat efter sig.
Det gjorde mig illamående. Nellie skulle vara borta när jag kom hem. Egentligen ville jag inte det.

Det kanske var sant. Att det inte var hennes fel. Kanske Luke var boven.

Jag skyndade mig tillbaka hem i hopp om att hon inte hunnit lämna. Älskade hon mig så fanns det en chans att hon var kvar fortfarande.
Kvällen hade varit så bra och på bara några sekunder hade den förändrats till det värsta man kunde föreställa sig.

Tårarna kom när jag svängde in på uppfarten till huset. Jag satt kvar en stund för att lugna ner mig innan jag gick in.
Niall mötte mig i dörren

"Vart är hon?"

Jag trängde mig förbi Niall och kollade runt i rummen

"Hon har åkt"

svarade Niall kort

"Vadå hon har åkt? Vart?"

Jag fick panik. Vad händer? Vad har jag gjort?

Jag vet vad som hände sist jag lämnade henne. Hennes handleder kommer alltid ha dom där ärren kvar som påminner om hur jag svek henne. Den gången på sjukhuset när hon mådde som sämst och jag bara lämnade henne och åkte hem.

Klart hon är otrogen när jag svikit henne så många gånger förut. Jag höll på att svälta henne till döds också. Det är bara en tidsfråga tills jag tar livet av henne på riktigt..

"Vadå? Du sa åt henne att vara borta innan du kom hem. Minns du?"

Jag fångade Nialls blåa ögon

"Jag vet. Få henne att komma tillbaka. Jag vet vad hon gör mot sig själv. Hennes liv kan stå på spel"

en ensam tår letade sig ner på min kind. Hon fick inte försvinna. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om hon försvann nu.