Night Changes ~ 2

Kapitel 33

Nellie Johansson

Ytterligare 2 veckor hade gått. Nora var fortfarande kvar hos soc. En lite del av mig saknades, som när man slitit med ett omöjligt pussel i flera timmar och när man äntligen skulle sätta dit sista pusselbiten saknades den.
Jag kunde inte vara fullt glad när jag inte visste hur Nora hade det.

Harry och jag skulle försöka få tillbaka Nora en sista gång innan vi fixade hjälp.
"Är ni här igen? Men dåliga nyheter för er, Leonora har satts i fosterfamilj. Tack och hej"
Mitt hjärta brast. Jag kunde se hur hon log hånfullt. Vilket as. Nu var chansen att se Nora växa upp lika med noll. När hon har egen vilja kanske hon söker upp mig, men nu skulle Nora bara vara ett minne. Jag skulle missa allt.

***

Det var den första februari. Harrys födelsedag.
Jag klev tyst upp för att inte väcka födelsedagspojken.
Jag gnuggade mig i ögonen och gäspade stort. En mysig frukost skulle lagas till min prins. Det var min tur att uppvakta honom.

Jag dukade upp fint och tände några ljus. Det luktade rostade mackor och bacon i hela köket
"Mm, det luktar gott"
Harry kom in i köket med en handduk hängandes lågt på höfterna
"Grattis min prins"
Han såg riktigt het ut. Jag gick fram och gav honom en kyss. Hans läppar var mjuka och våta. Shit vad jag älskade denna kille.

***
Harry Styles

Efter frukosten sprang vi upp på vårt rum and got some ;).
Den tjejen var så otroligt bra och jag älskade henne äckligt mycket.

***
"Du får komma ner om 20. Okej?"
jag nickade och Nellie gick ner på nedervåningen.

Efter 20 minuter gick jag ner
"Nellie?"
Jag gick ut i köket. Där stod en liten ros i en vas och lunch var uppdukat. Pasta med en tomatsås med små bitar av fläskfilé.
Lutad mot vasen stod ett litet kort som det stod Harry på
"Här har du en simpel lunch. Jag är och fixar en liten hemlighet till dig. Kommer hem om en stund. Njut av lunchen. Puss och kram // Blivande Mrs Styles ;*"
Jag log åt det sista. Hon var underbar.

***
Nellie Johansson

Jag klev in genom dörren. Det var knäpptyst
"Harry baby? Jag är hemma"
Han kom in i hallen
"Åh tårta!"
Ropade han uppspelt och tog kartongen ur mina händer
"Skärp dig, den ska vi äta sen"
Han suckade och ställde den på köksön
"Jaha, vad har du gjort då?"
Han log och tittade på mig med en blick som sa "vad har du köpt för något"
"Du ser ut som en liten pojke som blivit kär i en frän cykel"
Han skrattade till
"Fånigt, men jag är otroligt kär i dig"
Han blinkade med ena ögat
"Din lilla charmör, här då"
Jag sträckte fram det lilla paketet
"Det är inget som en kändis kanske vill ha men mer än så kan jag inte erbjuda"
Sa jag medan han öppnade paketet
"Skämtar du med mig? Det här är det finaste jag fått, eller ah förutom dig och Nora. Men asså det här är perfekt"
I sin hand höll han en cd med några låtar jag spelat in i killarnas studio, där jag gjort covers på olika låtar, bland annat Don't Let Me Go.
På framsidan var en bild på Harry och mig
"Aaw är det en lite tår jag ser?"
Jag var snabbt där för att fånga den
"Du är så jävla underbar Nellie, vet du om det?"

***
"Tjoho? Vi är här!"
7 killar kom in genom dörren
"Hola Babes"
Louis tog täten in i vardagsrummet
"Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva i tiotusen år till! Grattis Harold"
Jag skrattade åt Louis textändring
"Alltid lika skoj att se dig Louis"
Killarna trängde ner sig i soffan och alla pratade på
"Halloj?!"
"Therese!"
Jag slängde mig ur soffan och sprang och kramade om henne
"Gud vad jag har saknat dig"
"Och jag har saknat dig hjärtat, du?Kan du hämta Amber i barnvagnen där ute? Jag måste gå på toa, lång resa du vet"
Jag nickade
"Ja absolut"
Hon log tacksamt och jag gick ut
"Hej Nellie gumman!"
Ropade Jake från bilen. Han packade ur alla väskorna från baksätet
"Hej! Jag ska bara ta Amber"
Ropade jag tillbaka och vände mig om mot barnvagnen.
Jag satte mig ner på bron i chock, tårarna bara rann. Jag kunde inte få ur mig ett ord
"Det är inte din födelsedag men grattis ändå"
Therese ställde sig bakom mig där jag satt. Min kropp skakade
"Nora"
Fick jag ur mig. Jag ställde mig upp och tog Nora ur barnvagnen
"Det var ni som tagit henne från soc"
Sa jag och kramade om Nora. Hon skrattade
"Hon är din nu"
Jag vände mig om till henne
"Men om soc får veta det här tar dom tillbaka henne. Kvinnan där kommer aldrig tillåta detta"
"Ingen fara, vi har löst det med soc och dom har tillåtit er att ta henne"
"Fattar ni hur mycket jag älskar er?"
"Vi älskar dig också"

"Harry! Kolla vem som kommit hem"
Harry kollade chockat på mig utan att säga ett ord. Killarna jublade runt om honom
"Min lilla fjäril"
Fick han ur sig och en glädje tår lämnade hans gröna öga.

Nora var tillbaka där hon hörde hemma. Hennes uppväxt skulle vara något jag skulle få ta varje liten del av. Hon skulle växa upp till den mesta vackraste tjej någonsin och jag skulle få vara med varje liten sekund. Jag skulle få se henna falla för att sedan ta nya vingtag och bli starkare. Mitt hopp hade äntligen blivit en brasa och inte bara en liten gnista. Inget skulle få bryta ner oss nu. Vi var starkare än allt, och tillsammans skulle vi vinna alla strider.

•••
Tycker ni jag ska hoppa fram några år så Nora blir äldre? Och isf vilken ålder? Vet liksom inte vad jag ska skriva annars och så :/