Night Changes ~ 2

Kapitel 3

Nellie Johansson

"Planet mot Sverige avgår om 15 minuter. Alla passagerare kliver på planet nu"

Jaha det här var alltså slutet. Detta plan skulle ta mig hem till trista gråa Sverige. Där alla vänner svikit mig. Där livet skulle bli precis som vanligt.

Mamma och pappa var skilda. Dom fungerade inte tillsammans och valde att flytta isär. Jake träffade en tjej och flyttade till USA. Så livet hemma i Sverige var inte mycket bättre.

Jag klev på planet. Det var litet och trångt och det luktade instängt.

Hade jag inte följt med Luke till gästrummet för att prata hade detta aldrig hänt. Jag hade inte suttit här och ingen hade varit sviken.

Jag tittade ner på handleden med märkena efter Harrys hand.

Ärren fick mig att tänka tillbaka på allt som hänt förra året.
Sjukhusbesöken, svälten, sorgen men även glädjen.
Första gången Harrys ögon mötte mina. Första beröringen. Värmen från hans bara överkropp, första kyssen och första gången han sa att han älskade mig.
Det förändrade hela mitt liv. Harry hade gjort mitt liv till en upplevelse och även till något jag skulle vilja glömma bort.
Som dom gånger han lämnat mig, alla gånger vi svikit varann. Jag har aldrig varit så lycklig och så sårad. Eller jo, jag hade varit med om värre. Men det är en annan historia, som jag gärna skulle vilja glömma bort.

Harry Styles

Fansen var galna. Hela flygplatsen var fylld med skrikande tjejer. Jag var så korkad. Att gå ut utan säkerhetsvakter var det dummaste man kunde göra som känd. Men Nellie fick inte lämna London.

Fansen slet och drog i mina kläder. Jag förstod att dom var glada att se mig men vart tog repsekten vägen? Att omringa mig, slita och dra i mig var väl inte så respektfullt?
Jag var i mitten av klungan. Planet skulle lämna London om bara några minuter och det skulle ta lång tid att ta sig ur det här.

Gråten var så långt upp i halsen att den nästan kvävde mig. Jag kunde inte bryta ihop nu.

Till slut kom räddaren i nöden. En säkerhetsvakt hade tagit sig igenom klungan av fans. Han greppade ett stadigt tag om min arm och började gå genom klungan

"Tack så mycket"

sa jag när vi tagit oss ut ur fanskaran

"Äh, nästa gång tar du med dig en vakt. Snorunge"

muttrade han och gick sin väg.

"Vänta! Stäng inte dörren!"

Jag sprang fram till flygvärdinnan

"Vi måste lyfta nu"

svarade hon kort

"Min flickvän är där inne och jag måste prata med henne"

bad jag henne och kände hur paniken kröp inom mig

"Jag är ledsen"

helvete!

"Hur mycket ska du ha? Du får vad du vill om du skjuter upp starten tio minuter"

Hon kollade osäkert på mig

"Jag tar inte emot mutor. Försvinn nu"

Hon stängde igen dörren mitt framför ögonen på mig.
Jag bröt ihop. Tårarna forsade och kroppen skakade.
Jag ringde henne men kom till röstbrevlådan direkt

"Snälla Nellie kliv av planet. F-förlåt mig. Jag ä.."

Tiden tog slut och planet backade ut från gaten. Det var försent.