Night Changes ~ 2

Kapitel 6

Harry Styles

"Jaha, välkommen hem till London"

jag kramade om Nellie och gav henne en lätt kyss på pannan.

Det var stelt mellan oss.

Jag betraktade hennes handled. Märkena var fortfarande kvar.

Det syntes inga nya ärr. Jag hade varit orolig att rakbladet skulle få hennes uppmärksamhet igen

"Är du hungrig? Vi kan köpa något på vägen"

Hon skakade lätt på huvudet

"Nej det går bra"

Bakom mig hörde jag dom klickande ljuden från paparazzis kameror.

Jag greppade Nellies hand och tog andra handen framför ansiktet medan jag drog med mig Nellie ut från flygplatsen.

I bilen var det knäpptyst. Ingen tog steget att bryta isen.

Hur länge skulle det behöva vara så här? Vad skulle jag säga? Vad skulle jag göra? Vänta? Ta första steget?

Vi hade varit ifrån varandra i två dagar. Men det kändes som en evighet.

Nellie gjorde mina dagar roligare. Det var hon som fick dom att rulla på. Utan henne stod tiden still.

Jag la handen på hennes lår och smekte lätt med tummen. Hon log och la sin hand på min.

Jag var så otroligt kär i henne.

Nellie Johansson

"Minns du första gången våra ögon möttes?"

Jag bröt tystnaden.

Han gav mig en snabb blick

"Minns det som igår"

Jag tittade ner på våra händer och log

"Allt gick så fort. Första kyssen. I hissen på hotellet. Alla dessa saker jag upplevt med dig Harry är något jag aldrig vill glömma. Jag menar, i fyra år hade jag koll på vad ni gjorde, lyssnat på din röst dag in och dag ut. Bara drömt mig bort till en värld med dig. Man tror att man vet allt om dig. Men det finns så många saker man inte ser. Och alla dom små saker du gör är jag förälskad i"

Jag drömde mig bort.

Harry log

"Första gången jag mötte dina ögon Nellie, visste jag att du skulle bli viktig för mig. Jag älskar hur dina ögon glittrar när du pratar om något du älskar. Hur omtänksam och hjälpande du är. Första gången jag hade mina armar runt din kropp ville jag aldrig släppa taget. Du var så lugn, du var annorlunda. Och jag ångrar inte en sekund jag varit med dig"

Alla dessa ord och meningar gjorde mig svag.

Isen mellan oss var smält och det kändes som vanligt.

Harry har varit en stor del i mitt liv i fem år, varav ett år har han varit min. På riktigt.

Det var skönt att vara tillbaka.

Kanske våra bråk var bra egentligen. Menar inte att det är bra att bråka. Men dom bråken vi har påminner oss om hur mycket vi älskar varandra.

Man tar varandra lätt för givet. Ju större bråk jag och Harry haft, ju mer inser jag att jag älskar honom.

Harry svängde in på uppfarten till huset.

En efter en kom ut genom ytterdörren och bemötte mig med kramar

"Vart har du varit hela livet?"

Skojade Louis och knuffade till mig på axeln

"Ha-ha"

Jag himlade med ögonen

"Jaja kom så går vi in"

Sa Harry och la sin hand på min rygg och vi gick in.

Väl inne var rummet fyllt med konfetti och en stor banderoll tvärs över rummet med texten "grattis babe"

"Vems födelsedag har jag glömt?"

Frågade jag och kollade förvirrat runt på dom nio killarna

"Din"

Svarade Harry och fnissade lite.

Vänta va? Var det redan min födelsedag?