Night Changes ~ 2

Kapitel 16

Nellie Johansson

"Åh hej Harry. Vad trevligt att få se dig. Jag är Therese, Jakes flickvän"

Therese välkomnade Harry på samma varma sätt som hon välkomnat mig på.

Han log och gav henne en kram

"Tack så mycket för att jag får stanna här"

Jag tittade på varenda liten rörelse han gjorde och kände hur kärleken för honom bubblade inom mig.

Jag var så otroligt kär i Harry och inget i världen kunde få mig att ändra mig.

***
Harry satt med Nora i sin famn och tittade på henne med skinande ögon

"Jag längtar tills jag får höra hennes röst. Se henne springa och skratta på sommarens vackraste dagar. Se henne växa upp till världens finaste ängel och kunna vara stolt över att säga att hon är min dotter"

Jag drömde mig bort

"Kan inte fatta detta. Leonora Magdalena June Johansson, min alldeles egna lilla dotter. Hon är så vacker"

En tår rann ner för Harrys kind och landade på Noras näsa. Hon rynkade på näsan och knep ihop ögonen samtidigt som hennes små händer och fötter sprattlade.

Han skrattade till och torkade hennes näsa torr.

Dom var så himla fina tillsammans och jag visste att Harry skulle bli en bra pappa till Nora.

***

Hela den kvällen var fantastisk.

Vi åt god middag som Jake lagat och vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Harry höll hårt om min hand, som ett tecken på att han inte ville låta mig gå.

Men den bra kvällen avbröts av Noras gråt och skrik. Jag ursäktade mig och slank ut med raska steg till barnkammaren.

Jag lyfte upp henne och vaggade henne lugnande i mina armar medan jag hyschade henne. Hon skrek och grät fortfarande men inte lika högt.

För att inte väcka Amber gick jag ut till mitt sovrum.

Med en suck satte jag mig ner på sängkanten fortfarande vaggade jag på Nora som gråtit så mycket att ansiktet var alldeles vått.

Jag kände hur stressen började krypa inom mig och hjärnspökena vaknade.

Jag kände mig misslyckad som inte kunde få henne att sluta gråta.

Jag började tro på att jag var en dålig mamma som alla sagt.

Hjärnspökena var bland det värsta som fanns.

Dom fick mig att göra dom minsta grejerna till dom största på bara några få sekunder.

Jag hade fortfarande inte lärt mig att hantera dom och dom vann över mig allt för ofta.

Precis innan tårarna höll på att falla kom Harry in genom dörren

"Snälla Harry.. Ta henne jag klarar det inte.."

Harry skakade på huvudet och satte sig ner på kanten bakom mig.

Han la armarna runt mig och Nora och la hakan mot min axel.

Han vaggade med i mina rörelser och efter bara någon minut var Nora tyst och hade halvt somnat.

Harry smög iväg och la Nora på sin plats bredvid Amber medan jag lugnade ner mig.

När Harry kom tillbaka skruvade han ner ljuset på lampan i taket. Han tog av sig T-shirten och la sig bredvid mig i sängen.

Han lutade sig över mig och pressade sina mjuka läppar mot mina.

Våra tungor dansade en vals medan hans hand sökte sin väg ner på sidan av magen.

En kittlande våg sköljde längs ryggraden. Jag njöt varje liten sekund.

Mina små händer la jag på Harrys nacke och mina fingrar lekte med hans lockar.

Ett litet stön lämnade hans läppar.

Jag visste vart hans svaga punkt var och det var alltid roligt att reta honom.

Han suckade och ett litet skratt mötte mina läppar.

Jag gjorde samma sak igen och ett till litet stön lämnade hans mun.

Jag började tokskratta när Harry gav mig en arg blick med glimten i ögat

"Räkna med hämnd"

Hans röst var raspig och hans läppar glänste i månens sken

"Kom igen då, hämnas"

Viskade jag mjukt i hans öra.

Han lutade sig ner mot min nacke och lämnade små kyssar medan han sökte sig med händerna ner till min tröjkant.

Hans fingertoppar nuddade lätt min mage när han drog upp min tröja.

En liten kyss på min svaga punkt bakom örat fick ett stön att lämna min mun.

Jag kunde känna Harrys nöjda leende mot min hud. Han tittade mig rakt i ögonen

"Jag älskar dig Nellie Isabelle Esmeralda Johansson"

Han kysste min panna

"Och jag älskar dig Harry Edward Styles, av hela mitt hjärta"

Vi kröp ner under täcket och Harrys armar la sig som en Sköld runt min kropp.
Jag kunde inte ha det bättre än när Harry var vid min sida. Då kände jag mig hemma.