*Liv*
Ur skuggorna kom en varelse fram, morrandes och hotfullt visade tänderna. Jag kastade mig bakåt, vad var det här för något? Den likande ingenting av dem skogvarelser som mamma brukade berätta om. Med sin gigantiska kropp såg den nästan ut som det mamma kallade en björn, men den långa svansen och ansiktet sa att det här var något helt annat. Med vaggande steg så närmade den sig långsamt. Jag kunde känna hur dess blick såg rakt igenom mig, det var obehagligt och frustrerande. Den stannade framför mig, morrade hotfullt men gjorde ingenting.
- Ta den, du klarar det. Visa vem som är störst!
jag kunde känna hur irriterad flickan var. Men vad kunde jag göra mot den? Varelsen var enorm!
- Låt den inte se ner på dig!
En brännande känsla började långsamt bubbla inom mig, det var obehagligt men ändå så bekant. Sakta höjde jag blicken och tittade in i ögonen på varelsen. Det såg ut som att den var road av att titta på mig, precis som forskarna när dem gjorde deras experiment.
Skulle den här varelsen också leka med mitt liv? Se på medans jag plågades och kämpade för mitt liv, kasta bort mig som ett trasigt klädesplagg när jag dog. Bara vänta för att se hur länge jag kunde överleva. Ska jag verkligen behöva leva på det sättet?
- Kom nu, låt oss ta och visa alla som ser ner på oss vem att dem bråkar med fel person.
Det var som att något lossnade och jag kände mig stark, oslagbar. Vi tittade på varandra en kort stund innan den kastade sig över mig. Jag kunde känna dess klor gå igenom huden, dess tänder över mitt huvud. Men jag var inte rädd längre. Med ett djup andetag så lyfte jag upp min fria hand och tog tag i det första jag kom åt och nöp ihop handen.
YOU ARE READING
Girighetens pris
FantasyI en avlägsen framtid så har demonerna tagit över världsherraväldet som människorna en gång haft. I människornas strävan efter att återta makten på jorden så använder dem sig av vetenskap för att skapa mänskliga demoner som kan strida mot härskarna...
