Kapitel 17

6 0 0
                                    

*Molly*

Golvet var kallt och jag bara väntade på att besten skulle äta upp mig. Tårarna rann nerför mina kinder och jag skämdes över att ha förlorat. Det kändes som en evighet av total tystnad innan jag insåg att något var fel, långsamt öppnade jag ögonen och såg den hemska varelsen ligga framför mig. Det drog en iskall kår över ryggen och hastigt försökte jag åla mig bort ifrån den. När jag väl kommit en bit ifrån varelsen så märkte jag att den var bunden med en massa taggiga rötter och morrade dovt av ilska.

Hela rummet började att snurra och skaka samtidigt.

*Liv*
Hon tog försiktigt tag i en slinga och tittade på den och nästan granskade den.
"- Vad hade du gjort om du var fri?"
Hon mötte min blick med ögon som lyste av hunger.
- j-j-jag s-s-skulle v-v-visa d-d-dem, Svara jag försiktigt.
Hon log svagt men det var inte ett glatt eller roat leende utan ett besviket.
"- Tror du verkligen att du kan lura mig? Tror du inte att jag vet vad du vill? Visa dem? Snälla Liv både du och jag vet att det enda du vill visa dem om du ska visa dem något så är det de helvete som du levt, all den smärta som du utstått. Och vet du vad? Det är precis vad du ska få göra.

Girighetens prisWhere stories live. Discover now