Girighetens pris

Kapitel 23

*Högste forskare*

Medans Blodräven kom emot mig så stannade den plötsligt och svalde flickan som den haft i munnen. Jag vände mig om och sprang tillbaka till rummet. Om det inte var illa nog att det var en blodräv lös i byggnaden så var det faktum att den var aggressiv ett extremt hot mot oss och skulle behöva utplånas utan dröjsmål. Jag fram till telefonen och och började trycka in numret.

*Liv*

Det gjorde ont överallt och det kändes som om kroppen blev sliten i bitar samtidigt som den brann. Skulle det bli så här som jag skulle dö? Jag vill inte dö, iallafall inte här och inte så här. Medans jag försökte komma på ett sätt att överleva så blev jag arg, det fanns inte något sätt för mig att överleva detta. Smärtan och ilskan tog till slut över mig och jag drogs in i ett smärtfritt mörker.

*Molly*

Jag kunde inte röra mig, hela min kropp sa ifrån och jag kunde inte övertala den till något annat heller. Hon var borta och skulle aldrig komma tillbaka. Jag stod bara där och titta på varelsen som ätit upp henne. Istället för att gå vidare som man kunde tänka sig att någon som just dödat någon skulle ha gjort så la den sig ner.

Till en början så låg den bara ner men efter ett tag så skrek den till.