Girighetens pris

Kapitel 28

*Liv*

Kniven skar djupare ner i armen när jag försökte ta mig bort ifrån personen, vad ska jag göra? På det här sättet så kommer jag att vara borta innan jag ens kommit till friheten. Det kan inte sluta här, jag har klarat mig så länge så varför här och varför nu? Tårarna började att rinna nerför mina kinder när jag såg henne, flickan från det svarta utrymmet. Hon log mot mig och gick rakt emot personen som nyss skurit mig, trots hennes leende så var det något mörkt med henne. Jag kände hur min egen kropp drogs med henne, som om hon kontrollerade mig. Personen framför oss backade hastigt bakåt när vi kom närmre, varför visste jag inte men det kändes bra. Flickan hoppade upp i luften och drog med mig för att sedan stoppa in fingrarna i ögonen, jag kände hur mina fingrar trycktes in och slöts om något mjukt som sedan blev varmt och fuktigt.

Personen började att skrika och medans så tittade jag ner på mina händer, där låg två stycken ögon som stirrade rakt på mig. Det pirrade i kroppen och helst ville jag bara ha mer men flickan tog med sig mig och sprang iväg, trots att min kropp sa ifrån av trötthet så slutade jag inte att springa. Vi sprang igenom korridor efter korridor av vita väggar och golv men inget tecken på frihet. Trots att vi bara sprang igenom en massa olika korridorer så slutade inte flickan att le.

Efter att ha sprungit i vad jag tyckte en evighet så hittade vi ett fönster, utan att tveka så hoppade flickan rakt in i fönstret och fortsatte ut. Jag drogs med när hon hoppade och kände hur glasskärvorna skar igenom min hud men trots det så var jag glad, framför mina ögon var det en massa träd. Jag var fri, som jag har längtat. Utan att vänta på flickan som nu bara försvunnit så sprang jag mot skogen, bakom mig hördes en stor smäll.