Girighetens pris

Kapitel 15

Ljudet av Livs skratt ekade mellan väggarna och fick forskarna att ta avstånd, de var rädda även Om de aldrig skulle erkänna det. De var inte rädda för Liv eftersom de varit noggranna när dem spänt fast henne i stolen, det dem var rädd för vår det som fått henne att skratta

*Liv*

Mitt upp i skrattet så började tårarna att rinna. Det var inte rättvist att jag var tvungen att lida. Det kändes som om någon öppnat en vattenkran för tårarna verkade aldrig sluta rinna.
"Måste jag verkligen dö så här? Finns det inget annat sätt? Kan inte någon hjälpa mig härifrån?"

Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte att en forskare hade kommit in i rummet. Innan jag reagerat så stack det till i halsen och forskaren gick ut.

Långsamt så kände jag hur min kropp började domna av och jag fick svårt att både se och andas. I ren panik så försökte jag skaka liv i min kropp, medans så vart allt suddigt för att sedan bli helt svart.

*Molly*

Jag stod bara och väntade på vad som skulle komma fram nu när gallret var öppet, men det kom aldrig något. Det var som om någon ville spela mig ett spratt, och det irriterade mig. Med största försiktighet så vände jag mig om för att gå till andra änden av rummet, precis när jag gått några steg så hördes ett lågt morrande bakom mig.

Vad det än var för något som var bakom mig så lät det hotfullt och jag ville inte vända mig om för att se vad det var, men känslan av att ha ryggen helt vid öppen för varelsen att attackera var större så jag vände mig om. Det var en grotesk varelse som nu stod framför mig, varelsen var ett stort skelett med blod som droppade från benbitarna.

Helt utan förvarning så gick varelsen till attack.