Girighetens pris

Kapitel 25

*Molly*

Jag förstod själv inte varför men av någon anledning så kände jag för att sätta mig ner och bara titta på varelsen. Den såg mer vänlig ut när den låg helt medvetslös än vad den hade gjort när den attackerade mig.

Medans jag tittade på den så upptäckte jag att den långsamt började bli något mindre, jag gnuggade mig runt ögonen för att se om det var mina ögon som spelade mig ett spratt men när jag sen tittade på den igen så hade den inte bara blivit mindre utan den hade även fått päls. Jag var så imponerad av vad som hade hänt att jag inte ens märkte att varelsen började resa på sig.

*Liv*

Trots att mörkret hade slukat upp mig helt och hållet så var jag inte rädd eller orolig över vad som skulle hända nu, det var som om mörkret tagit bort mina känslor och bara lämnat kvar ett tomt skal. Jag visste redan att det var lönlöst att försöka komma ut till ljuset igen, men jag kunde ändå inte låta bli att leta.

En bit längre bort så verkade mörkret vara lite ljusare än allt de andra och jag bestämde mig för att kolla varför. Men hur skulle jag ta mig dit som? Jag tittade på den ljusare punkten och insåg att jag aldrig skulle komma dit.
"- Ska du bara ge upp?"
Rösten klingade klart i mitt huvud, men när jag tittade så det fanns ingen i min närhet som rösten tillhörde. När jag vände tillbaka blicken mot den ljusa punkten så var jag plötsligt framför en dörr, skulle jag öppna den? Med en försiktigt hand så tryckte jag ner dörrhandtaget och öppnade dörren, en stark vind slet tag i mig och drog mig genom dörren.

På andra sidan dörren så fanns det en helt vit korridor, som luktade konstigt. Golvet var kallt och av någon anledning så låg jag på det kalla golvet, snabbt reste jag på mig och började gå för att komma ut.