Girighetens pris

Kapitel 32

*Liv*

Deras blickar var hotfulla vilket gjorde mig nervös. Jag visste inte vad jag skulle göra om dem tänkte attackera mig, jag kunde inte ens gå! Hela min kropp kändes tungt och orörlig. Det verkade som att rävarna förstod exakt och kom långsamt närmare. Just som jag var på väg att ge upp så kände jag mina tassar. Jag kunde inte förstå varför en sådan känsla kunde få mig att bli glad, men jag kände mig ostoppbar. Utan att tänka på vad jag gjorde så hoppade jag rakt mot dem. Rävarna vart överraskad men samlade sig snabbt och valde att hugga efter mig, ena efter min hals och den andra efter min rygg. 
- Lär dem vem som bestämmer!
Mitt i allt så såg jag flickan igen och hon log ett leende som fick blodet att frysa till. Vad ska jag lära dem? Dem var mycket större än mig och jag hade aldrig slagits förr. När den första räven fick tag på min hals gav jag ifrån mig ett tjut.

*Molly*

Varelsen visade sig vara något som påminde om en människa. Hon log vänligt mot mig och räckte fram sin hand. "Mitt barn kom närmre, känn ljuset". Jag tog några tveksamma steg närmare henne. Först nu såg jag att hennes hår såg ut som rötter. Hon lyfte sin hand till min kind och rörde försiktigt på mitt hår."Jag känner ditt lidande men lita på mig, du kommer att bli fri." 

Jag tänkte fråga henne vad hon menade men vinden började blåsa runt löv. När det väl slutat blåsa så var allt borta.