kapitel 7

9 0 0
                                    

Det starka skenet i korridoren bländade Liv och fick henne att stanna till, mannen struntade i att hon stannade och fortsatte bara att gå, vilket gjorde att Liv drogs framåt och nästan ramlade. Hon följde oroligt efter mannen och fick hela tiden se till så att hon inte hamnade för långt efter. Vid en enorm dörr så stannade han och öppnade dörren, inne i rummet satt ett fåtal personer som alla hade ett halsband på sig.

Liv vart placerad framför en äldre man som antagligen hade levt i byn. Mannen som hade lett henne dit band skickligt fast henne i bordet för att sedan lämna henne med den främmande mannen.
- Jan, Sa mannen helt utan förvarning och fick Liv att hoppa till
- Liv, Svarade hon försiktigt.
Jan nickade stillsamt innan han började låta blicken glida genom rummet.
- I detta rum kommer du att få mat de dagar som du lever, maten må vara dålig men den är ingenting i jämförelse med hur dåligt testerna är, Berättade Jan utan att titta Liv i ögonen.
Liv följde Jans blick och såg en flicka som var ungefär i hennes egen ålder, Flickan hade en arm som såg ut som kol för den var svart med massa runda klot.

*Jan*

Idag kom Karl in med en liten jänta, hon verkade ha överlevt kammarn trots att oddsen hade varit emot henne. Nåväl det spelar egentligen ingen roll att hon överlevde kammarn för hon kommer förr eller senare att dö precis som vi alla gjorde, en efter en. Jäntan verkade komma precis ifrån kammarn för hennes gång var ostadig och hennes pupiller var stora.

Girighetens prisWhere stories live. Discover now