Girighetens pris

Kapitel 35

* Molly* 

När mitt fokus återvände såg jag en kropp liggandes på en av labb sängarna, huden skiftade i en lätt grönaktig färg och fick flickan att se väldigt sjuk ut. Jag tyckte mig känna igen det smutsigt bruna håret, och lockarna som Liv var avundsjuk på. Det var min egen kropp som jag tittade på! Försiktigt rörde jag mig runt sängen bara för att kolla så att det verkligen kunde stämma, men ju mer jag kollade desto säkrare blev jag på saken. Det var min kropp, men hur kunde jag röra mig fast jag låg där? Eller var det någon som skämtade med mig? Fast varför skulle någon göra det? 

sakta så började jag känna av vibrationer i marken, de var till en början svaga som blev starkare ju mer tiden gick. Det fanns ingen väg ut eller någonstans att gömma sig. Jag sneglade på min kropp, kan jag ta mig tillbaka in i den på något sätt? Försiktigt nuddade jag vid min egen kropp, ingenting hände. Vad skulle jag ha förväntat mig egentligen? Vibrationerna ökade fortfarande i styrka, när det kändes som att hela rummet skakade till följd av vibrationerna så slutade dem bara.

*Amanda*

Jag väntade inte ens sekund till på att han skulle komma ikapp mig, utan jag öppnade dörren och gick direkt fram till experimentet. Lyckan över att se det resultat som vi så länge jobbat med att få var kortvarig. Istället skyndade jag mig till datorn brevid för att kolla statusen, hjärtslagen verkade vara stabila men svaga. Jag andades lättat ut, det viktigaste var att hjärtat höll för transformationen. Just då kom han ikapp mig. Det var flera minuter sedan jag kommit in i rummet, hur kunde han komma först nu?
- Allt verkar vara i sin ordning, hur länge sedan var det experimentet bekräftades framgångsrikt?
- För några timmar sedan
- Jag vill ha filerna från både detta experiment och den som flydde i kväll. Är det förstått?
Han nickade till svars och verkade vara på väg att säga något när pulsmätaren började tjuta.