If you only knew...

Kapitel 1

Sofies P.O.V:

Jag tar på mig en helt vanlig svart t-shirt och ett par vanliga tajta jeans. Klockan är bara halv åtta så jag har nästan en timme kvar innan skolan börjar och inte förrän om en halv timme ska jag ta bilen och åka. Jag sätter på mig lite maskara och det får räcka för en första dag. Jag går ner för den branta trappan för att komma till köket, det här huset känns verkligen som Weasleyshus(För dem som inte förstår så handlar det om Harry Potter och dem som inte har sett Harry Potter borde dem skämmas). Jag sätter mig vid köksbordet och kollar på mina lillasyster som försöker sätta upp sitt hår till en fin hästsvans men misslyckas såklart.

"Vad skrattar du åt?"

Fräser min lilla syster åt mig och min mamma ger henne en blick, den inte-sån-attityd blicken och det får mina mungipor att åka upp ännu mer.

Jag mumsar in mig en macka som min mamma har gjort åt mig.

"Mår du bra gumman?"

Säger min mamma med en orolig blick, nej jag mår inte bra

"Ja då"

Jag orkade inte prata med mamma så jag går upp till mitt nya rum och tag min väska som inte väger något, vad ska man egentligen ha med sig på en första dag? Jag går ner för trappan och fiskar upp nycklarna ur nyckelkorgen och tar sedan snabbt på mig mina vita Converse innan jag snabbt går ut till bilen. Jag startar motorn och börjar köra då jag tvärstannar för någon kör med sin bilsnabbt framför mig, idioter. Jag tar tre djupa andetag och börjar sen köra igen, gud vad tonåringar är jobbiga!

Okej jag fattar att jag själv är en men jag beter mig faktiskt mycket mognare än dem och jag har faktiskt skippat en klass på grund av det, jag erkänner att många kan ta det som om jag är en nörd men det är jag inte.

Jag parkerar bilen utanför skolan och den är bara åtta, gud vad ska jag göra i en kvart i en skola som jag inte känner någon i. Jag stänger av motorn och andas ut, jag kan ju alltid ta och sitta häri bilen en stund för att skippa gå runt i skolan helt ensam och vilse. Jag blundar och fem minuter senare är jag ute ur bilen med min väska över axeln och nycklarna och mobilen är det ända som finns i den. Jag går in genom den stora ytterdörren och ser massor människor som snackar med varandra och jag hör knappast mina egna tankar på grund av allt prat.

Jag går snabbt till skåp nummer 413 som enligt lappen som jag fick hemska vara mitt skåp. Jag slänger in min väska i skåpet men tar snabbt ut mobilen och börjar leta runt efter mitt hemklassrum, rum nummer 11. Jag går runt i skolan men hittar tyvärr inte rum 11 så jag tar bara och sätter mig ner på en bänk och kollar fram.

En lärare går förbi mig och jag ställer mig upp för att fråga omvägen.

"Ursäkta, var ligger rum nummer 11?"

Kvinnan kollar på mig och granskar mig noga innan hon ler varmt mot mig, jag antar att hon är glad över att jag inte bär en kjol som slutat precis över rumpan som tjejen mittemot mig.

"Du går fram här och svänger sedan till vänster, där är det."

Säger hon och går iväg, jag kollar på min mobil, fan den är redan 08:13 så jag har då två minuter på mig att komma dit. Jag tar snabbt och springer in i klassrummet och hinner komma dit på en minut, ha!

Jag kollar mig runt i klassrummet, längst bak sitter alla sport-fån-killar, längst fram sitter alla nördarna, i andra raden sitter alla normala människor och på tredje raden sitter de "coola " tjejerna. Jag vill sätta mig i andra raden men den är full så jag antar att det blir första raden, nörd raden.

Jag sneglar på min mobil och kollar lite i den för att se om det finns några gamla bilder som jag har missat när jag kollade igår kväll på dem. Men innan jag har hunnit komma tillräckligt högt upp i kamerarullen är redan läraren där och visslar till för att få vår uppmärksamhet.

"Hej alla, jag är Charles Johannes Simonson och jag ska vara er klassföreståndare i år."

Säger han och skriver sitt namn på tavlan framför oss. Han lutar sig lite fram över katedern och kollar in några papper som ligger framför honom.

"Jo, här står det att en ny tjej ska börja här, Sofie Jackson?"

Jag hatar när lärare gör sånt.

Jag räcker lite lätt upp handen och han ler mot mig, ett varmt leende eller ett så varmt som man kan få av en 26 -årig man med ett fint leende.

."Hej Sofie, jo så det här är Sofie!"

Säger han och vänder sig mot klassen medan han pratar.

"Vill du berätta något om dig själv? Enligt pappret här så står det att du har hoppat över första år i gymnasiet, sant?"

Jag nickar och allas blickar bränner mig i ryggen.

Charles, som han har bett oss att kalla honom hälsar ännu en gång och börjar prata om skolåret tills ringklockan ringer ut.

"Då ses vi imorgon här igen, hejdå"

Säger han men ingen svarar honom.

Jag går ut ur klassrummet för att gå till min nästa lektion som är franska med Miss. Clayton. Jag ser på lappen som jag har i handen,klassrum nummer 22, dit ska jag.

Jag börjar gå mot klassrum nummer 22 som jag såg innan idag när jag letade efter klassrum nummer 11. Plötsligt känner jag smärtan i armbågen efter att den tog emot mig, gud vad ont det gjorde. Jag kollar upp för att se vem det var som träffade mig och ser ett parkillar som står och kollar konstigt på mig, Gud vad irriterande det var.

Av mina erfarenheter chansar jag på players, det sexiga leendet, sexigt rufsiga håret och den blicken, den hungriga blicken.

"Mår du bra?"

Säger en av killarna och han sträcker fram handen som jag tar och han hjälper mig upp. Han har brunt hår och blåa ögon,han är attraktiv och just nu kollar han på mig med den hungriga blicken jag snackade om innan.