If you only knew...

Kapitel 13

Max P.O.V:

Vad fan gör han här? Sån jävla bra vän eller hur? Dem förolämpade henne och han stod bara där och kollade på, vilket jävla as!!

"Vad fan vill du?!! " Jag blänger på honom och han ser förvirrad ut " Jag kom för att prata Sofie "

Jag skrattar hånfullt åt honom, tror han verkligen att jag ska låta honom göra det? Han kollar argt på mig medan jag fortsätter att skratta. " Det kan du glömma, jag såg vilken jävla bra vän du var!! "

Jag har börjat skrika och plötsligt tränger han sig förbi mig men jag slår till honom och han faller.

Sofies P.O.V:

Jag hör hur Max skriker åt någon och sen en hög duns, jag får panik.Vem har kommit? Och är det Max eller han som landade på golvet?TÄNK OM DET ÄR MAX?!!!

Jag reser mig snabbt upp och springer ner för trappan men det som händer där förvånar mig. Simon ligger på golvet och Max ligger på honom och slår honom. " MAX!! " Han ignorerar mig och fortsätter att slå honom...

Hmm...Vad kan jag göra? Jag kan försöka komma mellan dem men då skulle jag få en knytnäve mig också, MEN VEM FAN BRYR SIG? Om jag inte kommer i mellan så kommer Max ta livet av Simon.

Jag kommer mellan dem och försöker putta bort då jag får en hårdknytnäve i kinden av Max. Jag kan inte göra annat än att putta ner Max som börjar att förstå att han träffade mig.

"Sof... Förlåt... " Jag ser hur rädd och orolig han är, men jag varit med om värre så jag ler lite lätt åt honom och sätter mig ner bredvid Simon. " Simon? Hör du mig? " Han mumlar och jag springer snabbt in på toan och hämtar första hjälpen lådan. Jag sätter bandage runt hans huvud och rengör sen såren medan han grimaserar när jag rengör dem i ansiktet.

Max har inte ett ända sår eller ens ett blåmärke så jag tar sen och reser mig upp för att hämta is åt Simon. Jag kommer tillbaka och sätter det på Simons huvud. " Sof... Förlåt verkligen... "Han kollar på mig med en orolig min " Det är okej, det var bara ett litet slag " Jag ler till honom medan Simon ligger på golvet med en kudde under huvudet.

"Hur kan du säga så? Det var ett hårt slag och du kommer att bli helt blå... " Jag skrattar till och han kollar på mig med en förvirrad min, så hårt var ju inte slaget. " Jag är inte så klen, har fått värre " Säger jag och ler men hans min visar att han är orolig över det jag sa. Jag får tillbaka tankarna till den natten... Den var hemsk!

Min tillit till människor har minskat på grund av det... Jag har inte haft vänner sen dess, jag avslutade alla vänskaper som jag hade och tänkte inte skaffa nya. Vänskapen svek mig och det gjorde mig förkrossad.

Jag har märkt att Simon har svimmat och sätter mig i Max knä, han kramar om mig och vill nog att jag ska fortsätta berätta men jag kan inte.

Han vinklar mitt huvud mer sitt pekfinger så att jag kollar på honom och sen kysser han mig men jag avbryter kyssen väldigt snabbt och kollar på honom med ledsna ögon. Varje gång jag kysser honom får jag framför mig bilden där han kysser Blondie.

"Skulle du kunna åka och hämta Savanna från skolan? Hon har nog slutat? " Max nickar och tar sina nycklar innan han lämnar huset, Okej! Nu har jag inte mycket tid kvar...

Jag kan inte stanna här, jag måste bort för att tänka... Jag tar upp min mobil och ringer Shawn.

"Hej! Sof! Jag vet inte vad jag ska säga! Kan du någonsin förlåta mig?!! " Han är riktigt ledsen och det hör jag på hans röst.

"Du behöver inte säga något, det var inte ditt fel... Men skulle du kunna hämta mig vid den gamla spikaffären? " jag hoppas att han ska säga ja.

"Visst men var ska du? "

"Det spelar ingen roll just nu, där om 10? "

"Okej, ses! "

Jag lägger på och springer snabbt upp till mitt rum för att ta det mest nödvändigaste som jag behöver. Laddare, lite smink, lite kläder, hörlurar och såklart mobilen. Jag skriver en snabb lapp till Max.

" Hej Max, oroa dig inte jag måste få lite tid för mig och fundera på lite saker... Om min mamma undrar är jag hos Jackie okej?

Älskar
Sofie "

Jag lade den på Simon och tog mina nycklar innan jag rusade mot bilen och åkte iväg till den gamla spikaffären. När jag kom fram så var redan Shawn där, jag gick ur min bil och hoppade in i hans. "Men du har ju bil? Var ska vi förresten? "

"Ja men jag vill inte att dem ska spåra mig för att de kan dem göra med den bilen och kör bara öster, så långt du kan! " Han kollar på mig med en orolig blick och startar sen bilen och vi kör iväg.

Max P.O.V:

Jag sitter med Savanna i bilen och när vi är framme vid huset märker jag att Sofies bil inte är där, va? Vi går in i huset och på golvet ligger Simon med någon lapp på magen så jag tar upp den och läser den.

Va?Vadå tid för att tänka? Vem är Jackie? Tusen olika tankar flyger runt i mitt huvud innan jag fattar att hon har rymt och vill inte att jag ska leta efter henne...

Varför gjorde hon det? Mina tankar avbryts av Savannas prat " Var är Sofie? Varför gråter du? " Inte förrän nu märker jag att små salta tårar har börjat rinna från mina ögon. Jag kollar på henne och torkar snabbt bort dem och lyfter upp henne. " Det är glädje tårar, du vet, Sofie ska göra en överraskning åt oss så hon åkte till Jackie och kommer tillbaka om några dagar "

Jag ser att jag har övertygat henne för hon ler stort mot mig, jag lägger ner henne för att kolla till Simon som nu har börjat vakna.

"Vart är Sofie? " Säger han och kollar sig runt " Det är en bra fråga " Han kollar på mig och drar till sig lappen och läser högt, han betonar lite extra på " älskar " och jag skrattar till. Men sen inser jag att hon kan vara hur långt borta som helst.