If you only knew...

Kapitel 8

Simons P.O.V:

Jag kollar mig omkring och märker att Sofie inte har kommit till lektionen än och vi börjar om två minuter. Jag kollar mig runt och är fortfarande förbannad på Oscar, Chris och James men jag sitter med Oscar och Chris ändå.

Läraren har kommit och ropar upp alla men Sofie och Josh saknas, Josh har varit min granne sen vi var fem så jag känner honom och han brukar inte komma i tid till musiken. Plötsligt slåss dörren upp och ser Josh rusa in och Sofie efter honom.

Dem står och sätter sig sen en bit från oss och skrattar och lärarens kommentar, Gud vad hon är vacker när hon skrattar. Hennes svullna öga och näsa syns inte och jag antar att hon satte på väldigt mycket smink för att dölja det.

Jag kollar mot dem igen och ser att Oscar och Chris blänger på Sofie och hon gör likadant. Josh vänder sig plötsligt om och kollar på Oscar och Chris och hans ögon börjar brinna röda, han böjer sig snabbt fram till Sofie och viskar något till henne och dem viskar lite och jag ser Sofies oroliga blick medan Josh blir ännu mer rasande.

Klockan ringer och vi går ut ur klassrummet och så plötsligt drar Josh till Oscar och trycker upp honom hårt mot väggen medan jag och Chris bara står och kollar på. " Kul att slå tjejer? Huh? Som tur så vet just denna tjejen hur man försvarar sig " han trycker upp Oscar ännu hårdare.

"Josh! Sluta! " Sofie står bakom honom och skriker men han lyssnar inte och plötsligt slår hon till honom på ryggen. Josh släpper Oscar och Sofie följer efter Josh som går snabbt därifrån,jag hör hur dem skriker mot varandra och det sista jag hör är "Klockan sju ute på ringen "

Plötsligt hör jag hur Sofie har kommit tillbaka till oss och kollar på Oscar som står och blänger på henne, hon ser så kall ut. Hon går framtill mig och tror att hon ska säga något till mig men det gör hon inte, utan hon böjer sig fram, tar upp papper som hon måste ha tappat när hon slog till Josh.

Hon ställer sig snabbt upp och kollar på mig, inte kallt men uttryckslöst som om kyssarna inte betydde något för henne men jag vet att dem betydde! Dem måste! Vänta, varför är det så viktigt för mig...? Jag har kysst hundratals tjejer så varför ska jag bry mig? Men... Det gör jag... NEJ! DET GÖR JAG INTE ALLS!!

Sofies P.O.V:

Klockan är redan halv sju och jag är på väg mot gymmet där jag ska byta och sen möta Josh vid ringen, jag har lust att spöa skiten ur honom efter det han gjorde i skolan. På grund av honom såg jag ut som en svag liten tjej, jag vill visa dem själv att jag inte är någon som man ska mucka med!!

När jag är framme vid gymmet går jag direkt in i omklädningsrummet för att byta om till mina boxningskläder, jag går sen snabbt ut till gymmet för att se om Josh redan har kommit men det har han inte. Jag bestämmer mig för att ta och värma upp så jag går fram till en av boxningssäckarna och tar ett par boxhandskar på mig innan jag börjar våldsamt slå mot säcken.

Jag känner blickar på min rygg och antar att det är killar som aldrig har sätt en tjej slå så våldsamt och hårt mot en säck eller överhuvudtaget någonting. Jag slutar att slå för att se om Josh har kommit än och det har hann, inte fören nu märkte jag att dem flesta killarna har ställt sig runt mig och kollar på mig med stora ögon och bland dem står Josh.

" Jag trodde att vi skulle mötas för att ta en omgång i ringen? " han flinar åt mg och börjar gå mot ringen och jag går efter honom och såklart så följer dem killarna som glodde på mig innan också efter oss. Vi hoppar både in i ringen och bestämmer reglerna som blir att om någon säger sluta så ska den andra sluta. Jag är ju ärligt talat lite rädd men jag ska visa honom, mig själv och alla andra i rummet att bara för att jag är en tjej så betyder det inte att jag är svag!!

Vi börjar slåss och jag får till det första slaget mot hans kind och han backar omedvetet bort från mig men jag går fram till honom och ger honom en på andra kinden också, jag antar att han inte var beredd på det första och då jag körde med mitt andra så var han fortfarande fast efter det första slaget. Men lika snabbt som jag slog till honom har jag fått en box i magen och böjer mig lite lätt fram men återfår snabbt balansen och kollar på honom igen.

20 Minuter senare

Jag riktar ett slag mot hans mage och sen mot käken och han faller nertill golvet och säger dem orden som jag har längtat efter " sluta" och jag gör som han säger medan jag hjälper honom upp. Han blänger på mig helt förvånad och jag förstår varför, det är väl ändå självklart? Alla står fortfarande runt oss och börjar skratta åt Josh och då orkar jag inte med dem mer " Om ni nu skrattar åt Josh så kan väl en av er komma hit och slåss med mig?" Jag ställer frågan till alla och det blir tyst tills en biffig kille säger " okej ". Jag kollar förvånat på honom och granskar honom medan jag räknar ut mina chanser att vinna med honom och dem är 50/50.

Han går upp på ringen och jag hjälper Josh ner eftersom att han fortfarande är lite stum efter slaget i magen och sen vänder jag mig mot killen som står framför mig. Jag vet inte vad som är felpå mig men det känns så skönt att känna adrenalinet rusa genomkroppen när vi ska börja slåss och det känns så fritt!! Okej...detta låter som om jag är en sadist men det är jag inte utan jag har ett motto " Var inte arg ledsen när du får ett slag, var glad och tvinga dig själv att visa dig själv att du inte ska ge upp, du ska slåss till slutet " Okej, det kanske inte världens bästa motto men det får väl duga.

Vi har samma regler som jag Josh hade så vi börjar direkt och efter dem fem första slagen ligger jag lite lätt ner, alla fem tillhörde honom och jag tänker på mitt motto igen GE INTE UPP!! Så jag resermig snabbt upp och adrenalinet rusar genom mina ådror och efter femminuter är han nere och kommer inte upp. Jag sneglar på alla runtomkring mig som står med hakorna nere i golvet inklusive Josh och går sen snabbt därifrån och ut till tjejernas omklädningsrum.

*PLING * Jag kollar på mobilen som ligger bredvid mig för att kolla sms:et " Är det någon inne eller kan jag komma in? / Josh "Jag är rasande men det är ju inte hans fel " Kom ". Jagreser mig upp och väntar på honom och två minuter senare så harhan kommit och kollar på mig med en orolig blick. " Är duokej? " Jag hatar den frågan, den har så många svar men knappast något är riktigt sant.

Jag svarar inte och han kommer fram till mig och en tår rinner ner för min kind, GUD DIN IDIOT VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED!! Jag torkarsnabbt bort tåren men han har redan märkt den och jag känner någotfrån honom som jag inte kände innan, alkohol. Hur fan kunde handricka det? På fem minuter då jag inte var där? Gud vilket underbart liv jag har!!

Plötsligt drar han in mig till sig och börjar kyssa mig och jag puttar så snabbt som möjligt bort honom och kollar med skräckslagna ögon på honom " Ta det lugnt... Jag ska inte göra dig illa... "Han kommer närmare och jag vet vad han kommer att försöka göra och ännu en tår rinner ner för min kind.