If you only knew...

Kapitel 18

Sofies P.O.V:

Jag går därifrån, vad ska jag annars göra? Jag hoppas på att ingen av dem ska följa efter men såklart så ligger inte turen på min sida. Jag går fram till stället för boxningshandskarna och hänger upp mina. Jag hör att någon följer efter mig men orkar inte vända mig om så jag väntar tills personen säger något " När blev ni tillsammans igen? " Mike...

Man hör på hans röst att han är förbannad, fast i för sig skulle inte vilken bror som helst bli det? Din bästa vän blir tillsammans med din syster, tar hennes oskuld, är otrogen, sårar henne och sen blir dem tillsammans igen? Det är ungefär historien om mig och Max, förutom det sista för vi är INTE tillsammans. " Vi vet både två vilken jävla player han är! " Mike skriker nästan och det får mig att vilja skratta, han tror verkligen på det!

"Jag och Max är INTE tillsammans! Jag viskade till honom om han kunde låtsas för att Luke stötte på mig! " Hans min är värdguld, han ser först förvirrad ut men fattar sen och jag ser hur hela han slappnar av. " Så det är inget mellan er? " Jag skakar på huvudet och ler mot min överbeskyddande bror, gud vad jag älskar honom! Jag hör en hög duns och det gör nog Mike med för han vänder sig om samtidigt som jag för att se vad som händer och gissa vad? (inte särskilt svårt att gissa).

Max och Luke slåss, fan! Det står massor människor runt och peppar dem, dem flesta peppar Luke men det finns några som peppar Max, det dem säger är: Max! Banka skiten ur skitstöveln!! Både jag och Mike börjar springa dit, Mike försöker ställa sig mellan dem men det går inte så bra då Max puttar bort honom " Detta är min fight! " Jag vet att det ännu en gång måste vara jag som stoppar dem så det är precis det jag gör, jag ställer mig mellan dem och försöker undvika slagen från dem medan jag försöker putta bort dem från varandra. Någon tar plötsligt tag om mina händer och särar på armarna och håller kvar mig. Jag kollar upp på Luke som är rasande, han vill nog inte bli avbruten i en fight "Ur vägen hora! "

Det känns som om någon har satt en kniv i mig, sist jag blev kallad hora var den kvällen... Jag får nog och gör ett av dem äldsta tricken, eftersom att han håller i mina armar med sina kan han inte blockera sin " juveler " så jag tar och prickar med mitt knä mellan hans ben, hårdare än jag brukar men det förtjänade han! Han släpper mig och sätter sina händer emellan sina ben, han faller inte utan står kvar böjd medan han andas tungt. Jag ställer mig väldigt nära honom så att det bara är han som hör "Nästa gång jag ser dig, om du vågar ens säga något till mig kommer det att sluta illa fattar du? Eller måste jag upprepa det för din ärt hjärna inte fattar? "

Jag ställer mig upp när han inte svarar och går fram till Max "Vad fan håller du på med?!! " Jag viskar så att ingen annan ska göra, fast alla ändå bara står och glor " har ni inget bättre för er?!!!! ". Alla vänder sig om och börjar gå mot det stället där dem var innan " vad fan ?! Han stöter ju på min tjej!! " jag och Max viskar fortfarande fast det bara är jag, Max, Mike och Luke som lyssnar. " Max!! Jag är inte din tjej! " Jag kollar på honom surt medan han bara ser sårad ut,det var inte det jag ville göra men han måste förstå att vi inte är tillsammans.

"Max... Förlåt, men... Vi är inte tillsammans och kommer inte att bli det... Du betyder fortfarande mycket för mig men mer som en...bror? " Hans blick stannar till när jag säger att vi aldrig kommer att bli tillsammans men det är ju sant, jag älskar honom fortfarande, det gör jag. Jag kan bara inte förlåta honom, det är jag inte kapabel till... i alla fall inte än... Kanske i framtiden men inte nu...

"Mike, kan du gå till omklädningsrummet så länge? Max och jag behöver prata... " Mike nickar och går medan jag och Max går lite åt sidan för att få stå lite själva. " Sof... jag menade det jag sade innan i skogen... Jag älskar dig så mycket! "Jag vill bara skrika till honom att jag också älskar honom men det skulle ha varit ett misstag och det vet jag så ja säger inte det. "Max... de... " Jag blir avbruten av ett par läppar, de läpparna som jag har kysst så många gånger innan. Dem läpparna som har fått mig att glömma allt annat, dem läpparna som tillhör min Max.Vänta... Sa jag just att Max var min? Som jag sa, dem läpparna gör mig galna!