If you only knew...

Kapitel 20

Sofies P.O.V:

"Ska vi vara tillsammans på skolan också? " Ska vi det? Jag vill ju inte att människor ska tro att det är något mellan oss så jag antar att svaret är nej. " Nej, bara nära Max, min bror,min syster och överhuvudtaget hemma hos mig, okey? ". Han nickar och jag börjar läsa min bok som om ingenting hade hänt, men det hade det, han sa ja! När klockan ringer ut tar jag direkt fram min mobil och ringer Josie " Hey, gissa vad? " jag väntar på svaret som tar lite tid. " Han sa ja? " Hon låter trött och nu kommer jag på att hon inte går i skolan längre, hon jobbar inte heller så jag antar att jag väckte henne " JA!Och... förlåt för att jag väckte dig... " Hon skrattar till och gäspar samtidigt " Vad bra men jag ringer dig sen okey? Och det gör inget ifall du låter mig fortsätta att sova? Hej "Hon lägger på innan jag har hunnit svara.

Dagen går snabbt fram och jag sms:ar Simon på sista lektionen som är matte, där har jag tur för att jag skippar hela Oscars gäng. "Hänger du med hem med mig idag? " Jag lägger ner mobilen i fickan och fortsätter räkna då min mobil vibrerar till "Visst, ska du ta din bil eller ska vi åka i min? " Jag tänker efter, jag vill ju ha hem min bil men vill ändå att Max ska se att Simon skjutsar mig hem, komplicerat... Jag antar att jag kan ta hembilen någon annan dag " Vi kan åka i din för att Max ska se det då. Kan köra hem min imorgon " Jag skriver klart sms:et och någon minut senare ringer klockan som betyder att vi har slutat.Jag går till mitt skåp och inser att jag aldrig var hos rektorn men mitt skåp är i alla fall rent och kritvitt. Jag sätter in böckerna och tar ut min väska innan jag vänder mig om för att leta efter Simon men till min förvåning står han redan bakom mig. " Ärdamen redo? " Jag nickar medan jag ler, varför? För att ingen förutom Max har varit charmig på ett så roligt sätt mot mig. Vigår ut till hans bil och börjar köra mot mitt hus, när vi nästan är framme säger han " redo? " jag nickar och han kör upp på vår uppfart.

Vi går in i huset hand i hand och han berättar skämt som jag skrattar åt, han är faktiskt rolig. Vi klär av oss skorna och går in till köket där Savanna står och försöker få ner ett glas från hyllan " Låt mig hjälpa dig " Han lyfter upp Savanna som skrattar till och tar sedan ett glas innan han sätter ner henne på golvet igen. " Tack, är du Sofies pojkvän? " Jag skrattar till av hennes fråga, min syster är direkt rakt på sak. Simon nickar och ger mig en kyss på läpparna, " jag är den lyckligaste som finns " jag ler mot honom. Den kyssen kändes inte så fejk som jag trodde att den skulle. Han sätter sin arm runt min midja och drar mig närmare sig " Blää, kan ni sluta! Jag kräks snart " Savanna låtsas kräks och häller snabbt upp juice till sig innan hon försvinner in till sitt rum. Jag tar fram två glas till oss och ska precis hälla upp juicen då jag känner två händer på mina höfter " Max är på väg hit, bara så att du vet. Inte för att jag inte skulle gjort detta om han inte varpå väg men tänkte bara berätta. Förresten, dina kläder idag är så sexiga. ". Jag fnittrar till inte bara för att Max är på väg utan också för att han sa det med en sån het röst, men det är en bra ursäkt till att fnittra så jag låtsas som om det bara handlar om Max.

Jag börjar hälla upp saft till oss då jag blir avbruten av att någon bakom oss harklar sig, jag vänder mig och där står Max och blänger på Simon. " Vad gör HAN här? " Han släpper inte blicken från Simon fast jag vet att han pratar med mig. " Jag är hemma hos min flickvän, hurså? " Svarar Simon och dem blänger på varandra innan Max kollar på mig och jag vänder bort blicken,precis! Du ska verka skyldig Sofie, bra jobbat! " Flickvän? "Jag hör hur han låter sårad men på hans min ser man inte det. "Vem har en flickvän? " Nu kommer Mike ner, detta kommer sluta underbart, det bara vet jag!

"Simon " Max kollar på Mike som istället kollar på hur Simon håller om mig bakifrån. " Sofie, kan jag få prata med dig lite? " Jag ska precis nicka då jag inser att ifall jag lämnar dem två själva kommer det att sluta med ett slagsmål " Visst men kan dem två vara i två olika rum? Sist dem var ensamma slutade det med att en av dem blev medvetslös av alla slag " Säger jag och blänger på Max " Max kan du gå och se vad Savanna gör? "Max nickar och går till Savannas rum medan jag och Mike går in i vardagsrummet " Är du tillsammans med honom? Efter det som hände igår? "

"Allt var ett stort missförstånd... Kan du bara inte glömma det och lära känna honom istället? " Mike ger mig ett leende innan han går in i köket där Simon står och dricker juice. " Hey, jag tror att vi fick en dålig start, Mike, Sofies bror " Simon nickar och tar hans hand " Simon " Jag ler men vet inte varför, detta är ju ändå bara på låtsas. Max ropar på Mike och han lämnar mig själv med Simon i köket.

Mikes P.O.V:

Jag går in i Savannas rum för att se vad Max ville, Savanna är inte där men Max står rasande i hennes rum. Jag ser ilskan i honom " Kan du inte vara lycklig för hennes skull? Det var du som var otrogen inte hon! " Max blir ännu argare och det ser jag för hans händer skakar av ilska " DU, JAG HAR TRÄFFAT HONOM FLER GÅNGER ÄN DU OCH HAN ÄR EN PLAYER!! " Jag blir arg, inte bara för att Simon är en player (enligt Max) utan också för att Max inte vet att han själv också är en. " Vad fan är inte du då?! "Han vänder bort blicken och kollar mot väggen en stund innan han svarar " jag älskar henne faktiskt! " Är han seriös? Om han skulle älskat min syster skulle han inte ha hånglat upp den där blonda bimbon på festen! " Om du hade älskat henne skulle du inte hångla med en annan tjej! " Nu skriker jag, han ska inte komma här med att han älskar henne och vill förstöra henne när hon har träffat någon. Simon verkar faktiskt vara okej, Savanna gillar honom och såklart Sofie så jag ska ge honom en chans. "Jag ska se vad dem håller på med och ta ett snack med Simon, Max...Förstör inte detta för henne " Jag går ut till köket och jag ser Sofie som ligger på golvet och skrattar medan Simon lutar sig lite lätt mot henne medan han kittlar henne. Plötsligt böjer han sig fram och kysser henne men hon skrattar till och besvarar den inte, dem har inte märkt mig än men jag ser en glad Sofie, det gör mig glad.