If you only knew...

Kapitel 11

Sofies P.O.V:

Jag har saknat Max så mycket, inte som kille men som en bästa vän!!Jag känner på mig redan att dem inte gillar varandra, eller rättare sagt så vet jag det! Jag går in i köket och tar fram köttfärs och börjar tillaga spaghetti eftersom att det är Max favorit mat.

"Så det är inget mellan är nu? " Jag vänder mig om och inser att Simon står bredvid mig med en osäker min, det får honom att seså oskyldig och söt... HAN ÄR INTE SÖT!! ELLER OSKYLDIG!! "Nope " Säger jag och försöker le mot honom men lyckas inte så bra så jag frågar honom bara om han kan ta fram pastan och börja koka den. Han nickar och vi börjar laga mat och det blir faktiskt kul eftersom att han sätter in det på fel värma och det tar dubbelt så lång tid för den att koka men det gör inget för vi bara sitter på golvet och skrattar åt allt möjligt.

Jag reser mig upp och ska ta och kolla till pastan då jag snubblar faller ner på Simon. Våra ansikten är några centimeter ifrån varandra och vi andas både tungt, han ska precis böja sig fram och kyssa mig då jag hör hur någon går ner för trappan, säkert Max. Jag reser mig snabbt upp och mumlar förlåt och han reser sig också upp då Max kommer in i köket och kollar misstänksamt på Simon.

Han går fram till mig och ger mig en kram medan han viskar i mitt öra "Jag har saknat dig... " Jag kollar på honom men svarar inte utan går efter ett par sekunder fram till spisen och ser att pastan har kokat klart. Jag fixar maten och efter fem minuter sitter vi alla fyra och äter spaghetti. " Sof, du är bara bäst! Du vet att jag älskar din spaghetti! "

Simons P.O.V:

Hon ler mot honom ett varmt leende medan han försöker flörta med henne, men som tur så avvisar hon honom med blicken.

"Du borde faktiskt lära dig att koka pasta, det kan väl inte vara så svårt? "

Sofie skrattar och det gör mig varm inombords... Vänta va?? Nej det var säkert spaghettin som var så varm eller hur?

Jag nickar och börjar med skratta och får en mördar blick från Max men jag bryr mig inte utan fortsätter äta. Efter maten är klockan redan halv tio så vi säger hejdå och jag går, jag vill inte lämna henne själv med honom men vad ska jag annars göra?

Sofies P.O.V:

Simon har gått och jag börjar diska då jag känner två armar som håller om mina höfter bakifrån och någon som sätter små kyssar på min nacke, jag puttar snabbt bort honom och han får ett slag på högra kinden. Han blir förvånad och jag vet inte vad jag ska säga, "förlåt! Jag blev rädd... " Han kollar på mig och ler medan han ställer sig några centimeter från mig och granskar mig nerifrån upp och när han kommer upp till mitt ansikte börjar han kisa och spärrar sen upp ögonen.

"VEM!?? Var det han jäveln som var här?!! JAG SKA FAN DÖDA HONOM!!" Jag stoppar honom och skakar på huvudet " Det var inte Simon... " Jag kollar åt sidan för att inte gråta. Jag vet att jag måste möta hans blick, han känner mig för väl...

Jag kollar in i hans ögon och han är arg det ser man på honom, "Vem?! " Säger han lite lugnare och jag skakar bara på huvudet mot honom. " Ingen... Han kom ut värre än jag... Han ligger nog på sjukhus nu... " Max spärrar upp ögonen, ja just det...Han vet inte att jag boxas..." Du förstår... Jag har börjat boxa... eller jag började förra året... " Han kollar på mig med en ännu mer förvånad min, jag orkar inte prata med honom om det så jag säger hejdå, ger honom en kram och går och lägger mig.

Jag vaknar av att jag känner något mjukt mot mina läppar, jag spärrar snabbt upp ögonen och skräms av Max som kysser mig lätt på läpparna.

"VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?!! " Jag hoppar upp ur sängen och kollar argt på honom. " Vadå? Tyckte du inte om det? "Han ger mig en flörtig blick och jag kommer på att han är en player, det var en av orsakerna till varför vi gjorde slut.

"NEJ! Men det gör säkert Blondie! " Jag går ut ur mitt rum och hör att Max följer efter, GUD kan han inte låta mig va?!!! "Sof!! Hur många gånger måste jag säga förlåt?!!! "

Jag vänder mig om och möter hans blick, jag är helt rasande! "Inga så länge du fattar att det aldrig kommer bli nått " vi "!! " Jag går fram till honom och kollar honom i ögonen innan jag ger honom en kram " Du har alltid varit som en bror för mig, kan vi inte bevara det? "

Han kollar på mig och nickar sen innan han börjar kittla mig "syskon " säger han och jag faller i golvet. Jag skrattar och får plötsligt svårt att andas så han slutar och ler sitt charmiga leende mot mig, det är så sexigt... Vänta va?!! SOFIE SLUTA FANTISERA OM PLAYERS OCH EX!!!

"Hur mycket är klockan? " Han tar upp sin mobil och sneglar sen på den " halv sju " Jag reser mig upp och går in i badrummet för att duscha och gör mig sen i ordning innan jag går ner för att äta frukost.

Jag gör ner för trappan och känner lukten av... Kebab? Jag går intill köket och där står Max och tar ut en kebab pizza från en kartong som det står PizzaHut på.

"Är du seriös? Pizza till frukost? " Han kollar på mig och jag skrattar till " Du lagade ju inget så jag fick panik eftersom att min mat alltid är ätbar " Jag kollar på honom och gör en smörgås åt mig själv. Vi äter under tystnad så jag kommer på det, SAVANNA!! " Fan! Var är Savanna? "

Jag kollar på Max och han ler mot mig sitt " badboy " leende." Hon är redan i skolan på morgonfritids, tänkte ha lite ensamtid men du förstörde ju mina planer! " Säger han och låtsas gråter för att han trodde nog att jag skulle falla för honom direkt men... NEJ!

Jag skrattar åt hans min och går sedan upp till mitt rum för att ta min väska. Jag tar allt jag behöver till skolan och går sen nerför att ta mina nycklar och köra till skolan då Max stannar mig "Låt mig skjutsa dig i min nya bil, SNÄLLA! "

"Okej då " Han tar på sig skorna och vi går ut ur huset, synen gör mig knäsvag. Utanför vårt hus står en supersnygg bil!