If you only knew...

Kapitel 25

Sofies P.O.V:

"Vad gör du här? " Jag kollar på Shawn som kollar irriterat på Max. " Jag tänkte se hur du mår efter att jag skjutsade hem dig, hur var det förresten? " Jag ler mot Shawn medan han pratar, både för att han räddade mig och för att jag är glad över att träffa honom.

Max är inte lika glad som jag...
" Var fan är din bror? "Han håller i Shawns krage och drar upp honom på så vis upp lite. Shawn verkar lite förvirrad först men fattar sen. " så du har berättat för honom? " Jag nickar medan Max kollar argt på Shawn och jag är seriöst rädd att han ska slå till honom.

"Max! " Jag vänder mig om och där ser jag Mike och Simon som är på väg mot oss. Jag väntar några sekunder innan dem är framme hos oss och Simon lägger sin arm runt min midja. Mike drar bort Max om verkar för koncentrerad med att mörda Shawn med blicken för att märka det. Jag går ur Simons grepp och kramar om Shawn för länge, jag hör hur Simon harklar sig bakom oss och jag ger honom ett leende. " Shawn, det här är min pojkvän Simon, Simon,detta är en nära vän till mig Shawn " Dem skakar hand medan jag blänger på Max hatande, jag känner mig faktiskt förolämpad över att han inte slutade när jag sade till. Om han någonsin vill att vi ska vara tillsammans så måste han respektera mina ord och inte min kropp!

"Sof... Jag har en liten fråga... " Jag kollar på honom med en förvirrad min, vad är så jobbigt att fråga om så att han är generad?
" Jag... Jag undrade om jag kunde stanna här övernatten? Mitt flyg går imorgon och då sparar jag någon timmes sömn?"

Jag kan inte hejda skrattet som bara flyger ut ur min mun. " Det är klart du kan! Eller hur Mike? " Jag kollar på honom med ett leende på läpparna.

Simons P.O.V:

Hon kramar den killen alldeles för länge! Jag harklar mig för att dem ska märka att jag fortfarande står här. Hon presenterar honom som en " nära vän " vid namnet Shawn och mig som sin pojkvän men det känns ändå som om han vill henne något. Plötsligt frågar han om han kan stanna här inatt och nu är jag hundra procent säker på att han vill henne något!

"Det är klart du kan, eller hur Mike? " Hon kollar på Mike med ett glatt leende och han nickar åt henne. " Kom nu! " Hon tar tag i Shawn hand och drar med honom in till huset medan temperaturen i mig stiger i en snabb fart. Jag blänger efter dem medan Max sätter en hand på min axel. " Bara så att du vet, dem var på väg att bli tillsammans innan " Jag slår snabbt bort hans hand och stormar in i huset där jag ser Shawn och Sofie ligga i soffan medan han kittlar henne.

Jag kan inte hejda det, jag rusar fram till dem och slänger bort Shawn från henne medan jag drar upp henne på fötter. " Vi behöver prata " Hon suckar och följer efter mig in till köket medan vi lämnar Shawn på golvet i vardagsrummet. " Vad fan håller du på med " Hon puttar till mitt bröst och jag känner ilskan bara stiga högre. " Vad fan JAG håller på med? Det är ju du som ligger i soffan med ett av dina ex!! "

Hon ger mig plötsligt en hård örfil och jag stirrar förvirrat på henne! " Ja, du! Shawn är inte mitt ex din idiot! "

"Det var inte vad Max sa! " Jag har börjat skrika och känner mig frustrerad över att någon av den ljuger för mig. " Han ljuger fattar du väl! Varför litar du inte på mig? Varför bryr du dig ens?!! Vi är ju inte ens tillsammans på riktigt! " När hon uttalar de sista orden känns det som om någon sätter en kniv i mig och vrider om den. Hon märker det nog för att hon öppnar munnen för att säga något men stänger den sen med ledsna ögon.

"Visst, gör bara som du vill " Jag går utan att kolla bak med ett sårat uttryck försvinner jag.

Sofies P.O.V:

Han går, utan att kolla bak på mig, bara går. Jag känner något rinna ner för mina kinder och märker snabbt att det är genomskinligt och salt, tårar. Jag slår hårt handen mot väggen och känner sen smärtan sprida sig i den " FAN! " Jag skriker det högt och känner hur fler och fler tårar rinner ner.

"Gud, vad hände?! " Jag känner hur Max kollar på min blåa knoge och sen kollar upp mot mitt ansikte. " Dra åt helvetet!Du är väl glad nu?!! Jag hatar dig! " Jag reser mig snabbt upp och går in i Shawn medan jag är på väg mot trappan.

"Sof, vad har hänt? " Jag gråter mot hans bröst medan han håller om mig hårt, det känns tryggt. Jag släpper Shawn och vänder mig mot Max som kollar på mig med ett ansiktsuttryck som jag inte kan läsa. " Är du glad nu? När vi har gjort slut? Det är väl det du har hoppats på? " Jag går fram till honom och ger honom ett knä i skrevet innan jag vänder mig om och smäller sovrums dörren efter mig.

Jag ligger i min säng och tänker på hur Simon reagerade, han bryr sig.Jag vill inte erkänna det för jag vet att jag troligen kommer att bli sårad i slutet men jag har nog börjat falla lite för Simon,Fan ta dig Simon! Hans röst, läppar, ögon, kropp, hår och personlighet!

Jag hör skrik från köket men har ingen lust att lyssna, sårad som jag känner mig nu vill jag aldrig mer känna mig. Jag ser handtaget åka upp och ner men jag tänker inte öppna, jag vill inte. " Sof, snälla öppna! " Mikes röst kommer fram till mina öron men jag vägrar att släppa in hans ord eller honom överhuvudtaget.

"Kom igen Sof, mamma kommer strax " Han har rätt, jag ska låtsas som om inget när hon är här, jag ska vara stark för henne! Jag öppnar dörren och framför mig står Shawn och ger mig ett litet leende innan han öppnar sin famn som jag går in i. Jag känner tårarna bränna under ögonlocken igen men det känns fel så jag låter dem stanna där de är.

"Kom ner " Jag följer efter Shawn ner till köket och där står en rasande Mike, han får syn på mig och går fram till mig medan han drar in mig i en kram. " Ta det lugnt Mike, det är bara lite tjejdrama " Han kollar konstigt på mig medan jag skrattar och börjar sen han också. Jag får syn på Max som står bakom Mike och det syns att han och antagligen Mike har slagits.

"Jag ska går fixa mig innan mamma kommer " Jag går upp för trappan men stannar där för att lyssna om de kommer prata om mig. "Max, kan du inte låta henne va? Vad fan sade du till Simon? "

"Jag sade bara det som är sant, att Sof och Shawn hade något på gång innan " Jag himlar med ögonen, Shawn ville bli något mer än vänner men det ville inte jag så man kan inte säga att vi hade något " på gång ".

"Det är fan inte sant! Bara för att du inte kan se henne med någon annan betyder inte att jag inte kan! Jag ville bli något mer men inte hon och jag har accepterat det jämfört med dig! Har du berättat för Mike vad du höll på med innan jag kom och räddade henne? " Jag hör Mike dra efter andan och kan gissa på att han nu står framför Max och stoppar sig själv från att mörda honom.

Jag går in till badrummet och börjar fixa mig, sminka mig och sätta på ett fejk leende som min mamma kommer att gå på. Jag hörytterdörren öppnas och går sen med mitt fejka leende ner till min mamma som kollar förvirrat på Shawn. Hon vet att han var en nära kompis till mig men sen bröt vi kontakten. " Hej gumman va- "

" Din jävel! "