If you only knew...

Kapitel 15

Sofies P.O.V:

WOW! Den kyssen var så mjuk och öm... Jag sneglar på honom och ler för mig själv, varför? Det vet jag inte men just nu gör han mig så sjukt glad. Min mobil vibrerar till och jag kollar vad det är, ett sms.

"Sof,

Varför har du inte berättat för mig?

Antar att mamma också vet och varför skulle du berätta för Max först?

Det är väl inget på gång mellan er igen, eller?

Kommer du ihåg hur mycket han sårade dig?

Hur du grät?

Iallafall,jag saknar dig, jag vill vara där för dig men du puttar bort mig,varför?

Och det du gjorde i skogen... Hur kan du det där?

Jag har bara varit borta i ett år och du har blivit mästare på boxning och självförsvar, blivit snabb som vinden, blivit så självständig,blivit så bort puttande, blivit så kaxig, blivit aggressiv och...våldtagen...

Hur kunde jag låta det hända?

Kan du någon gång förlåta mig?

Saknar

Mike"

Jag känner hur en tår rinner ner för min kind, han tror att det är hans fel men det är det inte för det är bara mitt fel...

Jag kollar en liten stund till på Simon, där ligger han i sin soffa...Vi satt och kollade på film då han somnade så jag aktade mig och lät honom falla till lite och nu ligger han på soffan och sover.Det plingar till men det är inte min mobil, utan Simons.

Jag råkar se lite vem det är ifrån, Oscar...

Jag vill inte snoka men ändå se hur han är mot sina " Kompisar "när inte andra ser på. Jag tar mobilen och öppnar sms:et men det som står där får mitt hjärta att brista i 50 miljarder bitar.

"Hur går det med vadet? Har du fått Jackson i säng än? Vem vet, vi kanske hinner före? ;) "

Jag kände mig sårad, utnyttjad och billig, det sista vet jag inte varför men det kände jag bara. Jag tog min mobil, klädde på mig och sprang sen ut ur huset, jag ville aldrig se honom mer!

Jag kollade mig runt, var både Simon ens? Jag går lite men hittar inte vägen mot stan så jag sätter mig lite på trottoaren, vad ska jag göra? Jag kan ju inte ens namnet på gatan så jag kan inte be Mike eller Max hämta mig!

"JÄVLA OTUR JÄVEL!! " Jag skriker då jag ser att en liten flicka står bredvid mig helt skräckslagen. " Ojj förlåt,skrämde jag dig? Du råkar inte veta vad denna gatan heter? "Hon nickade och log mot mig, TACK GUD! " Mojack Street 15 "

Jag ler mot flickan och säger tack innan jag tar fram mobilen och sms:ar Mike.

"Kan du hämta mig? Jag är på Mojack Street 15? " Snabbt kommer det ett " Okey " Tillbaka.

Jag sitter på trottoaren och känner mig arg, ledsen, sårad, förbannad och förkrossad på en och samma gång! Hur kan man? Jag är ju inte direkt kär i Simon, eller? Såklart att jag inte är det! Skulle jag vara det skulle jag väl suttit nu och gråtit eller hur? Antar att jag bara var utnyttjad och att vi människor bara känner så då.

Jag kollar upp och min bil står framför mig, MIKE! Jag hoppar in i bilen utan att säga ett ord men han kör inte utan bara sitter stilla och kollar på mig " Vem var det? " Han säger det i en lugn röst men jag hör hur han anstränger sig för att inte få ett likadant utbrott som Max. Min bror och Max är så lika så att gillar en av dem någon smak så gillar den andra blir den ena förbannad över saken så vet man säkert att min bror också kommer att bli det, det är bara så det är. Jag kollar ut genom fönstret och känner sen två armar som kramar om mig, personen luktar lavendel och då vet jag direkt att det är min bror. Vi kramar varandra en stund tills jag bryter tystnaden " Vet du hur mycket jag älskar dig? För allt? Du har funnits här nästan alltid för mig! "

"Jag fanns inte här för dig när det hände... " Jag ser en tår rinna ner för hans kind, förra året skulle vi både två suttit här och gråtit men inte idag, jag var trött på tårar. " Det var inte ditt fel och sluta gråta nu, din attraktivitet sjunker från 9,5 till 2 då " Jag skrattar och likaså gör han innan han torkar sitt ansikte " Sof... du behöver inte berätta nu men lova att du kommer göra det, okey? "

Jag nickar och ger honom ännu en kram innan vi kör hemåt, jag vill inte möta Max nu och det förstår nog Mike " Ta det lugnt, jag bad honom att hålla sig till vårt rum idag och inte störa eller komma ut " Jag vet inte varför men plötsligt ligger jag över både mitt och hans säte och kramar honom hårt och länge. Han skrattar till och vi går in i huset, det första jag gör det är att hälsa på Savanna som jag inte har sätt på en och en halvvecka.

"Var är överraskningen? " Säger hon glatt och jag fattar direkt " Den får du se imorgon efter skolan, jag lovar! "Hon blev jätte glad och sprang in till sitt rum, gud vad jag älskade henne. " Du vet att mamma kommer imorgon " Mike avbryter mina tankar om hur mycket jag älskar Savanna och jag nickar "Jag skulle uppskatta om du inte berättade för mamma om något... "

Han nickar mot mig och ger mig sedan en jätte stor kram innan han BÄR mig in till mitt rum, lägger mig på sängen och stänger dörren efter sig. Jag byter snabbt om till pyjamas och tar fram min mobil som har varit på ljudlöst. 8 sms.

"Sofie, var är du? // Simon "

"Är nästan här // Mike "

"Snälla, kom och prata mig när ni har kommit, jag ber dig! // Max "

Resten orkar jag inte läsa utan sätter på " stör ej " läge och släcker lampan innan jag blundar och låter natten ta mig var den ville, hur den ville och så länge den ville. För mina tankar är runt fyra personer.

Simon:Som hade utnyttjat mig och ljugit för mig!

Max:Som hade fått utbrott på mig men brydde sig ändå om mig fast jag skadade honom, jag älskar honom men vet inte på vilket sätt än...

Mike:Min underbara bror som nästan alltid har funnits där för mig men tar skulden på sig för allt som hade hänt mig men det är/var inte hans fel, jag älskar honom så mycket!

Savanna: Min underbara lillasyster som jag ärligt kallade för " Mini Me" När vi var små och henne älskar jag också!

Det är mina sista tankar innan natten och drömmarna drar med mig till en värld där det inte finns några gränser, till drömmarnas värld.