If you only knew...

Kapitel 7

Sofies P.O.V:

Jag frågar honom om han kan hämta min väska eftersom att jag inte vill att någon ska se mig såhär, ja, med ett lite svullet öga och en lite svullen näsa. Han nickar och går ut medan jag stänger och låser dörren ingen, VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED?!! Jag lät honom sätta sina armar om mig men jag vet inte varför, allt har blivit så komplicerat! Tänk om han tror att jag ljuger om mina beröringsregler eller om han vill veta varför? Hur kan man så enkelt falla för en player på två dagar, TVÅ DAGAR!!

Jag kollar på mig själv i spegeln och ser att jag ser faktiskt inte så illa ut jämfört med den dagen, tänk om han tror att det är min hobby? Att slå folk, tänk om han tror att jag är någon slags sadist och han kommer säga det till alla och alla kommer att hata mig och sprida rykten? Jag vill inte flytta igen, jag vill inte att han ska få för sig någonting men då måste jag säga sanningen till honom och det vill jag helst inte göra. Jag får lite panik och gör som jag lärde mig att göra efter vad som hade hänt, jag stänger av mina känslor och kollar ut till spegeln utan att röra en min, precis vad jag behövde göra.

Enligt min psykolog så har jag snabbt återhämtat mig jämfört med andra,det har ju gått ett år och jag mår bra förutom berörings-trauman medan andra kan ha kvar hela trauman för resten av liv...

Jag avbryts av mina tankar då jag hör att någon knackar på dörren och jag öppnar för att ta emot väskan från Simon och han ger mig ett litet leende medan han räcker mig väskan men jag ler inte tillbaka utan tar snabbt tag i väskan och stänger dörren snabbt efter mig. Jag såg hans förvånade min men jag skulle stänga av känslorna och det är det jag håller på med. Jag tar snabbt en dusch (det finns en dusch i detta badrummet, vet inte varför så fråga inte) och byter och tillslut sätter jag på mig 500 kg smink bara för att täcka över bevisen på slagsmålet och jag lyckas. Nu ser jag ut som inget hade hänt, man ser inte svullnaden efter som jag satte på en täckande kräm och sen 100 kg puder på.

Jag går ut ur toan och tar på mig jackan och skorna medan jag går mot mitt skåp för att lämna väskan och ta mina musikpapper, måste vi verkligen ha den jävla musiken? Jag menar, om vi skulle vilja ha musik skulle vi väl söka in till musikklassen, eller hur? Jag tar papper som alla fick på första lektionen igår och försöker hitta rätt sal men det går inte så bra. En kille kommer fram till mig som jag inte sätt innan (men han är väl ändå rätt så snygg)och tar lappen ur min hand och kollar på den. " Musik med Josephine Lackston, stackars dig men eftersom att du har tur så går jag i samma musikklass som du " Han ler ett charmigt leende, men det är inte för charmigt så jag antar att det är perfekt. Jag kollar lite snabbt på klasslistan, fan! Oscar, Chris och Simon går i min klass men som tur slipper jag iallafall James, Tack du gode gud för det iallafall!!

"Fan! " Skriker jag säger jag och ställer mig mot skåpet arg,kan jag inte ha en enda lektion utan NÅGON från Oscars " gäng"? " Inte lika glad som jag över att vi går i samma klass ser jag " Han låtsas vara sårad och jag ler mot honom "Inte det, det är bara ett par personer från klassen som jag så gärna skulle vilja undvika ".

Jag skakar på huvudet och sätter mig ner framför det skåpet som är bakom mig, hur kan detta vara möjligt? Han sätter sig ner bredvid mig och ska precis lägga armen om mig då jag slår till hans arm och han hoppar till, antar att han inte var beredd på det... "Förlåt... men... regler är regler... ingen rör mig inte ens dra mig lite lätt i handen... " Han nickar förstående och fortsätter att prata men byter ämne för han inser nog att jag inte vill prata om det... " Så... Vilka är det? Som du vill skippa då? " Jag kollar på honom och inser att han är väldigt muskulös, mycket större och antagligen starkare än mig och killarna i Oscars " gäng " tillsammans. " Oscar,Chris, Simon och eftersom att jag har någon liten tur så slipper jag James för första gången " Säger jag och himlar med ögonen medan jag nyser och känner smärtan i näsan.

Jag grimaserar och han kollar noga på mig och tydligen inser han min svullna näsa och lätt svullna öga för han får en arg glimt i ögat. " Vad har hänt? " Säger han med handen som är på väg mot mitt ansikte men hejdar sig snabbt när han ser hur mina ögon fylls av skräck på grund av hans hand. " Äh... Bara ett litet slagsmål, jag var ju inte den som kom ut värst... "Säger jag och kollar mot ett annats håll men känner hans blick bränna mig i nacken men jag ska inte gråta... NEJ!! DET RÄCKER ATT DU GRÄT INFÖR SIMON!!

"Jaha... men då borde väl den tjejen sticka ut lite, eller? "Han kollar sig runt oss men ser ingen så han vänder sig mot mig igen och jag möter hans blick. " Vem sa att det var en tjej jag slogs med? " Jag kollar på honom och sen lite snabbt på mobilen, SHIT!! Jag ställer mig snabbt upp och han gör likadant "2 minuter innan vi börjar!! " Han kollar på mig och börjar sen springa med mig i släptåg. Vi kommer in en minut försent och läraren kollar på oss med en irriterad blick " Josh och...Sofie? Säger hon och kollar på mig medan jag nickar och följer efter Josh in i salen och vi börjar små skratta när hon mumlar någonting om att Josh aldrig har varit i tid till hennes lektion.

Jag kollar runt rummet små skrattande och ser att Oscar blänger på mig lite lätt blå kind och Chris med ett bandage runt huvudet och Simon blänger på Josh. Josh kollar på mig och sen kollar han på killarna som nu blänger på varandra och Josh inser att det var dem jag slogs med innan. Han böjer sig mot mitt öra och jag ryser för att jag tycker såna viskningar är otäcka " Du, Chris, Oscar,någon mer? " Jag nickar och viskar James namn tillbaka och han kollar förvånande på mig " Vilka mot vilka? "

Jag känner på mig att Josh kommer att försöka få en hämnd på dem,för vem hatar INTE killar som slår tjejer? " Jag mot dem "Viskar jag och han kollar på mig med stora ögon och sen mördar dem tre killarna med blicken. Plötsligt är musiklektionen slut och vi går då plötsligt Josh trycker upp Oscar mot väggen utanför "Kul att slå tjejer? huh? Som tur så vet just denna tjejen hur man försvarar sig " Han trycker upp Oscar ännu mer " Josh! Sluta! " Jag drar i honom men hans blick glöder röd så slår till honom lätt men inte för lätt på ryggen och han släpper honom och går iväg med mig efter sig. " Vad fan var det där!?!! " Han stannar och vänder sig mot mig och kollar på mig som om jag precis hade förolämpat honom.

"Vad fan hände?!! Han slog en tjej och det är så jävla lågt! "Säger han och går fram till mig snabbt men jag puttar bort honom lika snabbt och ger honom en örfil på den högra kinden " Vad fan håller du på med?!! " Han verkar ha vaknat upp och ser på mig med en ledsen min " Förlåt men jag kan bara inte förstå hur man kan göra så... Jag skulle aldrig kunna slå en tjej... Det är ju inte rättvist för att jag är ju större och starkare än er... " Jag kollar på honom och inser att det inte alls behöver vara sant. " Vad sägs om en vänskaplig omgång på gymmet idag? " Jag ger honom ett flin och han bara står och gapar medan han tar till sig det jag precis har sagt. " Säker? Din näsa och ditt öga ser inte så bra ut... " Jag himlar med ögonen och han inser att jag inte tänker ge mig så han nickar och ler ler det charmiga leendet mot mig igen. " Jag har varit med om värre... " Säger jag och försöker att inte se rädd eller osäker ut och han går nog på det för han börjar gå och det ända han säger innan han försvinner är " Klockan sju ute på ringen "